Blåsippan är fridlyst i hela landet, men på vissa håll får du plocka för husbehov, på andra håll inte alls.
Har du koll på Sveriges fridlysta blommor?
Har du koll på vilka blommor som är fridlysta? Bestämmelserna varierar lite över landet. Här får du en kortversion av de fridlysningsregler som skrivits in i artskyddsförordningen.
Blåsippa är fridlyst i hela landet. Du får plocka enstaka blommor, men inte gräva upp dem med rötterna eller plocka till försäljning. I Skåne, Halland, Stockholms och Västerbottens län samt i ett antal kommuner på västkusten får du dock inte plocka blåsippor alls.
Gullvivor är också fridlysta i hela landet. Inte heller dem får du gräva upp eller plocka till försäljning. I Halland, Skåne och Örebro får du inte plocka dem alls.
Liljekonvalj är bara fridlyst i vissa delar av landet. I Kronobergs, Stockholms och Södermanlands län samt på Öland får du inte gräva upp dem eller plocka till försäljning. I resten av landet finns inget förbud.
Mistel är fridlyst i hela landet, men markägare har rätt att skörda mistel till försäljning om de inte skadar beståndet.
Andra mer sällsynta vårblommor, som backsippa, mosippa och våradonis, är fridlysta i hela landet.
Alla orkidéarter är också fridlysta, liksom alla lummerarter. Är en växtart sällsynt kan du räkna med den som fridlyst.
Totalt är 275 kärlväxtarter fridlysta, därtill 12 mossor, 8 lavar, 5 svampar och 1 algart.
Bland djuren är alla vilda svenska fågelarter fridlysta, liksom alla kräldjur och grodor, samt 27 däggdjursarter, däribland alla fladdermöss och de fyra stora rovdjuren (med undantag för reglerad jakt). För djur innebär fridlysningen att man inte får döda, fånga eller skada djuren, ta deras ägg eller ungar samt skada deras bon.
Fridlysning gäller bara för allmänheten när vi är ute i skog och mark. Markägare har rätt att exploatera mark med fridlysta arter. Pågående markanvändning får inte avsevärt försvåras. I så fall måste myndigheterna träda in och bilda naturreservat eller liknande.
