Alger som flygbränsle – hajp eller hopp?

På södra Texas kust, vid den Mexikanska golfens varma vatten, ligger staden Corpus Christi. Det flacka landskapet norrut är tätt punkterat av oljebrunnar och i staden ligger en mängd raffinaderier och kraftverk. Bredvid ett av dem ligger en handfull enkla baracker omgivna av några underliga dammar.

Här bedrivs något helt annat än hantering av fossila bränslen. Tvärtom.

Anthony Siccardi, en av fyra anställda forskare vid Agrilife, tar emot på parkeringsplatsen iklädd vinterjacka och flip-flops, en köldvåg har dragit in över Texas.

– Vi hamnade här för att vi ville ligga intill kraftverket. Tanken var att vi skulle leda om deras koldioxidutsläpp hit och in i vår algodling. Alger är nämligen utmärkta för att absorbera koldioxid. Men det har inte blivit så på grund av krångel med tillstånd.

Forskningen är finansierad av USA:s energidepartement och målet är att alger ska kunna produceras och omvandlas till biobränsle i stor skala.

– Vi gör olika experiment för att maximera produktionen. Vi använder lokala algarter, ingenting är genmodifierat och vi använder enbart havsvatten eftersom vi inte vill konkurrera med dricks- och jordbruksvatten.

Han pekar söderut, på ytterligare en anledning till varför stationen ligger just här.

– Det finns i stort sett ingenting mellan oss och Mexiko förutom några små samhällen och oexploaterad mark. Om vi kan komma på ett sätt att odla alger som är mer ekonomiskt än nu finns utrymme för att anlägga storskalig produktion här.

Redan på 1950-talet började forskare i USA att intressera sig för odlandet av alger. Till en början främst för matproduktion eftersom många algsorter är rika på protein. Men snart upptäckte de att algernas lipider, naturligt förekommande fetter, går att utvinna och omvandla till bränsle. Den olja som vi idag pumpar upp ur jorden består till största del av just alger som under miljontals år utsatts för högt tryck och värme och omvandlats till olja. Genom att återskapa den processen kan alger förvandlas till bränsle. Redan under 50-talets senare hälft lyckades tre amerikanska forskare utvinna metangas ur alger. Deras forskning fick dock inte alls mycket uppmärksamhet utan gick en värld nöjd med petroleum förbi.

Så på 1970-talet inträffade oljekrisen och plötsligt väcktes intresset för alternativa energikällor. Alger hamnade i forskningens blickfång. Den totala vändpunkten kom på 80-talet då USA:s regering startade ett forskningsprojekt som under nästan två årtionden undersökte möjligheten att göra bränsle av alger.

För första gången skapades en hajp kring alger som bränsle.

Alger kan odlas var som helst, till exempel i öknar, de kan växa i havsvatten och kräver därför varken åtråvärd odlingsbar mark eller dyrbart sötvatten. De binder upp stora mängder koldioxid och kan, i alla fall i teorin, producera bränsle mycket effektivare än andra grödor. Allt såg lovande ut. Miljoner och åter miljoner dollar började pumpas in i algforskning. USA:s marin, stora oljebolag, energidepartementet, privata investerare – raden av dem som ville ha en del av algkakan var lång. Trist att missa tåget som körde ut fossila bränslen ur stan.

Så varför kör vi inte runt med grön olja i våra bilar i dag? Och varför flyger inte flygplan med alger i tanken?

På universitetet i Austin finns världens största samling levande alger. På hyllor i rum efter rum står rad efter rad med små vattenfyllda glasflaskor. I dem ligger små svävande växter: gula, bruna, gröna, lila, rosa. Över 3 000 arter. Schonna Manning är chef för avdelningen och pratar snabbare än alger celldelar sig. Hela sitt vuxna liv har hon varit intresserad av och arbetat med alger. Hon går direkt in på problemet med att göra bränsle av dem.

– Det krävs 24 000 liter vatten, näringsämnen, utrustning, personal och ungefär två veckor för att generera runt en gallon (3,79 liter) färdigt bränsle. Priset för så mycket råolja är 1:90 dollar (15:50 kronor). Det är omöjligt att konkurrera med, säger ­Schonna Manning.

