”Jag ringer tjänstemännen minst en gång i veckan”

Palmoljepalmerna tränger undan annan skog och Indonesien har drabbats hårt av avskogning. FOTO: Getty Images

Palmoljans framtid i tanken – del 3

”Jag ringer tjänstemännen minst en gång i veckan”

EU-kommissionen har uppdraget att ro hem ett regelverk som ser till att biobränslemarknaden ska sluta dras med anklagelser om att driva på avskogning och bidra till minskad matodling. Det finns dock flera frågetecken kring hur det ska gå till.

Skribent Jacob Hederos

23 januari 2019, kl 15:10

Den 1 februari ska förslaget som kan avgöra framtiden för palmolja som biodiesel i EU presenteras. Sveriges Natur granskar i en artikelserie vilka intressen som strider om den omstridda oljans framtid i biobränsle. Detta är del 2.

LÄS MER: Del 1 – Nu ska palmoljans framtid avgöras
LÄS MER: Del 2 – Oro för sämre palmolja om EU stoppar importen

För miljörörelsen i EU anses uppdraget innehålla flera utmaningar. För även om det är möjligt att ta fram kriterier och kontroller som kan avgöra vilka råvaror som är sämst i klassen, så är det i andra ändan som problemet uppstår.

Regelverket öppnar nämligen för att råvaror som kan bevisa att de inte har en påverkan på avskogningsproblematiken fortsatt kan ta del av den europeiska stödpolitiken, och de har inte samma krav på sig att fasas ut till år 2030. För bränsleproducenterna som investerat i palmoljan är detta det halmstrå som de hoppas kunna dra nytta av.

Forskningsinstitutet ICCT har studerat förutsättningarna i en egen utredning, och pekar på flera möjliga vägar som kommissionen kan ta.

Svårt skapa strikta riktlinjer

Men de oroar sig också för att det tillgängliga vetenskapliga underlaget som ska ligga till grund för förslaget är tunt, vilket anses göra det svårt att skapa strikta riktlinjer för de råvaror som fortsatt ska kunna ta emot stöd.
– Det är något som jag definitivt oroat mig för. Problemet är att kraven som ställs upp i förnybartdirektivet gör det väldigt svårt att få fram ett system där du kan vara absolut säker på att de råvaror du för in inte bidrar till ökad avskogning och undanträngning av annan odling. Det är troligen omöjligt att göra det på ett sätt så att du får bort problemet fullständigt, och det är väldigt svårt att göra det på ett sätt att du har någon miljömässig försäkran i frågan alls, säger Stephanie Searle till Sveriges Natur.

På europeisk nivå trycker en av förespråkarna från biodrivmedelsektorn på för ett mindre strikt regelverk för att hålla dörren öppen för att alla råvaror, även palmoljan, fortsatt ska kunna vara en del av marknaden.

– Jag ringer de ansvariga tjänstemännen på kommissionen minst en gång i veckan, men till slut får man ge sig när man inser att de förstår vår syn. Nu håller jag tummarna för att de också tar vår syn till sig, säger lobbyisten, som pratar med Sveriges Natur mot löfte om anonymitet.

”Inga incitament”

Hans branschorganisation förespråkar att kriterierna framöver ska fokusera på direkta observationer av hur odlingen ser ut. Därigenom kan alla producenter av biobränslegrödor ha möjligheten att bevisa att de når upp till kraven.
– Om kriterierna i praktiken blir ett förbud finns det inga incitament för producenterna av exempelvis palmolja i Indonesien att förbättra sig. De kommer då vända sig till andra länder som inte efterfrågar samma miljökrav, vilket skulle skada utvecklingen ytterligare.

Men finns det inte då möjlighet för er att hitta gemensamma linjer med miljöorganisationerna? Det låter som om ni ändå har samma grundoro inför utvecklingen på marknaden?

– Nej, deras agenda är egentligen att ta strid mot förbränningsmotorn. Först var det etanolet, nu är det palmoljan och sedan tänker jag att det blir sojabönsoljan och därefter rapsoljan. Men egentligen är det alltid förbränningsmotorn i bakgrunden som de ger sig på, eftersom de förespråkar en elektrifiering av transportsektorn, säger lobbyisten och fortsätter:

– Och visst, det kanske kan funka i bilflottan med en elektrifiering, men jag ser ärligt inte hur den tyngre transporten ska kunna klara sig utan biodiesel.

Slutet för palmoljan

Den lagstiftare som tagit mest strid för att skräpa kraven på biobränslemarknaden, och som till och med skrev ut att de vill fasa ut palmoljan, är EU-parlamentet.

Parlamentet har också möjlighet att stoppa förslaget från kommissionen om de anser att det är för svagt. Men då krävs det en kvalificerad majoritet, alltså att 376 parlamentariker röstar ner förslaget. Och med tanke på att frågan om palmolja inte var en hjärtefråga för alla parlamentsgrupper är det inte särskilt troligt att en sådan protest skulle gå igenom.

Oavsett utfallet i den politiskt heta frågan är det fortsatt så att palmoljan även framöver kan ingå i den europeiska bränslemixen. För flera miljöorganisationer skulle dock ett skarpt regelverk i praktiken vara detsamma som slutet för palmoljan i biobränsletanken. Oavsett industrins kommentarer om motsatsen så anser miljöorganisationerna att det skulle ha en positiv påverkan på marknaden, då efterfrågan på ytterligare palmolja skulle minska.

– Det ser ut att vara nästan omöjligt att skapa ett regelverk som faktiskt säkerställer att de biobränslen som släpps in på den europeiska stödmarknaden framöver inte bidrar till avskogning och undanträngning av annan odling. Därför hoppas vi på att kommissionen stoppar den möjligheten så långt det går, säger Laura Buffet vid Transport & Environment, som bedrivit kampanj för att pressa kommissionen i sitt arbete.