Känsligt när rikas klimatbidrag ska bli verklighet

Under onsdagen strömmade flera nya utkast ut från förhandlingsrummen i Katowice, Polen. Förhandlare från de nära 200 länderna som ska enas om reglerna för att få Parisöverenskommelsens principer att bli praktiska verktyg, har nu kommit halvvägs in i den första veckans tekniska samtal.

Även om samtalen beskrivs som kontruktiva och framgångsrika på de flesta håll har redan nu ordförandenas planer gått i stöpet på andra områden. I en av de mest känsliga förhandlingarna inför regelboken, som gäller hur den framtida klimatfinansieringen ska se ut, såg det först ut att ha kärvat till ordentligt.

Regelverket rör främst artikel 9 i Parisöverenskommelsen. Där ska det bland annat bestämmas hur rikare länders bidrag till omställning i fattigare länder ska se ut framöver. Men i samtalen har givarländerna hittills varit motvilliga till att ställa upp på tillräckliga försäkringar på hur pengaflödena ska se ut för att lugna mottagarländerna. Det har bland annat lett till en strid om vad för sorts pengar som ska räknas som finansiering, hur mycket som ska rapporteras, och hur insatserna från givarländerna ska utvärderas.

Förhandlingarna bröts

Förhandlingarna bröts därför av på begäran av Afrikagruppen i tisdags, för att givarländerna skulle tvingas ta fram nya mandat. Men efter att konflikten skickats upp till den mer politiska nivån rätades flera frågetecken ut, vilket ledde till att ett första utkast till regeltext kunde börja tas fram på onsdagskvällen.

– Det är enkelt att förstå utvecklingsländernas perspektiv. De har fått löften tidigare om klimatfinansiering som inte har hållits, och nu är inte bara hundramiljarderslöftet på spel utan även den framtida klimatfinansieringen. Nu begär de tydliga procedurer som ger dem viss säkerhet och förutsägbarhet för hur mycket pengar som kommer, och hur de ska bokföras. Genombrottet i onsdags är ett steg i den riktningen, säger Liane Schalatek vid Heinrich Böll-stiftelsen som följer pengaförhandlingarna på nära håll, till Sveriges Natur.

Hon fortsätter:

– Det är enkelt att förstå deras syn ur ett privatekonomiskt perspektiv. Tänk dig att du satts i en dålig situation av någon annan, vilket är fallet då klimatförändringarna främst drabbar utvecklingsländerna, fastän de orsakats av de rika. Då vill du dels veta att den hjälp du får är tillräcklig, dels veta att du inte hamnar i en sämre sits av den finansiella ”hjälpen”. Många av de fattigare länderna är nämligen redan djupt skuldsatta, och vill därför inte ta mer lån för att bekämpa en klimatkris som de inte skapat. Särskilt om pengarna ska användas till att höja dina egna utsläppsmål, samtidigt som de utvecklade länderna inte höjer sina åttaganden i linje med deras mycket större ansvar.

Svårt att ställa garantier

För flera av de rikare givarländerna anses det dock svårt att ställa ut garantier för vad de kan uppbåda, särskilt flera år framåt. Det främsta argumentet är budgetregler, att ett lands budget inte kan bindas till enskilda ändamål.
Men EU:s chefsförhandlare gav skenet av att det ändå ska gå vägen, när hon frågades ut på onsdagen av pressen.
– Jag tror att vi kan hitta en kombination av kvalitativa och kvantitativa prognoser som gör det möjligt att tydligare säga vad som kan utlovas av givarländer, sa Elina Bardram.

För givarländerna är det också känsligt att gå med på att retroaktivt redovisa hur mycket av klimatfinansieringen som faktiskt består av bistånd. Vartannat år föreslås att de utvecklade länderna ska redovisa hur deras planerade bidrag till att hjälpa utvecklingsländerna har fallit ut.
– Det skulle inte se bra ut om andelen bistånd är försvinnande liten i slutändan jämfört med de siffror som regeringarna vill föra fram när de presenterar löften. Det är inte otroligt att det orsakar låsningar i just de samtalen, säger en förhandlare från EU-blocket till Sveriges Natur.

Svårlöst situation

Även situationen för klimatanpassningsstöd är svårlöst. Det är mycket enklare att få fram pengar till att investera i att dra ner, eller begränsa ökade utsläpp eftersom det kan både vara positivt ur ett eget finansiellt perspektiv och ur ett utsläppsperspektiv.
Men att investera i att begränsa skadorna och anpassa samhällen till följd av klimatförändringarna är inte lika enkelt. Men det pågår nu ett arbete att försöka göra anpassningsinsatserna mer lönsamma.

– Även om vi skulle lägga alla offentliga bistånd på anpassning, skulle det vara långtifrån tillräckligt i förhållande till vad som behövs. Vi tror därför på att skapa en lösning så att även anpassningsmedlena kan locka privat kapital, säger förhandlaren.

Hur skulle den kunna se ut?
– Den skulle exempelvis kunna vara knuten till försäkringar, då anpassningsåtgärderna bland annat är skadeförebyggande.

Ur klimaträttviseorganisationernas perspektiv rimmar den här formen av resonemang väldigt illa.

– De rikare länderna har stått för lejonparten av de globala utsläppen hittills. De ska ta sitt ansvar och förebygga och stå för skadorna som de åstadkommer. Allt prat om att istället skapa marknader för anpassning fungerar inte i detta sammanhanget, säger Dipti Bhatnagar vid Friends of the Earth i Mocambique till Sveriges Natur.

Att finansförhandlingarna ros hem ser ut att vara avgörande för att få regelboken på plats. I alla fall om man ser till Afrikagruppens ordförande i förhandlingen, som kräver ett finanspaket för att gå med på en övergripande överenskommelse. Huruvida detta går, vågar ingen av de personer Sveriges Natur talat med sia om ännu.
– Men man kan ändå se det som att flera stora steg har tagits de senaste dagarna, särskilt då det stått still väldigt länge. Men hur det slutar, det är fortsatt oklart, säger Liane Schalatek.

LÄS MER: Världsbanken fördubblar sina klimatsatsningar