Slammet kan försvinna från åkrarna

Ska slam från reningsverk användas som gödningsmedel på jordbruksmark? Det är en fråga som debatterats flitigt under flera decennier. De positiva aspekterna av slamanvändning är att det viktiga ämnet fosfor som finns i slam på detta sätt kan återföras till jorden.
Samtligt innehåller slammet många oönskade ämnen som skapar problem när de läggs på åkrarna. Exempelvis kan slam innehålla kadmium, bromerade flamskyddsmedel eller mikroplaster.

Politiskt har frågan stått stilla under flera år och trots initiativ från branschen att erbjuda ett renare slam via så kallad Revaq-certifiering, ökar inte den återförda mängden fosfor från slam. Men nu kan en vändpunkt vara på väg. LRF och branschorganisationen Svenskt vatten har tillsammans gått ut och krävt att regeringen och Naturvårdsverket ska ta större ansvar i frågan.

Bland annat uppmanar man regeringen att införa ett nationellt mål om att återföra 80 procent av all fosfor från slam till produktiv mark innan 2030. Idag har Sverige inget liknande mål och lagstiftningen kring slamhantering har varit densamma sedan mitten av 90-talet.

– Vi vill att regeringen och Naturvårdsverket ska ta över som drivande i frågan som vi tycker har stannat av. De behöver skapa bättre förutsättning med tydligare mål för framtiden så att kommuner och industri kan investera i nya system, säger Jan Eksvärd, hållbarhetschef på LRF.

Den 16 maj intervjuades miljöminister Karolina Skog i P1:s miljöprogram Klotet och berättade att hon delar bilden av att det är hög tid att politiskt ta tag i slamfrågan.

– Jag lovar att regeringen inom kort ska återkomma med förslag på hur slamfrågan kan komma framåt, sade hon då.

Tidigare har slamfrågan i huvudsak bestått av två läger – de som ivrat för en ökat slamspridning på åkermark – och de som av olika anledningar inte trott på denna lösning. Idag verkar det som både reningsverken och jordbrukssektorn landat i att mer slamspridning inte är en lösning för framtiden.

– Vi uppmanar våra medlemmar som vill slamsprida att välja Revaq-certifierat slam. Men marknaden tycks vara mättad, det är svårt att hitta mer jordbruksmark att sprida på. Man behöver hitta kompletterande lösningar att utvinna fosfor och kväve ur slammet, säger Jan Eksvärd hållbarhetschef på LRF.

Från miljöhåll är man ännu mera tveksamma till spridning av slam.

– Vi vill inte att slam sprids på åkermark, inte heller slam från Revaq-certifierade reningsverk. Även om det är bättre än annat slam så riskerar det att innehålla sådant vi inte vill ha på åkern, som mikroplaster och flamskyddsmedel, säger Johanna Sandahl, ordförande för Svenska naturskyddsföreningen.

Samtidigt produceras ett överskott på 180.000 ton slam varje år i Sverige. Vad ska hända med det växande slamberget om ambitionen inte längre är att få ut mer av det på åkrarna? Och hur ska den eftertraktade fosforn i slammet kunna tillvaratas?

Här verkar det som Sverige har mycket att lära från Tyskland och Danmark som kommit längre i slamfrågan. I dessa länder har man satt upp hårdare regler för slaminnehållet och tydliga mål för hur mycket av all fosfor i slam som ska återvinnas. Tyskland har som exempel målet att 80 procent av all fosfor i slam ska tas tillvara.

Besluten har möjliggjort att de nya tekniker för slamhantering och fosforutvinning som nu finns på marknaden har kunnat etablera sig i länderna. Det handlar bland annat om tekniker där slammet bränns och ur askan utvinns rent fosfor som sedan kan användas på åkrarna.

Johanna Sandahl efterlyser åtgärder från politiskt håll för den fosfor som finns i slam ska kunna återvinnas

– Det handlar dels om åtgärder som försvårar slamspridningen, det skulle kunna vara ett förbud, och dels åtgärder som underlättar återföring av ren fosfor till åkermarken. Det senare innebär att reningsverken kommer att behöva investera i ny teknik, och där behövs det lösningar för hur det ska finansieras