Havets röda guld – Antarktis töms på livsviktig krill

På en hylla i en av Granngårdens butiker står påsar med hundfoder där en av ingredienserna har färdats ända från Antarktis. Powered by krill, står det på påsarna. Jag ber en expedit förklara vad det är för foder.

– Det är bara nordiska råvaror, säger hon.

Misstaget är lätt att göra, eftersom det står ”Made with premium ingredients from Norway”. Innan hon går upplyser expediten mig att fodret är populärt och att allt fler går över till det.

Att Granngården säljer foder med krill beror på att butikskedjan numera ägs av Felleskjøpet, den norska motsvarigheten till Lantmännen. Fodret har tagits fram av Aker Biomarine, världens största krillfiskarföretag, i samarbete med Felleskjøpet. Fodret marknadsförs som den nya generationens hundfoder och för att visa hur kraftfullt det är sponsrar de två företaget ett hundslädesteam, Qrill Pet Team, som åker runt i världen och tävlar.

Men hur hållbart är det att fiska krill? I Antarktis?

– Det är jag tyvärr inte så påläst om, säger expediten.

Även det är lätt att förstå, då påsarna saknar den sortens information. Djurfoder är en ny marknad för krillprodukter. Desto mer etablerad är krill som kosttillskott med omega 3.

Konkurrens om samma mat

På en hylla i en av Lifekedjans butiker står kedjans egna märke, K3 Krill Oil. Ett informationsblad upplyser om att produkten är en favorit. På förpackningen står ”eco harvesting” och ”100% spårbarhet”. Där finns mycket riktigt en position: 60’23 S 46’30 W.

En sökning tar mig till en plats i havet nordväst om Sydorkneyöarna, en till stora delar istäckt ögrupp norr om Antarktis befolkad av drygt 800 000 pingviner fördelade på tre arter. Där finns även sälar, sjöfåglar och valar. Alla konkurrerar om samma mat: krill.

Söder om öarna finns ett skyddat område, där fiske är förbjudet. Skyddade områden, så kallade Marine Protected Areas, MPA, är till för att djuren ska slippa konkurrera med människan om födan, och för att skydda området från annan mänsklig påverkan.

Detta MPA är ett av endast två som CCAMLR, organisationen som består av 24 länder samt EU och som reglerar fisket runt Antarktis, har lyckats besluta om. De senaste åren har mötena präglats av de förslag till MPA som har lagts fram med syftet att skapa ett gigantiskt nätverk av skyddade områden. Ett av förslagen, framtaget av Argentina och Chile, skulle skydda det område där Aker Biomarine fiskade upp innehållet i K3 Krill Oil. Men detta, och de flesta andra föreslagna MPA, har år efter år stoppats av fiskenationerna Kina, Ryssland och i viss mån Norge.

Thomas Dahlgren, docent vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, deltog i fjol för Sveriges räkning i den vetenskapliga kommitté där forskare diskuterar skyddade områden.

– Kina och Ryssland hade inte skickat dit forskare utan drivna jurister som gjorde allt för att stoppa processen. Dem jag pratade med som varit med tidigare säger att det aldrig har varit så illa. De här länderna vill inte ha skyddade områden utan vill ha så stora möjligheter att använda Antarktis som möjligt.

Spårade fartyg med GPS-signaler

Förra året tröttnade Greenpeace på att fartygen fiskade krill i närheten av pingvinkolonier och på platser där valarna hämtade sin föda. I rapporten License to Krill berättas hur Greenpeace spårade fartygen med hjälp av deras GPS-signaler för att avslöja var de fiskar. Den kampanj som följde tvingade bort flera krillprodukter från butikshyllorna och efter långa förhandlingar gick de flesta företag med på att hålla avståndet till pingvinkolonierna.

– Det var hårda förhandlingar, säger Frida Bengtsson, ansvarig för kampanjen.

