Sprickbildningar i det planerade täktområdet Bunge Ducker i anslutning till Ojnareskogen. Foto: Oscar Alarik
Stora risker med planerat kalkbrott i Bunge
Naturvårdsverket underkänner Nordkalks miljökonsekvensbeskrivning för den planerade kalktäkten vid Bunge. Verket har genomfört egna undersökningar som visar att risken för bestående skador på de naturtyper och arter som ska bevaras i Natura 2000-området är stor.
Domstolsförhandlingarna i Mark- och miljööverdomstolen om kalkbrottet i Bunge Ducker vid Ojnareskogen på Gotland har haft ett uppehåll sedan oktober 2016 i avvaktan på prövning om regeringens beslut att utse Bunge som Natura 2000-område var korrekt. Nu har Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit att det var korrekt och domstolsprocessen kan fortsätta.
Naturvårdsverket presenterar först nu sin egen utredning, som gjordes sommaren 2015. Yttrandet är skarpt formulerat:
”Naturvårdsverket bedömer att de undersökningar som utförts av oss visar på brister i miljökonsekvensbeskrivningen, som gör att risker med en täkt enligt ansökan underskattats betydligt. Vår bedömning är att täkten enligt ansökan inte kan komma till stånd utan betydande skada på områdets mycket höga naturvärden. Sådana skador är inte förenliga med miljöbalken eller art- och habitatdirektivet.”
Har påpekat brister
Naturvårdsverket har påpekat brister och felaktigheter i Nordkalks miljökonsekvensbeskrivning ända sedan 2008. Det har saknats lämpliga undersökningar för de Natura 2000-områden som riskerar att skadas, till exempel angränsande Bräntings haid och Bästeträsk (som också är dricksvattentäkt) och rikkärren (med hög biologisk mångfald) på gränsen till täktområdet.
”Eftersom unika naturvärden står på spel, har vi inte sett någon annan utväg än att göra ytterligare utredningar på eget initiativ”, skriver Naturvårdsverket i yttrandet. Att Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, tillstyrkt verksamheten som remissinstans har bidragit till att domstolarna fäst tilltro till Nordkalks miljökonsekvensbeskrivning.
Läs Sveriges Naturs artikel från 2010 om SGU:s dubbla roll i målet
Enligt SGU:s och Nordkalks beskrivning av våtmarkerna ligger de på tät osprucken berggrund som endast förses med ytvatten.
”Våra undersökningar visar att de verkliga förhållandena är de motsatta”, skriver Naturvårdsverket.
Berggrunden är kraftigt uppsprucken i hela området och rikkärren är beroende av grundvatten. Hela området fungerar som en ekologisk helhet. Det innebär bland annat att de skyddsåtgärder som mark- och miljödomstolen beslutat om, det vill säga sildammar och avskärande diken, inte är meningsfulla, eftersom de bara påverkar ytvatten.
Rikkärrsvegetationen skulle komma att ersättas av annan vegetation och Natura 2000-naturtypen skadas eller försvinna, enligt Naturvårdsverket. Rikkärr är mycket känsliga även för små förändringar av grundvattenförhållandena.
Naturvårdsverkets yttrande innehåller flera andra punkter i kritik mot Nordkalks miljökonsekvensbeskrivning. Verkets egna undersökningar ”visar att tillståndsdomarna byggt på information som i viktiga delar varit missvisande”. Huvudförhandling i målet kommer att hållas 23-25 maj.
Läs Naturvårdsverkets yttrande
Läs Naturvårdsverkets utredning
Länkar till tidigare artiklar om Bunge och Ojnareskogen i Sveriges Natur:
Natura 2000 i centrum för gruvkonflikter
Nej till utvidgad kalkbrytning vid Stucks
Kalktäkt stoppas – kamp mellan domstolar
Alva Snis Sigtryggsson och fältbiologerna kämpar för Ojnareskogen
