Storskogen står kvar efter lyckad kamp

Vi följer en porlande liten bäck mellan höga tallar. Ett par veckor tidigare hälsade vintern på i den höglänta skogen, men nu är snön borta. Det duggar och den mjuka mossan tjirpar vid varje steg. Guiden Kajsa Grebäck ber oss att gå tysta en bit:

– Tänk på hur det ser ut, hur det låter och hur det känns. Försök fånga upp tanken om den kanar iväg.

Det blir en eftertänksam stund innan stigen börjar vindla uppför.

– Jag tänkte på John Bauer och skogsväsen. Så trolskt med mossan och det doftar så friskt, säger Eva-Karin Jakobsson.

Hon är en i gruppen som följt med Norakretsen och Fältbiologerna ut för att fira ett dubbelt jubileum: naturreservatet Kindla fyller 20 år och föreningen Hopajola 25.

– Hopajola är gammal närkingska och står för jorden vi äger ihop, allmänningen som förr vårdades och sköttes gemensamt, säger Kajsa Grebäck.

Från sämst på naturskydd till förebild

I början av 1990-talet var Örebro län bland de sämsta i landet på naturskydd. Då fanns inte mer än ett 50-tal reservat i hela länet. I dag är de drygt 270 och länets naturvård har blivit en förebild för andra.

Vändningen kom med bildandet av Hopajola 1994. I föreningen samarbetar Naturskyddsföreningens kretsar med kommunerna och Region Örebro län. Hopajola samlar in pengar från privatpersoner och företag till lokala satsningar. Tack vare dessa bidrag som Hopajola sedan delar ut har bland annat kommunerna kunnat söka även statliga medel.

– Den här formen av samarbete mellan ideella och offentliga aktörer är nog unik i landet. Sedan starten har över 16 miljoner kronor samlats in, berättar verksamhetsledaren Ankie Rauséus.

Markinköp för att skydda natur är bara en del. Hopajola finansierar också inventeringar och artprojekt och fungerar som knutpunkt och samordning för guidningar, naturskolor och utlåning av friluftsutrustning. Integration, att få ut människor med olika bakgrund och språk i naturen, är en annan viktig bit.

LÄS MER Så räddades Pärlälvens fjällurskog

Eldsjälar räddade Kindla

Svag fågelsång gör stegen lättare uppför branten mot Kalklinten, 400 meter över havet. Fågelskådaren Anastasia Oliver identifierar kungs­fågel och trädkrypare. Uppe på toppen hittar hon tjäderspillning under grova tallar.

Utsikten över landskapet lär vara fin, men i dag försvinner den i dimman. I stället tittar vi närmare på en gammal gran där det växer fullt med spiklav.

– Luppen är en port till en annan värld, säger Sivert Juneholm som är van att leta signalarter i det lilla.

Han var en av eldsjälarna i Kindlagruppen som kämpade för att rädda det över 900 hektar stora väglösa skogsområdet från avverkning. Det tog 15 år, en process som också ledde till bildandet av Hopajola.

– Först var det svårt, eftersom det ansågs att skogen var brukad. Men det är all skog här i Bergslagen – av myrslåtter, skogsbete, gruvor och kolmilor. Det finns ett stort värde i att bevara även en vanlig skog som aldrig skövlats av skogsmaskiner.

Han har själv jobbat med skog hela sitt liv och oroas av utvecklingen mot att ta ned all äldre skog med naturvärden.

– Jag lärde mig att ta hand om och skydda skog. Nu letar bolagen efter de få värdefulla fragment som finns kvar. Det känns som att Sveaskog, som ska förvalta ditt och mitt, nästan är värst.

Ett ögonblick i kampen om Kindla minns han väl: han hade tagit med ett reportageteam från Dagens Nyheter ut i skogen, men det ösregnade och fotografen som släpat med ett långt teleobjektiv deppade.

– Vi tog fikapaus när det höll upp en stund. Då satte sig en liten sparvuggla i ett träd intill och han fick fina bilder. Dagen efter blev artikeln om Kindla stort uppslagen i tidningen.

Kanske är det allra vackrast vid Klosstjärn, mitt i reservatet. Guiden Matilda Andrén tänder en eld och Kajsa Grebäck trollar fram bakelser med tranbär och glass ur ryggsäcken. Läge att fira en räddad skog.

LÄS MER OM och hitta till Kindla.