Räddad av fåglarna

Specialläraren Joe Harkness hade bestämt sig för att avsluta sitt liv men blev stoppad i sista stund.

Sammanbrottet för sju år sedan var kulmen på en lång period av psykisk ohälsa och missbruk. Självmordsförsöket var inte det första och nu blev han sjukskriven med medicinering och terapisamtal.

– Jag kände mig väldigt rastlös och började ta långa promenader. En gång fick jag syn på ett par ormvråkar ovanför ett skogsparti. Att se dem stiga och dyka och ropa till varandra fascinerade mig. Jag ville flyga med dem, känna deras frihet.

Han började notera fåglarna i omgivningen och skaffade en kikare på ingångsnivå. Minnen kom tillbaka av hur hans älskade morfar tagit med honom ut i naturen som liten och väckt ett fågelintresse som han aldrig utvecklat vidare.

Nio månader efter sammanbrottet tog han med sin morfar till Hickling Broad, ett av de fina våtmarksreservaten i brittiska grevskapet Norfolk där båda bor. Det blev en fantastisk dag där de fick se speciella arter som rördrom, ägretthäger och skedstork.

I boken beskriver han hur besöket gjorde honom lugn för första gången på lång tid och att han började känna livslust igen.

Som en del i rehabiliteringen hade han helt slutat dricka alkohol. Det betydde också att många gamla vänner försvann ur bilden, relationen med dem hade till stor del byggt på socialt drickande. Men genom hobbyn fick han nya kontakter, fågelskådare som tog med honom på utflykter till våtmarker och längs Norfolks kust.

– Jag kunde inte få nog av att vara ute. Fågelskådningen fick mig att må så mycket bättre. Ingen av de terapier jag prövat har haft så långvarig och positiv effekt. Jag insåg att det var erfarenheter jag ville dela.

Egen variant av terapiprogram

Första steget var bloggen Bird Therapy, till att börja med mest en sorts dagbok om hur fåglarna hjälpte hans egen återhämtning. Till exempel hur en trädlärkas extatiska sång befriade och omslöt honom när han flytt från en katastrofal jobbdag med stökiga elever.

Hör Joe Harkness berätta om trädlärkan i BBC

Sedan började han skissa på en egen variant av ett terapiprogram han själv fått hjälp av, ”Five ways to wellbeing” (fem vägar till välmående), fast nu med fåglar i fokus.

”Five ways to well-birding” handlar om att anknyta till människor, platser och fåglar, att uppmärksamma detaljer och säsongsvariation och att lära sig mer. En viktig del är att ge något tillbaka, till exempel att mata fåglar eller delta i fågelräkningar som bidrar till mer kunskap, så kallad citizen science (medborgarforskning). Fysisk aktivitet i utemiljö har i sig positiva effekter.

Fågelskådning är mycket mer än själva skådandet, understryker Joe Harkness. Det handlar om en totalupplevelse som också ger känslor av vördnad och överraskning i mötet med naturen. Mycket påminner om mindfulness och annan naturterapi.

– Bara att anknyta till natur på enkel nivå är välgörande. Det finns väldigt mycket forskning som stöder det.

Till exempel sänker naturvistelser blodtrycket och nivåer av stresshormonet kortisol. Det finns även forskning om positiva hälsoeffekter av fågelsång.

LÄS MER om hälsa och natur

Närmiljön betyder mest

Sådant som inte passade Joe Harkness själv så bra var att åka på stora ”drag” för sällsynta arter eller tävlingsliknande moment, de triggade ångest. En enkät han genomförde pekade på liknande effekter för andra som led av depression eller tvångsproblematik. Att till exempel resa långt för att kryssa en ovanlig art och kanske ändå missa den kan ha stressande snarare än läkande effekt.

– Men det fanns också de som uppskattade tävlingsmoment. Det handlar om att hitta en balans tror jag. Mitt råd är att börja med att lära känna fågellivet i trädgården eller närområdet och utvidga bit för bit.

Långresor med flyg är något han själv väljer bort av klimatskäl, helst skådar han på gång- eller cykelavstånd. Enkäten gav också stöd för att prioritera skådande på hemmaplan: de som fick mest ut av sin hobby var de som satsade på att lära känna sin lokala fågelmiljö.

De arter som betytt mest för Joe Harkness är också de han möter i sin närmiljö.

– Jag älskar alla fåglar som finns på heden närmast mitt hem. Till exempel trädlärkan som sjunger på dagen och den hemlighetsfulla nattskärran som hörs nattetid. Järnsparv är en annan fågel som är väldigt underskattad. Först tänkte jag mest att den var tråkig och brun, men ser man närmare har den fantastiska mönster. Änder är också väldigt vackra fåglar som många missar.

Tornfalk har en särskild plats i hans hjärta eftersom det var en art han ofta såg tillsammans med morfadern.

– Vi bär ofta med oss känslomässiga minnen kopplade till fåglar, särskilt sången. Det är en förklaring till att fågelskådning kan ha så stark känslomässig laddning.

Utvecklade bloggen till bok

En vän väckte tanken på att utveckla bloggen till en bok, något han först var tveksam till. Inga förlag nappade heller på idén, men när han i stället satsade på crowdfunding fick bokidén en överväldigande respons.

– Hela 861 personer backade upp förslaget, bland annat fick jag stöd av den kände komikern Bill Bailey och BBC:s naturpresentatör Chris Packham.

Packham, som själv hade erfarenhet av självmordsförsök, skrev också förordet till boken Bird Therapy (Unbound) som publicerades i fjol och snabbt fick stor uppmärksamhet i olika medier. Bland annat lovordades sättet att osminkat berätta om svåra erfarenheter. Den har just kommit ut som pocket. Joe Harkness har också gjort ett 40-sidigt studiematerial som man kan få tillgång till gratis via hans webbplats.

Han är glad över att fågelterapin fått vingar, men har svårt med uppmärksamheten kring hans person. Vid årsskiftet bestämde han sig för att stänga ned sitt twitterkonto, som då hade 16 000 följare.

– Jag började bli lite känd och jag märkte att det påverkade mig negativt. Jag jämförde mig med andra och det gjorde mig faktiskt deprimerad. Det jag vill uppnå är att hjälpa andra, att bli berömd är jag inte intresserad av.