Högt miljöpris för den svenska sopimporten

Fjärrvärmeutbyggnaden i Sverige pågår för fullt.

2014 fanns 34 anläggningar som förvandlar hushållssopor till energi och värme. Åtta miljoner ton sopor eldades upp i värmeverken. Sopor stod för 22 procent av bränslet i fjärrvärmeanläggningarna.

Så gott som alla är överens om att det bättre att elda sopor än att de läggs på deponi. Sedan deponiförbudet infördes hamnar i dag nästan inga svenska hushållssopor på soptippar.

Men det finns också de som anser att en allt för snabb utbyggnad av fjärrvärme med avfallsförbränning är en kortsiktig lösning som leder till att vi inte återvinner exempelvis den plast som borde återvinnas.

– Egentligen borde vi ha ett förbud mot förbränning av återvinningsbara material. Det vore till exempel bättre att lägga den plast vi inte kan återvinna i dag på deponi så man kan återvinna den längre fram. Att elda plast är väldigt dålig energiutvinning ur olja, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på Kungliga tekniska högskolan.

Det är lönsamt att elda sopor. Anläggningarna får betalt både för att hantera avfallet och för den värme och energi som produceras. Och långt ifrån alla sopor som eldas i svenska värmeverk kommer från svensk konsumtion. Mellan 2008 och 2014 mer än tredubblades importen av sopor till Sverige.

2014 importerade Sverige 2,4 miljoner ton sopor, vilket innebär att importerade sopor står för nästan en tredjedel av de sopor som eldas i värmeverken.

Norge står för hälften

Norge står för över hälften av sopimporten, därefter kommer Storbritannien, som står för en fjärdedel.

En miljon ton kommer från industrin, resten från hushållen.

Den främsta anledningen till att Norge väljer att exportera sina sopor till Sverige är att det är billigare än att hantera dem i Norge.

Företrädare för den norska värmeutvinningsindustrin har protesterat. De påpekar att lastbilstransporterna för med sig onödiga koldioxidutsläpp och att sopexporten leder till att norrmännen källsorterar sämre. Kritikerna menar också att Sverige stör konkurrensen på marknaden genom att dumpa priserna.

Det är slagsmål om soporna. Och ju sämre sorterat avfallet är desto bättre betalt får anläggningarna för att ta emot dem.

Den svenska fjärrvärmebranschen hävdar å sin sida att anläggningarna i Sverige är bättre på att utvinna energi ur soporna och på att rena avgaserna och att Sverige gör Europa en tjänst genom att hantera sopor som annars hade lagts på deponi.

Men sopeldningen har också den ett högt miljöpris. Runt 20 procent av soporna blir askor, som måste tas om hand på något sätt. Bottenaskorna, som samlas i botten av pannan, används till exempel som fyllnadsmaterial. Askan som bildas av rökgaserna samlas in i skorstenen och kallas flygaska. I den askan samlas ofta giftiga ämnen, som är farliga för människor och djur om de släpps ut i naturen.

De giftiga askorna exporteras tillbaka till Norge, där de deponeras i ett tidigare kalkbrott på ön Langøya i Oslofjorden. Kalken stabiliserar askorna. Vart askorna ska ta vägen när kalkbrottet är fullt om några år är det ingen som vet.

Och trots att tekniken för att rena avgaserna hela tiden blir bättre leder sopeldningen till utsläpp av koldioxid och miljöfarliga ämnen.

Vid förbränning av sopor kan bland annat cancerframkallande dioxiner och furaner bildas.

Dioxiner och furaner är svårnedbrytbara och finns därför kvar i naturen under lång tid. Gifterna är cancerframkallande och hormonstörande och påverkar arvsmassan, tillväxten och fertiliteten hos djur och människor. Exakt hur stora utsläppen från den stadigt ökande sopförbränningen är i dag vet ingen.

Värmeverken behöver bara mäta utsläppen två gånger per år och rapportera värdena i den årliga miljörapporten.

Det är sällan gränsvärdena överskrids i rapporterna.

