Ingen kollar gruvbolagen

Den 22 augusti 2013 gav den förra näringsministern Annie Lööf företaget Nickel Mountain tillstånd att bryta nickel på tre platser vid Rönnbäcksgruvan i Storuman.

Nickelbrytningen hade tidigare godkänts av den ansvariga myndigheten Bergsstaten men det beslutet hade överklagats av en närbelägen sameby som ansåg att det öppna dagbrottet skulle ödelägga ett känsligt naturområde och att rennäringen inte skulle kunna fortsätta som tidigare.

Till och med FN protesterade mot planerna och ansåg att samerna hade diskriminerats i fallet med Rönnbäcksgruvan. Området som skulle tas i anspråk var lika stort som Stockholms innerstad.

Beslutet var också förvånande med tanke på företagets historia. Bara ett par månader före Lööfs  beslut hade ett antal besynnerliga transaktioner lett till att en revisor från KPMG hade hoppat av sitt uppdrag och polisanmält samma bolag, som då gick under namnet IGE Resources. I ett pressmeddelande skrev revisorn att hon misstänkte ”kriminella handlingar från styrelsen”.

Fem månader före regeringens godkännande hade också Ekobrottsmyndigheten gjort en husrannsakan hos företaget och inlett en förundersökning.

Trots alla dessa tecken på att något inte stod rätt till gjordes ingen ägarutredning av företaget. Sveriges Naturs genomgång av all dokumentation i ärendet visar att ingen har kontrollerat bolagets ägare eller dess finansiella status. Inte näringsdepartementet och inte av Bergsstaten.

ENLIGT MINERALLAGEN SKA den som tidigare visat sig olämplig att bedriva undersökning inte få undersökningstillstånd i Sverige. Men i praktiken görs ingen lämplighetsprövning av bolagen, varken av Bergsstaten eller av Miljödomstolen. Inte ens en årsredovisning behöver skickas in. Bolag eller personer som tidigare har gjort sig skyldiga till brottslig verksamhet, eller är under brottsutredning, löper därmed obefintlig risk att hindras att få nya tillstånd. Likaså bolag på randen till konkurs.

– Bara när det gäller olja, gas och diamanter prövas den sökandes lämplighet och vid överlåtelser av undersökningstillstånd, säger Linda Ylviainio, jurist på Bergsstaten.

Om bolagen hade kollats upp borde varningsklockor ha ringt i åtskilliga fall. Flera bolag befann sig i en så ekonomiskt riskfylld situation att de knappast hade beviljats ett lån på banken.

Sveriges Naturs granskning visar att vart femte bolag som beviljats ett undersöknings- eller bearbetningstillstånd sedan 2012 hade en soliditet som var lägre än åtta procent. Det innebär att bolaget har en mycket hög belåning i förhållande till sitt eget kapital. Ett mål för sunda företag brukar vara 30–40 procent.

Bland de bolag som beviljats tillstånd att bryta och bearbeta mineraler hade två av tio en soliditet på under en procent.

När redan svaga bolag påbörjar en riskfylld gruvdrift kan det sluta med att det blir skattebetalarna som måste städa upp i naturen. Det är vad som just nu pågår vid Ersmarksberget och Svärtträsk i Lappland. Notan för saneringen kan sluta på över 200 miljoner sedan gruvornas ägare, Lappland Goldminers, gått i konkurs.

ÄVEN FÖRETAG SOM ”bara” letar efter mineraler kan lämna en nota efter sig. Ett exempel är det kanadensiska bolaget Blackstone Nickels. När det letade mineraler i Vindelfjällens naturreservat 2009 hindrade verksamheten samernas renskötsel och en sameby drog därför på sig stora extra kostnader. Det ledde till att företaget dömdes att betala en miljon kronor i skadestånd till samebyn.

När domen föll saknade företaget resurser och försattes i konkurs. Samerna planerar nu att stämma staten på den uteblivna ersättningen.