Manning tror ändå på alger som biobränsle. Men för att få ekonomi i processen behöver andra varor, som till exempel kosmetika och gummiliknande material, utvinnas ur alger.

– Vid framställning av de här produkterna används inte hela algerna. Resterna kan bli bränsle. Pengar tjänas på de dyra produkterna och resten kan omvandlas till bränsle som då inte behöver konkurrera med låga oljepriser.

Den naturliga följdfrågan blir ju då hur algresterna ska kunna nå sådana volymer att de som bränsle gör avtryck på marknaden. Hennes svar är att biobränsle måste tillverkas från en mängd restavfall.

– Gamla kläder, använd frityrolja, kompostmaterial och så vidare. Allt måste bli biobränsle. Först då kan vi komma upp i mängder som gör skillnad, säger hon.

Vi förflyttar oss en timme från algprofessorn och hennes samling. På en vindpinad slätt utanför det lilla samhället La Grange driver David Ramjohn uppstartföretaget Algeternal. Hans tilltro till alger är utan att överdriva gränslös och hans vision är stor.

– Alger är inte en lösning. Alger är lösningen! säger han.

Men David Ramjohn är inte alls intresserad av alger som bränsle. Hans företag odlar alger och gör växtnäring och kosmetika av dem.

– Bränsle är inte någonstans på radarn för oss. Alger kommer aldrig att bli biobränsle. Bränslemotorn är snart död ändå, allt går över till el.

Alger som bränsle är byggt på en enorm hajp, säger Ramjohn. De senaste decennierna har forskare, investerare, intresseorganisationer och politiker sagt ”om 10 år kommer vi ha algbränsle” men i och med att tiden gått har målet ständigt flyttats fram.

– Sanningen är att många har tjänat pengar på hajpen under decennier. Folk har levt på den under 10, 20, 30 år. Stipendier, bidrag, investeringar, federala resurser. Oljebranschen tycker också att det är bra att fokus ligger på alger, något som i realiteten inte hotar den.

I juni 2017 presenterade oljeföretaget Exxon en stor nyhet. Bolaget hade, genom genmanipulering, lyckats öka produktiviteten av lipider med 40 procent utan att sakta ned tillväxthastigheten. Ett enormt hinder för alger som bränslen är att när man lyckas få upp lipidinnehållet börjar algen växa långsammare. Kanske har Exxon nu löst det.

– Vi är fortfarande långt ifrån potentiell kommersialisering men vi är entusiastiska över utvecklingen som vi har sett, säger William Holbrook på Exxon Mobile.

2017 släppte organisationen Biofuelswatch en rapport om algbränsle där den sågar möjligheterna att se produkten på marknaden och hävdar att oljeindustrin, inte minst Exxon, använder algforskning enbart i marknadsföringssyfte för att ge sken av att ha ett miljöintresse. I sin slutsats skriver rapportförfattarna att ”de pågående investeringar av skattepengar i den riskabla produktionen av biobränsle gjort på mikroalger uppenbarligen är en återvändsgränd och en farlig distraktion från riktiga lösningar på ­klimatkrisen”.

Tillbaka till Corpus Christi och forskningsstationen. På en konstruktion där havsvatten pumpas nedför en ramp växer några hinkar alger på en gammal ryamatta. I bakgrunden bolmar koldioxid från det enorma gaskraftverkets höga skorstenar. Kontrasten är en talande symbol för algers ynkliga ställning inom bränslesektorn.

Men i den lilla forskningsstationen ryms även en annan symbolik.

Agrilife sysslar nämligen inte bara med bränsle och företaget fick upp ögonen för alger på grund av andra anledningar. I stora såväl som små tankar simmar räkor och fisk omkring. Agrilife forskar på uppfödning av marint liv. Alger kan göras till föda för fiskar och räkor.

– Det ultimata målet för oss är bränsle. Men om vi kan få ned priset först så att det lönar sig att producera mat av alger, för boskaps- eller fiskfoder, då kan man i alla fall utveckla en industri som fungerar. Kanske är vattenbruk en hållplats på vägen? säger Anthony Siccardi.