Naturvårdsverket tror att det kan bero på att verken väljer att mäta värdena vid tillfällen då förbränningen är jämn.

Det är vid uppstart och driftstopp, eller vid andra incidenter som påverkar värmen, som värdena kan avvika kraftigt. Och om det inte råkar inträffa just när mätningarna görs syns det inte i rapporterna.

Dioxiner och furaner bildas framför allt vid temperaturer runt 300 grader. Helst ska soporna förbrännas i runt 1 000 grader för att allt ska förbrännas och värmeverken har stödbrännare som kan träda i kraft om temperaturen sjunker under 850 grader.

Om temperaturerna sjunker för mycket ökar risken kraftigt för högre värden av dioxin och furaner.

För att bättre kunna följa utsläppen och åtgärda brister i tid vill Naturvårdsverket att värmeverken ska mäta utsläppen kontinuerligt. Tekniken finns och används på flera ställen i Europa.

Den nybyggda anläggningen i Västerås gick självmant med på att installera kontinuerlig långtidsmätning. Den visade att utsläppen riskerade att överskrida godkända nivåer. Det ledde till att värmeverket installerade en bättre reningsmetod.

Därför vill Naturvårdsverket att fler anläggningar ska mäta utsläppen regelbundet för att kontrollera att driften är jämn.

– Det viktigaste är alltid rutiner och den mänskliga faktorn. Temperaturen ska vara densamma dygnet runt, året runt. Det är också viktigt hur avfallet tas emot. Det är svårt att komma åt de mjuka värdena, men om vi mäter det som kommer ut så har vi ett sätt att kontrollera driften, säger Staffan Asplind vid Naturvårdsverket.

Vid en tätare mätning kan avvikelser upptäckas och åtgärder vidtas för att minska utsläppen, enligt Naturvårdsverket.

Men att få branschen att frivilligt åta sig en tätare, och därmed dyrare, mätning går långsamt.

Därför har Naturvårdsverket valt att driva några fall i domstol, i samband med att värmeverken har förnyat sina tillstånd för verksamheten.

– Naturvårdsverket har accepterat utvecklingen att allt mer sopor används till fjärrvärme. Men det är viktigt att vi har anläggningar som sköts, säger Staffan Asplind.

Och i en dom i Mark- och miljööverdomstolen tidigare i år fick Naturvårdsverket för första gången rätt i ett sådant ärende.

Domstolen har ålagt Sydskånes avfallsbolag, Sysav, att införa kontinuerlig mätning av utsläppen. När bolaget mätte utsläppen kontinuerligt under tre enveckorsperioder efter en deldom i Mark- och miljödomstolen uppmättes högre värden än vad som tidigare hade rapporterats. Det tyder på att utsläppen kan vara högre än de som registrerats, menar Naturvårdsverket, som alltså fick Mark- och miljööverdomstolen på sin sida.

Sysav överklagade domen

Men bolaget vill inte införa kontinuerlig långtidsmätning och har överklagat domen till Högsta domstolen.

– Vi tycker inte att det är rätt väg att gå. Det kommer i sig inte att bidra till någon förbättring som leder till att vi får mindre utsläpp, säger Peter Engström, vd på Sysav.

De prover som tas vid långtidsmätningen skickas för analys. Det kan ta upp till fyra månader att få provsvar. Och innan dess har redan Sysav hunnit fånga upp och åtgärda eventuella problem på andra sätt, hävdar han.

– Vi vet redan med de mätningar vi har hur utsläppen påverkas. Det finns ett antal andra parametrar vi mäter där vi kan reglera produktionen direkt. Vi har full koll. Långtidsmätningar tillför ingen ny kunskap.

Domstolen har inte avgjort om ärendet ska beviljas prövningstillstånd.

– Skulle vi förlora kommer vi självklart att installera det så fort vi kan. Men vi tycker det är fel när vi jobbar med så många andra saker för att reglera utsläppen. Och det allra viktigaste är att vi fortsätter att prata om varför det uppstår avfall över huvud taget. Vad kan vi göra för att minska mängden sopor?