Odling av biobränsle hotar biologisk mångfald
Det ökade markbehovet för att odla biobränsle hotar livsmiljöer för växter och djur världen över. Den varningen utfärdade den internationella forskarpanelen IPBES vid COP 14, den pågående FN-konferensen om biologisk mångfald i Sharm El-Sheikh, Egypten.
Hoten mot mänskligheten från klimatförändring och förluster av biologisk mångfald hör ihop och måste åtgärdas samlat, konstaterade forskaren Anne Larigauderie som leder forskarpanelen IPBES.
Bakgrunden är att de flesta av klimatpanelen IPCC:s scenarier för att nå 1,5 graders-målet bygger på en kraftig utvidgning av de landområden som odlas för biobränslen. Enligt modellerna handlar det om en ökning av ytan med mellan 10 och 30 gånger jämfört med i dag.
Det kommer att slå hårt mot biologisk mångfald och därmed även minska naturens förmåga att motverka de negativa effekterna av klimatförändringen, enligt IPBES (som är den biologiska mångfaldens motsvarighet till IPCC). Panelens rapporter är viktiga underlag för arbetet inom FN:s konvention om biologisk mångfald, CBD.
196 länder deltar
Konventionen firar sitt 25-årsjubileum vid konferensen COP 14 i Sharm El-Sheikh som pågår till den 29 november. 196 länder är representerade och över 8000 delegater deltar. På agendan står bland annat ett avtal som ska ersätta de så kallade Aichi-målen som beslutades vid FN:s mångfaldskonferens i Nagoya 2010. De syftar till att skydda biologisk mångfald och säkra fungerande ekosystem till år 2020.
Tyvärr är målen långt ifrån uppnådda. En rapport av bland andra WWF från 2016 visade att endast fem procent av de länder som undertecknat överenskommelsen kommer att nå dem på utsatt tid. Tre fjärdedelar av länderna hade gjort framsteg, men inte i den takt som krävs för att leva upp till avtalet och en femtedel hade inte gjort några framsteg alls.
Ett mål nära att uppfyllas
Men enligt en ny FN-rapport som presenterades under mötet i Egypten är åtminstone ett av målen nära att uppfyllas: att skydda 17 procent av landytan och 10 procent av havsytan. Det beror framför allt på en snabb ökning av skyddade marina områden på senare tid.
– Det här är det mål där vi nått längst. I en uppsjö av dåliga nyheter om förluster av biologisk mångfald och förstörda ekosystem är det viktigt att lyfta fram den framgången, sade Cristiana Pașca Palmer, som leder arbetet inom CBD, till The Guardian.
Hon underströk dock att kontrollen av att skyddet efterlevs behöver förbättras. Enligt rapporten är den svag på många håll och en del skyddade områden har låga naturvärden.
Vid FN-konferensen presenterades också det svenska initiativet Biologiska mångfaldens dag där Naturskyddsföreningen deltar. Initiativtagaren Rebecka Le Moine talade till konferensdeltagarna i en videohälsning.
Lokal och traditionell kunskap
IPBES arbetar med en ny sammanfattande global rapport om naturens och ekosystemens tillstånd som ska presenteras i maj 2019. Det är den första samlade studien sedan Millennium Ecosystem Assessment från 2005.
Något som är speciellt med IPBES är att man inte bara använder akademisk forskning, utan också lokal och traditionell kunskap (indigenous and local knowledge) när man bedömer status och trender hos biologisk mångfald och ekosystem.
Panelen har tidigare presenterat rapporter om pollinerare och pollinering kopplat till livsmedelsproduktion, om scenarier och modellering inom forskning och om markförstöring och restaurering.
Rapporten om markförstöring, som presenterades 2017, visade bland annat att våtmarker är särskilt påverkade. 54 procent av världens våtmarker har försvunnit sedan år 1900.
Fyra regionala rapporter har också producerats. Enligt rapporten om Europa och Centralasien är förändrad markanvändning och intensifierat jordbruk viktiga drivkrafter bakom utarmning av biologisk mångfald. Målsättningen att frikoppla ekonomisk tillväxt från miljöförstöring (så kallad decoupling) har heller inte lyckats.
Nordisk studie längs kuster
En nordisk studie inspirerad av IPBES med fokus på biologisk mångfald och ekosystemtjänster startade 2014. Den har kartlagt kustområden i samtliga nordiska länder. Studien visar bland annat att den ekologiska statusen varierar: den är god i nordöstra Atlanten och Bottenhavet, måttlig i Arkonabassängen och Öresund, men dålig i Östersjön och Finska viken.
Gemensamt för de flesta nordiska kustområden är ett ökande exploateringstryck. Produktionslandskap förändras i många fall till rekreationslandskap. Studien visar att miljöarbetet haft positiv effekt genom minskad spridning av miljögifter och ämnen som bidrar till övergödning, men också att förbättringen går långsamt på grund av miljöskulden efter historiska utsläpp. Globala problem som klimatförändring och försurning riskerar också att påverka området kraftigt i framtiden.
Den nordiska studien presenterades för IPBES plenarmöte i Colombia i mars 2018.
– Rapporten visar att samarbete mellan de nordiska länderna behövs och är viktigt för att förbättra planering och förvaltning av våra kustområden, säger Cecilia Lindblad, forskningssekreterare på Naturvårdsverket och svensk kontaktperson för IPBES.
Kräver bredare underlag
Ett nytt projekt vid Örebro universitet kommer att studera IPBES sätt att kombinera naturvetenskap och samhällsvetenskap med andra former av kunskap, till exempel hos urfolk.
– Vetenskap är givetvis viktig, men många miljöproblem kräver ett bredare underlag. IPBES arbetar för att skapa just bred relevant och trovärdig kunskap för att fatta politiska beslut. Därför är det angeläget att studera hur man lyckas med sitt viktiga arbete, säger sociologiprofessorn Rolf Lidskog som ska leda projektet.
Tidigare forskning har visat att det är en balansgång för internationella expertorganisationer att leverera kunskap som är trovärdig samtidigt som den ska vara begriplig och användbar för mottagarna.
I ett annat projekt ska Lidskog också studera hur expertis formas inom både IPBES och IPCC.