För tio år sedan förbjöd Kalifornien krillfiske utanför kusten, ett förbud som hyllades av miljöorganisationer för att det tog hänsyn till hela ekosystemet i stället för en art i taget.  Greenpeace har tidigare krävt ett liknande förbud i Antarktis, men övergett det.

– Vi och andra har haft det som krav men den kampen är svår att vinna. Om biomassan går ner eller fisketrycket ökar kan våra krav kring krill ändra sig, men vi är inte där än, säger Frida Bengtsson.

Krillfisket i Antarktis brukar beskrivas som världens bäst reglerade. Två av företagen har fått en MSC-certifiering. Aker Biomarine fick sin redan 2010. Detta trots hård kritik från flera miljöorganisationer, framför allt Greenpeace och Pew Environment Group som avrådde från certifiering. Skälen var flera:

• Brist på kunskap. Det är oklart hur mycket krill som finns. Den senaste undersökningen i området där fiske sker var då tio år gammal. Dessutom är mätmetoderna så osäkra att mängden fångad fisk kan vara fyra gånger så stor som den som rapporterats.
• MSC tar inte hänsyn till hur krill påverkas av klimatförändringar; krillyngel lever på alger som de gnager av den is som nu smälter.
• Att certifiera en aktör riskerar att hela krillfisket betraktas som miljövänligt, har Greenpeace USA påpekat.

Aker Biomarine har nyligen fått sin certifiering förnyad, och företaget använder hållbarhet som ett av de starkaste argumenten i marknadsföringen.

Oheliga kopplingar

I april skrev Jørgen Schou Christiansen, professor vid Norges arktiska universitet i Tromsö, en insändare i tidskriften Nature där han kritiserade jakten på ”det röda guldet”. Påståendet att fisket är hållbart kallade han för ”ekologiskt illiterat”. I ett mejl förklarar han vad han menar.

– Det innebär att man varken förstår eller erkänner att ekologiska samband är komplicerade och ofta oförutsägbara. Poängen är att vi därmed inte vet vad som drabbas.

Han kritiserar även de norska forskarna och universiteten för att vara alltför styrda av eller rädda för industrin.

– Jag reagerar på den ensidiga och opportunistiska beskrivningen av fördelarna med storskalig skörd av zooplankton (krill och hoppkräfta). Forskning och forskningsfinansiering om akvakultur och fiske är politiskt styrd i Norge, och det uppstår oheliga och opportunistiska kopplingar mellan industri och forskningsinstitutioner.

Ett exempel på kopplingen mellan industri och forskning är AWR (Antarctic Wildlife Research Fund), en forskningsfond som Aker Biomarine startade tillsammans med WWF. AWR finansieras av Aker Biomarine och andra företag i omega 3-branschen. Det senaste forskningsprojektet kartlade hur krillstimmen rör sig i området runt Sydorkneyöarna. AWR används även som ett slags miljömärkning för omega 3-kapslar.

Jan Wiberg, produktansvarig på Life, säger att företaget litar på de organisationer som bevakar krillfisket i Antarktis och påpekar att Aker Biomarines fiske får högt betyg också av andra organisationer än MSC.

– Jag förstår att man är orolig för den kontinenten, men Antarktis omges av kopiösa mängder hav och de få fiskebåtar som finns där täcker en mycket begränsad yta.

Jan Wiberg hävdar att den småfisk, som ansjovis från Chile, som används i annan fiskolja är betydligt hårdare fiskad.

– Genom att öka uttaget krill i Antarktis kan man minska efterfrågan på fiskolja och foder från andra mer utsatta bestånd, säger Jan Wiberg. Men om krillfisket ökar väldigt mycket så är det ju inte bra.

Krillfisket har ökat de senaste åren. Under förra året fiskades 306 000 ton. Så mycket har inte hämtats upp sedan tidigt 1990-tal. Under 2018 ökade Aker Biomarine sin försäljning av krillolja med 20 procent i USA.

