Annons
Ami Vitale fotade jättepandorna
Ami Vitale ligger iklädd en svartvit dräkt som ser ut som en panda. Hon ligger på en klippa och fotograferar med ett långt teleobjektiv.

För att komma närmare jättepandorna klädde Ami Vitale sig i pandadräkt indränkt i pandaurin. Foto: Robin Cox

Ami Vitale fotade jättepandorna

Amerikanska fotografen Ami Vitale byggde en världskarriär med dramatiska bilder från konfliktzoner. När hon insåg att alla konflikter i grunden handlar om resurser ändrades hennes fokus till att handla om naturen och människors koppling till den.

Ami Vitales resa som fotojournalist har tagit henne till över 75 länder. Hennes bilder publiceras i tidskrifter som Time, Newsweek och National Geographic och ställs ut på museer världen över. Hon har fått många priser, senast World Press Photo Awards 2017 för reportaget om jättepandorna i National Geographic.

Hur hittade du historien?

— Jag var med i ett internationellt filmteam när den första pandahonan född i fångenskap släpptes ut i Kina. Det gav mig möjlighet att skildra något som utlänningar sällan får se. Jag arbetade i tre år med reportaget om återförvildning (rewilding) av jättepandor och besökte områdena fem gånger för att täcka olika aspekter av programmet. Pandan togs bort från listan över hotade arter bara en månad efter att reportaget publicerats i National Geographic 2016 — en glimt av framtidshopp i en region där dåliga miljönyheter är det vanliga.

Vad var det som fångade dig?

— Pandan är förmodligen det mest kända och beundrade djuret på jorden. Miljarder människor älskar dem, det finns fanklubbar, tecknade filmer och facebooksidor. Men när jag började undersöka och lära mig mer om djuren blev jag helt tagen. De har levt på planeten i miljoner år men bara varit kända för människor de senaste 150 åren. Det jag ville få svar på var hur man gått till väga för att rädda ett djur på gränsen till utrotning, mot alla odds. Avelsprogrammet i fångenskap var en framgång, men det räckte inte. Nu sätts många pandor ut i naturen och man skapar nya habitat. För mig är historien om pandorna ett bevis på att mirakel kan hända om vi ger naturen en chans.

Var det något som var särskilt svårt eller utmanande?

— Den största utmaningen var att få komma nära och fotografera ett av världens mest hotade och känsliga djur. Det finns bara ett par tusen exemplar kvar, och kineserna ser pandan som en nationell symbol. Varje panda är noga övervakad. De är extremt värdefulla och sårbara och behandlas med silkesvantar. Att arbeta med dem utan att störa bevarandearbetet var krävande. Det handlade inte bara om tillgång och förtroende, utan också om att hitta bra sätt att jobba nära vilda djur. Mycket av fototiden fick jag bära pandadräkt indränkt med pandaurin precis som personalen. Det var speciellt…

Tidigare fotograferade du mycket från konflikter, nu har ditt fokus skiftat mot djurliv och miljöhistorier. Varför?

— Jag började min karriär med att arbeta i konfliktzoner. Mitt mål var att ha med mig de mest dramatiska bilderna tillbaka. Efter hand upptäckte jag att alla konflikter i grunden handlar om naturresurser. Sedan jag bevakat konflikten i Kashmir i fyra år gick jag gradvis över till att berätta om naturen och vår koppling till den. Kopplingen finns alltid där, men den kan vara komplicerad och svår att se. I dag är naturen hotad som aldrig tidigare. Befolkningstillväxt, konsumtionskultur och den utsatthet som riktigt svår fattigdom medför är faktorer som samverkar och som leder till att natur exploateras för kortsiktiga vinster utan tanke på hållbarhet. Just nu är jag särskilt inriktad på norra Kenya och hur urfolken skyddar landskapet och djurlivet där.

Hur kan man påverka som fotograf?

Ami Vitale har fotograferat i över 75 länder. Foto: Sarah Isaacs

— Vi måste berätta de utmanande historierna men också påminna människor om vad som är möjligt att uppnå; berätta om kärlek, mod och empati. Om vi ser oss själva som en del av landskapet och en del av naturen, då innebär att rädda naturen också att rädda oss själva. Kan vi visa upp det för världen genom bilder så har det sättet att tänka en chans att sprida sig och bli vanligare.

I början var fotografering mitt pass för att lära mig om och uppleva nya kulturer. Nu är det mycket mer än så. Det är ett verktyg för att skapa medvetenhet och förståelse mellan kulturer, samhällen och länder. Fotografi kan bygga broar mellan människor utan att behöva gå via språket. Du kan titta på en bild och känna något omedelbart. För mig har det blivit ett mål att skildra sådant som kopplar ihop och inspirerar. När vi verkligen börjar förstå varandras historier så förändras vi.

Se Ami Vitales bildreportage om jättepandorna.

Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook Följ oss på Facebook
Annons