Att Blackstone Nickels lämnat notan till skattebetalarna hindrade dock inte att två av företagets chefer fick nya tillstånd för prospektering. Denna gång under bolagsnamnet Gungnir. Det företagets finansiella status har vi inte kunnat kontrollera eftersom bolaget inte har någon filial i Sverige.

Av skatteskäl ska utländska bolag som letar eller bryter mineraler i Sverige ha en filial i landet. Men vår granskning visar att ett tiotal av bolagen som fått tillstånd sedan 2012 saknar registrerade filialer – trots att flera av dem skyltar med sina svenska fyndigheter på hemsidan. Insynen i dessa bolag är därmed minimal.

För även om en filial är en förutsättning för att bedriva verksamhet i Sverige är det ingen myndighet som kontrollerar att den finns.

– Det är inget vi för tillsyn över, säger Johan Morin, jurist på Bergsstaten.

Så i praktiken räcker det med en postlåda i Sverige?

– Ja, det kan vara en postlåda.

Nickel Mountain har i dag fått nya ägare. Polisutredningen mot bolagets tidigare styrelse pågår fortfarande. Bolagets nuvarande vd, Torbjörn Ranta, säger att han hoppas på åtal.

Så gjorde vi granskningen

Sveriges Natur har granskat samtliga undersöknings- och bearbetningstillstånd som beviljats från 1 januari 2012 till 19 mars 2015. Totalt handlar det om 427 tillstånd, varav 383 avsåg undersökning, 17 bearbetning och 27 var torvkoncessioner. Totalt har 83 olika aktörer beviljats tillstånd under perioden, varav 81 är aktiebolag, en är handelsbolag och en är förening. Vi har kunnat granska de 68 som har inlämnat årsredovisning till Bolags­verket. Resten av bolagen saknar filialer i Sverige, vilket gör möjligheten till insyn obefintlig. Uppgiften om soliditet gäller samma år eller året innan tillståndet beviljades.

Under brottsutredning:

NICKEL MOUNTAIN: Utreddes av Ekobrottsmyndigheten samtidigt som  bearbetningskoncession beviljades. Misstankarna gällde trolöshet mot huvudman.

DRAGON MINING: Åtalades för  att ha släppt ut 577 kilo nickel,199 kilo arsenik och 737 kilo zink i de västerbottiska bäckarna 2013. Detta hindrade inte Bergsstaten att bevilja bolaget fem nya undersökningstillstånd i Västernorrland under tiden som rättsprocessen pågick.

I finansiell kris:

AVALON MINERALS VISCARIA: Uppvisade en soliditet under 0,05 procent 2012. Ändå fick bolaget bearbetningstillstånd för Viscariagruvan utanför Kiruna samma år. Ytterligare tre undersökningstillstånd beviljades åren därpå.

AURA ENERGY: Fick tillstånd att provborra efter uran utanför Öster­sund 2013. Bolaget hade då en soliditet på 0,8 procent. Att borra efter uran kan innebära risker för dem som hanterar borrkaxet och för grundvattnet.

TASMAN: Fick trots en soliditet på 0,37 procent bearbetningtillstånd för sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr nära Vättern 2013.

JOKKMOKK IRON MINES: Hade en lövtunn soliditet på 0,10 procent. Trots det utfärdades ett undersökningstillstånd.

LAPPLAND GOLDMINERS: Fick trots en soliditet på 2,25 procent  tre nya undersökningstillstånd 2014. Bolaget gick senare i konkurs och notan för uppstädningen hamnade hos skattebetalarna.

SCANDINAVIAN RESOURCES: Har haft en soliditet på under en procent de senaste åren men ändå fått elva nya tillstånd 2014 och 2015.

Misstänkta kopplingar till kränkningar av mänskliga rättigheter: 

DRAGON MINING: Var 1998–2010 ägare i ett kontroversiellt guldprojekt i Eritrea. Dragon Mining har beviljats fem tillstånd i Sverige sedan 2000.

