Replik i skogsdebatten: ”Tyvärr ser verkligheten inte ut så”

Vi uppskattar att skogsdebatten har blivit mer nyanserad, och att vi äntligen kan börja prata om vägar framåt. Att lösningarna på de tre grundfrågorna skiljer sig åt förvånar dock inte.

Tidigare debattartiklar i diskussionen:

Rebecka le Moine: ”Vi måste använda skogen på ett hållbart sätt”

Replik av Marcus Sydh Göransson: ”Felaktiga slutsatser om hur vi långsiktigt brukar skogen”

1. Var

Vi håller helt med Marcus Sydh Göransson om att miljöhänsyn ska tas överallt, vilket också understryks i debattartikeln. Tyvärr ser verkligheten inte ut så, vilket gång på gång har dokumenterats. Att skogsägarna inte tjänar på ett storskaligt och landskapsekologiskt skydd är tyvärr sant med dagens skogspolitik, det lönar sig att göra fel och det kan straffa sig att skydda skog från avverkning. Vi vet också att för många skogslevande arter räcker det inte ens med den allra bästa miljöhänsynen när man avverkar naturskogar. En stor andel av de rödlistade arterna kräver skogar utan något skogsbruk alls.Vetenskapliga rön påtalar att 20 procent av det ursprungliga skogslandskapet (produktiv skogsmark) är en kritisk miniminivå för att kunna behålla ett vitalt ekosystem. Dessa 20 procent räcker men endast om man bedriver ett ekologiskt hållbart skogsbruk på resterande 80 procent av skogsmarken. Artrikedomen ökar med områdesstorleken men minskar med fragmentering av naturskogen vilket bidrar till ökande isolering av livsmiljöer vilket i sin tur leder till utarmning av biologisk mångfald. Vi måste ge alla aktörer långsiktiga spelregler som visar vilka dessa 20 procent är. Detta bör göras inte minst för skogsnäringens skull, för att veta vilken skog som samhället måste skydda respektive bruka för att nå de demokratiskt beslutade miljömålen samt internationella miljöavtal. För att ta oss från dagens undermåliga skyddsnivå, och för att plåstra om ett sargat skogslands, anser  vi att Naturvårdsverkets kartläggning är dagens bästa möjliga data och kunskapsunderlag.

2. Hur

Marcus Sydh Göransson argumenterar vidare att ju större yta skogsbruket tar i anspråk desto mer arter kan vi förvänta oss att utrota. Det är en väldigt dystopisk inställning som normaliserar utarmningen av biologisk mångfald. Tvärt emot hans slutsatser menar vi att en stor yta och en stor miljöpåverkan innebär ett stort ansvar. Det är genom att bedriva skogsbruk inom de planetära gränser som finns som Sverige kan bidra mest med bevarandet av biologisk mångfald och störst klimatnytta. Vidare kan vi inte tänka på en arts existens som en andel; antingen så överlever en art eller så försvinner den, vilket sätter punkt på en evolution som har pågått i miljontals år.

Marcus nämner glädjande nog att olika trädslag har olika krav på sina livsmiljöer, vilket är precis en sådan aspekt som ett mer naturnära skogsbruk tar hänsyn till, samtidigt som det är ett sätt att ta större hänsyn till den biologiska mångfalden.

3. Vad

Här blir debatten särskilt intressant då Marcus menar på att klimatet gör skillnad på olika kolatomer. Det som egentligen särskiljer våra åsikter handlar om vilket tidsperspektiv vi tittar på. Om något är ”förnyelsebart” eller ej går att diskutera, det handlar ofta om en återbetalningstid och vad som anses vara en rimlig tidsperiod att betrakta. Om en skog som vuxit upp under 60 år förbrukas inom 3 år så ligger vi ändå 57 år back. Det handlar om hastigheten det tar för det förnyelsebara att skapas jämfört med vilken hastighet vi släpper ut dess inbundna kolatomer. Vi vet redan att vi måste dra i nödbromsen och minska växthusgaser snarast, vi har inte 57 år på oss. Lite gäckande kan en argumentera för att olja är förnyelsebart –om vi bara ger det några miljoner år. Självklart kan inte alla träd bli 100 procent byggmaterial, och då är det bra att använda ”spillet” till annat. Men att fortsätta att göra bioenergi genom att avverka våra sista naturskogar är ett exempel på en industri som inte går att försvara vare sig utifrån naturvårds-, miljö- eller klimatperspektiv, och det är det vi måste komma ifrån, så fort som möjligt.

Rebecka Le Moine, Naturvårdsbiolog och Årets miljöhjälte

Lina Burnelius, Ansvarig för skogsfrågor Greenpeace

Tidigare debattartiklar i samma diskussion:

Replik: Felaktiga slutsatser om hur vi långsiktigt brukar skogen

Debatt: ”Vi måste använda skogen på ett hållbart sätt”