Oro för sämre palmolja om EU stoppar importen

Även certifierad palmolja tränger undan djungeln och hotar vilda djur. I Indonesien hotas bland annat orangutangerna av plantagernas framfart. FOTO: Getty Images

Palmoljans framtid i tanken – del 2

Oro för sämre palmolja om EU stoppar importen

Palmoljan som importeras till EU står för runt fem procent av den palmolja som produceras i världen. Men om unionen stoppar importen kan det få negativa konsekvenser för det samlade arbetet med att höja miljöstandarden, menar producenter, importörer och lokala myndigheter. Sveriges Natur granskar palmoljans framtid – del 2.

Skribent Jacob Hederos

22 januari 2019, kl 07:52

Den 1 februari ska förslaget som kan avgöra framtiden för palmolja som biodiesel i EU presenteras. Sveriges Natur granskar i en artikelserie vilka intressen som strider om den omstridda oljans framtid i biobränsle. Detta är del 2.

LÄS MER: Del 1 – Nu ska palmoljans framtid avgöras

LÄS MER: Del 3 – ”Jag ringer tjänstemännen minst en gång i veckan”

Simo Honkanen vid finska bränsleproducenten och importören Neste är en av dem som befarar att EU:s nya linje kan få negativ påverkan på den samlade produktionen. Sveriges Natur möter honom vid sidolinjerna på klimatmötet i Katowice, där frågan om biobränslenas framtid diskuteras i flera forum.

– Blir det bättre att vi inte köper palmoljan och stänger dörrarna? Nej, då kommer bara den palmoljan att säljas till andra marknader, säger Honkanen till Sveriges Natur.

Neste hör till de bolag som har mycket att förlora på om palmoljan inte längre subventioneras i biobränsle.

LÄS MER: De hjälper oljebolaget som slåss för palmoljan

Central pusselbit

De länder som talas om är främst Indien, Kina och Pakistan. De betalar inte lika bra som den europeiska biobränslemarknaden, men för ett land som Indonesien med en växande befolkning ses palmoljan som en central pusselbit i ekonomin. Därför behövs nya marknader om nuvarande stänger dörren.

Från nationella myndigheters perspektiv är frågan central. Även om hotet om en utfasning i EU redan har lett till att de nu tittar på att skapa en mer nationell efterfrågan och hitta alternativa exportmarknader, hoppas de fortsatt på att kunna fortsätta exporten till den europeiska marknaden. Trots ökade hållbarhetskrav.

– Vi arbetar hela tiden för att implementera de högre hållbarhetsstandarderna nationellt, men erkänns de av EU? Nej, det gör de inte, säger Musdhalifah Machmud vid Indonesiska jordbruksdepartementet till Sveriges Natur.

Kraven, fortsätter hon, rör sig på flera plan utöver de direkta miljömålen och handlar bland annat om att öka transparensen, minska risken för intressekonflikter och minska det statliga inflytandet över de kontrollorgan som ska övervaka att hållbarhetskriterierna efterlevs.
– All kritik som kommer från våra konsumentmarknader tar vi till oss, och därför lägger vi numera ut kontrollen på en oberoende tredjepart, säger Musdhalifah Machmud.

Men kräver de andra marknaderna som ni kan exportera till de här standarderna?

– Nej nej, det är bara EU. Men eftersom EU alltid sprider negativ information om vår palmolja, på grund av en massa orsaker, så måste vi anpassa oss. Men det är också så att vi som en regering inser att vi måste ha en standard för att nå en hållbar utveckling i vårt land. För vi vet att vi behöver det. Vi vet att palmoljan kommer att vara kvar om hundra år, och för att kunna generera mer inkomster till småodlare även i framtiden behöver vi också följa hållbarhetsriktlinjer. Då kan vi också fortsätta exporten framöver, säger Musdhalifah Machmud.

”Allt vi gör är fel”

Indonesiens palmoljeproducentsamarbete tittar dock alltmer mot andra marknader.

– Den första marknaden som vi siktar på att exportera till är Europa. Men vi behöver skapa mer efterfrågan på annat håll. Sakta, sakta kommer vi att fasa ut vår export till EU och USA och troligen använda allt i Asien, säger Togar Sitanggang vid Indonesiens palmoljeproducentorganisation och fortsätter:

– EU kommer nämligen att fortsätta att klaga på att vi bränner mat som bränsle. Slutsatsen för oss är: Allt vi gör är fel.

Känner du verkligen så?
– Ja. Se det såhär: vi har sedan 2004 startat märkningen RSPO. Indonesien står för runt 60 procent av produktionen av den märkta oljan. Men efterfrågan finns inte där. Vem skapade då RSPO? EU krävde det. Har då EU hundra procent RSPO? Nej! Så varför ställer de inte krav på att allt ska vara märkt, för att driva på produktionen att förbättras. De borde ha gjort sin hemläxa först.

Kommer ni att eftersträva att fortsätta vara med på den europeiska marknaden utifrån det nya regelverket?
– Det finns så många olika metodologier, och så många olika resultat. Vi vet inte vilken EU-kommissionen kommer att välja, och får ta frågan efter att de har lagt fram förslaget, avslutar Togar Sitanggang.

LÄS MER: Certifierad palmolja tränger undan djungeln

Simo Honkanen från finska Neste har inte givit upp, trots det som de upplever som politisk motvind i Europa. Det är kanske inte heller så konstigt med tanke på deras miljardsatsningar i området. Bland annat har bolaget, som till 51 procent ägs av finska staten, i december beslutat att investera nära 1,4 miljarder euro i sitt raffinaderi i Singapore.

Finns det köpare för era palmoljeprodukter om EU stänger dörren?
– Jo, det finns köpare i EU och USA, men sen finns också flygindustrin som är väldigt intresserad.

Går det då att få till en hållbar palmoljeproduktion?
– Jag tror att man har fel när man tänker att all palmolja är ohållbar. Problemet är nu att kontrollera och hantera expansionen. Egentligen är inte det främsta problemet stora odlarbolag, som faktiskt är ganska bra eftersom de är börsnoterade. Utan problemet är hur ska man göra med småproducenterna, som står för nära 43 procent av marknaden. Köparna har ett ansvar att förbättra hållbarhetsarbetet och hjälpa småproducenter att bli certifierade, säger Simo Honkanen.

LÄS MER: Finland hindrar regeringens palmoljestopp

Han menar att det nära 30-procentiga fallet på världsmarknadspriset de senaste åren ytterligare har pressat småproducenter som han träffat på plats.

– Palmoljan är en viktig inkomstkälla för lokalbefolkningen. Under tidigare priser räckte det med fem hektar palmoljeplantage för att kunna skicka sina barn till universitetet. Nu räcker det inte alls. Den bonden jag träffat hade kommit från slumområde i Jakarta, så det är väldigt lätt att förstå att de utvidgar odlingarna om de behöver det.