NICKEL MOUNTAIN: Beviljades bearbetningstillstånd av regeringen 2013. Samtidigt som ärendet bereddes på departementet hade bolaget samma huvudägare som ett företag vars företrädare i polisförhör erkänt handel med konfliktmineraler i Kongo-Kinshasa.

Vad innebär tillstånden?

– Prospektering. Letande efter ekonomiskt intressanta mineral genom undersökning av berggrunden, kräver undersökningstillstånd från Bergsstaten.

– Undersökningstillstånd. Utfärdas av Bergsstaten och ger innehavaren ensamrätt till prospektering efter mineral inom ett visst område samt företrädesrätt vid eventuell ansökan om bearbetningskoncession.

– Bearbetningskoncession. Tillstånd av Bergsstaten att i enlighet med minerallagens bestämmelser bedriva gruvdrift. Gäller i 25 år, kan förlängas.

Agerande utomlands synas inte

Samröre med diktaturen i Eritrea och handel med konfliktmineraler i Kongo-Kinshasa. Ingen kollar vad gruvbolagen har gjort i utlandet innan de får tillstånd i Sverige.

I APRIL 2015 lanserade den svenska regeringen en nysatsning på PGU, politik för global utveckling. Kärnan i politiken är att beslut som fattas i Sverige också ska ta hänsyn till effekter på fattiga länder och människor.

När det gäller bolag som får tillstånd att leta eller bryta mineraler i Sverige är det dock ingen som kontrollerar om de tidigare gjort sig kända för att kränka mänskliga rättigheter i utlandet.

Till exempel nämndes aldrig det faktum att Nickel Mountain, under tiden då ärendet bereddes av näringsdepartementet, hade samma huvudägare som Mineral Invest, ett företag vars företrädare i polisförhör något år tidigare medgett att man bedrivit handel med så kallade konfliktmineraler i Kongo-Kinshasa. Handeln med konfliktmineraler spelar en betydande roll vid finansieringen av väpnade grupper i landet. Organisationerna Swedwatch och Make It Fairrapporterar bland annat om massvåldtäkter, barnarbete och oacceptabla arbets- och levnadsförhållanden inom gruvorna där metallerna utvinns.

När Sveriges Natur 2011 besökte den gruva från vilken Mineral Invest misstänkts ha köpt guld stod arbetarna i bassänger fyllda av kvicksilver med nakna händer och ben i direkt kontakt med kemikalierna.

ETT ANNAT BOLAG som har fått tillstånd att bryta mineraler i Sverige är Dragon Mining. 2013 åtaldes det australiska bolaget för att ha släppt ut 577 kilo nickel, 199 kilo arsenik och 737 kilo zink i de västerbottniska bäckarna. Bolaget friades senare eftersom det bara fanns riktvärden för hur stora utsläpp som fick göras, inte gränsvärden. Men under tiden som rättsprocessen beviljades bolaget fem nya undersökningstillstånd i Sverige.

Den som granskat Dragon Mining lite närmare hade också kunnat finna att bolaget varit delägare i en kontroversiell mineralfyndighet i Eritrea. Human Rights Watch slår i en rapport från 2013 fast att regimen i Eritrea är en av de mest repressiva i världen och att slavarbete är utbrett i Eritreas gruvsektor. Gaim Kibreab är professor vid London South Bank-universitetet och en av världens främsta experter på tvångsarbetet i Eritrea.

– Det är ett modernt slaveri. Det är väldigt tydligt, berättar han när Sveriges Natur träffar honom på ett kafé i London.

– Staten har en obligatorisk värnplikt för alla män, få slipper undan och den kan pågå hela livet. De värnpliktiga tvingas sedan arbeta i statsägda bolag för en låg lön, däribland som underleverantörer åt gruvbolagen. Hårda bestraffningar i form av tortyr är vardag, enligt Gaim Kibreab som intervjuat över 190 avhoppare för sin kommande bok i ämnet.

1998 bildade Dragon Mining ett samriskbolag med några andra aktörer och ansökte om tillstånd hos gruvministeriet i Eritrea. Tillståndet för prospektering i Zara-provinsen utfärdades i februari 1999 och prospektering drog igång.

