Tillbaka på toppen – kungsörnens revansch
Spana in en majestätisk fågel från Norrlands fjällskogar. Kungsörnen har återhämtat sig från tidigare förföljelse. Men alltför många örnar dör i trafiken, jagas illegalt eller krockar med kraftledningar.
Kungsörnen hör till de stora rovdjuren på flera sätt.
Den omfattas – tillsammans med ”de fyra stora” varg, järv, lo och björn – av den statliga rovdjurspolitiken.
Regeringens mål är minst 150 lyckade häckningar i Sverige per år. I dag ligger sannolikt antalet strax ovanför den nivån. Men kungsörnen är också beroende av ”de fyra stora” genom att den gärna äter av kadaver som dessa slagit.
Nio av tio kungsörnar finns i Norrland. Arten minskar i fjällområdet men ökar i mellersta och södra Sverige. Vanligast är den faktiskt på Gotland. Kungsörnen lever mest av småvilt men äter gärna av ren- eller älgkadaver. Sådana hittar den lätt längs Malmbanan genom Norrbotten, vilket gör att alltför många kungsörnar blir påkörda av tåget. Illegal jakt är ett annat hot mot arten, liksom kraftledningar.
Fridlyst
Kungsörnen fridlystes 1924, tillsammans med havsörnen, efter en lång kampanj från Naturskyddsföreningen. Därefter kunde stammen återhämta sig från decennier av förföljelse. I dag räknas kungsörnen som ”nära hotad”.
Den bygger sitt stora bo av ris i riktigt grova gamla tallar eller på klipphyllor. Kungsörnen är beroende av stora orörda skogområden och är känslig för störningar. Det gör att arten inte går så bra ihop med modernt skogsbruk.
En ung kungsörn anfaller en räv. Prisbelönt bild tagen i ett gömsle i Västerbotten.
Ett av kungsörnens kännetecken är det gyllenbruna nackdoket som finns hos individer av alla åldrar.
Kungsörn i den orange-rosa skymningen. Kalvträsk, Västerbotten, 24 november. På vintern är dagarna korta och sökandet efter föda intensivt. I skymningen går örnarna i nattvila på en gren.
Tvåhövdad kungsörn. Både hanen och honan som finns i reviret kring Kalvträsk.
En gammal ärrad kungsörn flyger över ett myrområde i Västerbotten.
Kungsörnen är beroende av gammal skog och har stora revir. Den är känslig för störningar. Här spanar den efter byte i en gammal torrfura. Hare, orre och tjäder är vanliga bytesdjur.
Förutom färskt småvilt är kadaver efter större djur viktig vinterföda för kungsörnen.
Det kan bli slagsmål om födan kring åtlar och kadaver.
Örnen hugger in på en död räv vid en åtel. Unga kungsörnar har vita fält på vingarna, hos äldre fåglar är dessa fält i stället mörkt grå.
De allra flesta kungsörnar återfinns i Norrlands skogsland och fjälltrakter. 2016 registerades totalt i landet 450 revir och 157 lyckade häckningar.
Hänsynsfull entusiast
Rolf Segerstedts kungsörnsbilder är tagna i gömslen i Västerbottens inland.
– Det finns örnar i storskogarna i inlandet och det bästa är att sitta i gömsle med åtel utanför, säger Rolf Segerstedt. Då lockar man dem till sig utan att behöva störa dem i det vilda där de är svåra att fotografera.
Rolf Segerstedt är till vardags skrivande journalist men naturfoto är en passion som tar allt mer av dygnets vakna timmar. Två av bilderna har fått priser i internationella fototävlingar.
– Varför håller man på? Grunden är väl helt enkelt att jag mår väldigt bra när jag är ute. Även om det kan låta högtravande så vill jag också värna om naturen. Kan mina bilder bidra med det så är det bra. Därför tycker jag också att det är viktigt att vara hänsynsfull när jag är ute på ”jakt” med kameran. Det blir ofta långa promenader, men bilen är också ett utmärkt gömsle.
I Kamerabagen
Kamera: Nikon D810. Objektiv: 70-200 mm f/2,8, 500 mm f/4 och några korta zoomlinser.
