Mindre gift i skaljackor – fluorkarboner fasas ut
Giftiga högfluorerade ämnen är på väg bort från friluftskläderna. Tillverkarna är mitt i en omställning. Men i vissa fall används andra fluorerade alternativ, som kan visa sig vara nästan lika långlivade i miljön.
Olika tillverkare har kommit olika långt, men i stort sett alla siktar på att ställa om till en fluorkarbonfri produktion senast till 2020. Men några har gått före och är närmare målet.
– I dagsläget är 81 procent av vår kollektion helt fri från fluorkarboner, säger Hedvig Sjöström på Klättermusen.
Fluorkarboner används på två sätt i friluftskläder. Dels som beståndsdel i de membran som står för själva ”andas”-funktionen, att släppa ut kroppsfukten men stänga ute vätan utifrån, dels som beståndsdel i impregneringen av yttertyget. Om regnvatten tränger in i tyget blir plagget obehagligt och kallt att bära även om membranet håller tätt.
HÖGFLUORERADE ämnen som PFOS och PFOA med flera bryts i stort sett aldrig ned i naturen. De anrikas i levern och i blodet hos människor och djur och påverkar bland annat immunförsvaret, levern och hormonsystemet. De är potentiellt cancerframkallande och kan orsaka låg födelsevikt.
Tillverkarna av friluftskläder ersätter nu membranen av fluorkarboner med membran av plasterna polyuretan eller polyester. I impregneringarna ersätts högfluorerade ämnen av kortkedjiga, lågfluorerade varianter eller av helt andra ämnen som vax, polyuretan och silikon. Polyuretan kan utgöra ett problem eftersom isocyanater är en viktig beståndsdel i tillverkningen och dessa då kan framkalla svår astma. Men polyuretanet utgör ingen hälsofara när du använder kläderna. Silikoner kan vara långlivade i naturen och därmed utgöra ett problem.
Bytet från högfluorerade till lågfluorerade ämnen i impregneringarna har kritiserats av bland andra Greenpeace. Över 200 ledande forskare på området har skrivit ett upprop, Madriddeklarationen, som kräver ett stopp för alla typer av fluorerade ämnen. De anser att de lågfluorerade ämnena kan visa sig vara lika svårnedbrytbara eller omvandlas till andra stabila föreningar som ackumuleras i näringskedjorna. Därtill kommer att högfluorerade ämnen ofta finns kvar som föroreningar i de lågfluorerade alternativen.