Värnpliktiga eritreaner har vittnat om hur de sändes till Zara för att arbeta under slavförhållanden under 00-talet. Två avhoppare har uppgett att ett antal värnpliktiga begravdes i hålorna. Gaim Kibreab har intervjuat dem och återger händelsen de bevittnade.

– I området fanns det privatpersoner som grävde efter guld. Regeringen flyttade på dem och ersatte dem med värnpliktiga som fick leta efter guld. Det var väldigt farligt, de grävde djupt utan någon säkerhet eller skydd. De som föll ner begravdes i hålorna, säger Gaim Kibreab.

Dragon Minings vd Brett Smith avvisar bestämt att företaget skulle haft något med slavarbete att göra.

– Vi hade bara tillstånd för prospektering. Vi grävde inte. Vi hade bara geologer på plats som utförde borrningar. Men området är stort. Bara för att du har en licens innebär det inte att någon annan inte kan gräva där. Inte i Afrika.

Enligt en överenskommelse  som Dragon Mining har publicerat skulle den eritreanska regeringen få 30 procent av intäkterna från fyndigheterna i Zara.

Kan du se några problem med att ni hade samröre med den eritreanska regimen, som ses som en av de mest repressiva i värl-den?

– Vi hade inget samröre med regeringen. Vi var bara delägare i ett bolag som fyllt i en ansökan om prospekteringstillstånd.

2010, ÅTTA ÅR efter det att bolaget fått det första av fem tillstånd i Sverige, sålde Dragon Mining sin andel i Zaraprojektet.

Mineral Invests ledning har inte gått att nå för en kommentar men har tidigare offentligt tagit avstånd från att bolaget skulle ha bedrivit handel med konfliktmineraler.

Minstern duckar för frågan

GRANSKNING * Vad vill regeringen göra för att stoppa oseriösa bolag i gruvbran-schen? Den frågan duckar näringsminister Mikael Damberg (S) för.

ENLIGT EN överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet från 2014 ska Sverige bli en förebild för en hållbar utveckling inom gruvindustrin.

I flera månader har Sveriges Natur försökt få en intervju med näringsminister Mikael Damberg för att fråga hur detta ska gå till.

Frågorna vi ville ställa var bland annat hur han vill tackla problemen med att oseriösa, insolventa och rent kriminella bolag beviljas tillstånd att leta och utvinna mineraler i Sverige och om han ser någon risk att dessa företag förstör miljön samtidigt som de tränger undan livskraftiga bolag som kan skapa riktiga jobb.

Vi ville också fråga hur regeringens nyligen aviserade satsning på politik för global utveckling – som går ut på att samstämmiga åtgärder inom flera politikområden mer effektivt kan bidra till en rättvis och hållbar global utveckling – ska kunna omfatta gruvpolitiken.

Mikael Damberg har konsekvent avböjt att ställa upp på en sådan intervju, trots att han har fått se frågorna, med hänvisning till tidsbrist. I stället skickar hans pressekreterare Ann Wolgers ett svar signerat näringsdepartementet:

”En utgångspunkt i lagstiftningen är att mineralprospektering och gruvverksamhet bedrivs av ansvarsfulla och seriösa aktörer på ett sätt som så långt möjligt är förenligt med exempelvis naturvården och rennäringens intressen”, står det i brevet som fortsätter:

”Regeringen bär det övergripande ansvaret för att den svenska gruvnäringen är livskraftig och långsiktigt hållbar men tillämpningen av regelverken är i första hand en sak för de myndigheter som ansvarar för tillsyn och tillståndsgivning enligt de aktuella lagarna. Vi vill varken recensera myndigheterna eller uttala oss om enskildheter i lagstiftningen”.

I BREVET REFERERAS också till den överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet kring gruvpolitiken som aviserades i den nedröstade höstbudgeten 2104: ”Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhället och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. En analys av framkomliga vägar ska göras inom regeringskansliet”.

När denna analys ska ske eller hur den ska gå till framgår inte av brevet.