Företagens investeringar tyder på att de hoppas på en fortsatt ökning. I januari döpte Aker biomarine sitt tredje krillfartyg, det första i världen som specialdesignats för att fiska krill. Kostnad: drygt en miljard kronor. Aker biomarine bygger även ett nytt transportfartyg som används för att frakta fångsten från fiskefartygen till land.  Även Rimfrost, det andra norska företaget som fiskar krill, har berättat att det planerar att bygga ett nytt fartyg.

Stora pengar satsas på forskning och samarbeten i marknadsföringssyfte. Aker Biomarine testar krilloljan på deltagare i stenhårda Norseman Triathlon för att visa att räkdjurets fettsyror kan höja prestationen. Företaget har också anlitat 400 soldater från US Army Rangers i ett projekt som ska visa att krill förhöjer ”warfighter performance”, en krigares prestation.

”Superingrediens” i hundfoder

I våras blev Halla Pet Food den första svenska fodertillverkaren att sälja färskt hundfoder med krill, som på hemsidan beskrivs som en ”superingrediens.”

– Ställer du två hundar bredvid varandra så ser du på pälsen vilken hund som äter krill, säger Stefan Jern, vd på Halla.

Men är det verkligen nödvändigt att åka ända till Antarktis för att hämta råvaror till hundfoder?

– Det kan man tycka, men om man tittar på alternativen är det här rätt väg att gå.

– Det är en utmaning för petfood-industrin att hitta bra råvaror som är hållbara, krill är det mest hållbara fisket.

Men det är inte hundfoder eller kosttillskott som är den stora marknaden, utan fiskodlingar. När Norge hoppas att laxen ska ersätta oljan som ledande exportprodukt, vill krillindustrin att laxarna ska matas med krill. I reklamen för Qrill Aqua, Aker Biomarines varumärke för fiskfoder, hävdas att krill ger friskare laxar som växer fortare. Samma gäller enligt företaget för jätteräkor, en annan gigantisk marknad för den som lyckas ta fram ett foder som förlänger de sjukdomsdrabbade räkornas liv.

Också Kina, världens största producent av odlad fisk, har visat stort intresse för krill som proteinkälla. I ett ofta citerat uttalande i mars 2015 kallade Liu Shenli, ordförande för China National Agricultural Development Group, Antarktis för en skattkista och ansåg att Kina borde ta för sig. 100 miljoner ton krill per år kan världen hämta upp, enligt Shenli.

Bristande engagemang i Antarktis

I år har en ny mätning av krillbeståndet genomförts. Nu arbetar forskarna med att tolka mätningarna. Men hur mycket krill som kommer att få fiskas, och vilka områden som ska skyddas, avgörs inte av forskarna utan i förhandlingar mellan CCAMLR:s medlemsländer. Ett förhandlingsspel som Sverige i praktiken har dragit sig ur.

– Det svenska intresset dog för tio år sedan, säger Thomas Dahlgren som var en av Sveriges två representanter vid förra årets möte.

Han får medhåll av sin företrädare Bo Fernholm, professor emeritus vid Nordiska riksmuseet, som deltog i CCAMLR:s möten i drygt 30 år. För två år sedan skrev han och sju andra forskare och diplomater en debattartikel som kritiserade regeringens bristande engagemang i Antarktis till förmån för Arktis. Bland annat har Sverige inte längre någon ambassadör för Antarktis.

– Sverige borde höja statusen på sin representation i Antarktis, säger Bo Fernholm.

Så vad säger regeringen?

– Regeringen har sedan ordförandeskapet i Arktiska rådet prioriterat Arktis. Nästa år, 2020, tillträder Sverige en tvåårsperiod som ordförande för CCAMLR. Det ser jag fram emot. Vi  avser att vara en drivande ordförande och bidra till att CCAMLR även i fortsättningen ska kunna vara ett föredöme i havsförvaltningen. Det är ett arbete som jag kommer att jobba med och följa med intresse, säger Peter Eriksson, minister för internationellt utvecklingssamarbete.