Insektssurret som inte får tystna
Efter ett tyskt larm förra året om att mängden flygande insekter minskat med 75 procent de senaste tre årtiondena gav sig Sveriges Natur ut för att ta reda på hur situationen ser ut här.
Den tyska insektsstudien* väckte starka reaktioner i Sverige, också långt utanför entomologkretsar. Många hade minnesbilder av hur bilarnas framrutor förr brukade vara nersölade av mosade insekter. Svenska experter fick frågan om det var lika illa här. Svaret var nästan alltid: Vi vet inte.
Det är sant att det inte genomförts lika omfattande insektsstudier i Sverige. Men lägger man samman de undersökningar och inventeringar som gjorts kan man ändå säga ganska mycket om hur det går för de svenska insekterna.
En av dem som kan bidra med kunskap är Dave Karlsson, chef på Station Linné på Öland. Vi befinner oss på forskningsstationens tomt i slutet av juli och har just skruvat av en plastbehållare från en tältliknande insektsfälla, en så kallad malaisefälla. Behållaren innehåller 80-procentig etanol – och uppskattningsvis 10 000 insekter. Tidigare under sommaren har det varit 25 000–30 000 insekter vid de tömningar som gjorts en gång i veckan. Liknande insektsfällor står uppställda på tjugo andra platser i landet.
27 000 insektsarter
Dave Karlsson, som är projektledare för insektsinsamlingen, betraktar innehållet med vant öga. Det är mest mygg.
– Men också mycket blomflugor, någon humla, en sandgräsfjäril och en del gammaflyn.
Han delar till viss del oron som den tyska rapporten skapade. Men han ser inte någon liknande trend i Sverige.
– Ser man i rapporterna jag får in från våra fällor ute i landet är det snarare fulla insektsburkar det handlar om.
Men insektsvärlden är stor och brokig och arter har olika förutsättningar. I Sverige finns runt 27 000 kända insektsarter, från knappt synbara flugor till de jämförelsevis jättelika ekoxarna och makaonfjärilarna. För flera arter har det varit tydliga nedgångar.
Lars Pettersson är dagfjärilsexpert på biologiska institutionen vid Lunds universitet:
– Om man jämför med 1920-1930-talet är det mycket fattigare med fjärilsarter i dag.
Det finns också historiska studier som belyser nedgången. Vid Ringsjön i Skåne fann man 68 bofasta dagfjärilsarter vid en inventering på 1870-talet. 120 år senare fann man endast 30 av dessa vid en liknande inventering. Snarlika undersökningar och resultat finns även från södra Småland.
Under de senaste nio åren, när fjärilsräkningar skett årligen, har förändringarna dock varit små. Undantaget är den norra delen av landet där det varit en tydlig nedgång.
Även vildbina har det kämpigt. Av landets runt 270 biarter är en tredjedel hotade och utbredningen har tryckts ner mot de sydöstra delarna av landet. En studie av humlor i klöverfält (humlor är en sorts bin som det finns 40 arter av i Sverige), som sträckte sig över 70 år, visade att två humlearter blivit helt dominerande medan flera andra minskat drastiskt.
Färre ängar och betesmarker
Den främsta anledningen till dagfjärilarnas och binas tillbakagång är sannolikt den drastiska minskningen av ängs- och betesmarker.
En av landets främsta insektskännare, Bengt Ehnström, har också sett en nedslående trend i sina hemtrakter runt Nås i Dalarna. Under 65 år har han följt insekterna i närområdet och han bedömer att det var tre gånger så många arter av nattfjärilar på den egna gården på 1950-talet. Den stora skalbaggen raggbock är ett annat exempel.
– Tidigare kände jag till mellan 50 och 100 tallågor (liggande död tall) som var bebodda av raggbockar i ett område på några kvadratmil häromkring. I dag vet jag två platser i samma område med raggbock, och båda är i reservat.
För många skogslevande insekter är brist på död ved och gamla träd oftast problemet.
Men det finns också många insektspopulationer som tycks stabila. I det omtalat myggrika nedre Dalälven har man samlat in mygg varje år sedan år 2000. Någon trendmässig upp- eller nedgång för de omtalade stick- och fjädermyggorna har de ansvariga inte kunnat se. Granbarkborren, som många skogsägare fruktar, tycks också ha stabila eller ökande bestånd.
Förändrat landskap
Insektsforskaren Christer Solbreck har i 40 år följt två arter, riddarskinnbagge och borrfluga, som båda lever på frön från växten tulkört. Förändringarna i antal är stora mellan åren, men någon större skillnad över tid ser han inte.
”Är det stora förändringar, som i den tyska studien, så borde vi märka det här”, säger hon.
Samma sak gäller jordlöpare, en artrik grupp av skalbaggar. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har följt upp studier på jordlöpare från 1980-talet och kan konstatera att vissa jordlöpare ökar, andra minskar. Som helhet verkar dock populationerna stabila.
Pavel Bina, biolog på Artdatabanken, pekar på ett större mönster. Ett förändrat landskap, där både jord- och skogsbruket blivit mer intensivt, har lett till att många insekter som är beroende av en enskild värdväxt eller en viss livsmiljö minskar. Arter som inte är lika kräsna, generalisterna, klarar sig däremot bra, berättar han.
Viktiga för pollineringen
Från Station Linné vandrar vi österut, in i Mittlandsskogen, en frodig lövskogslunga i det karga Alvaret. Dave Karlsson stannar och pekar upp mot trädtopparna, vinschar sedan ner den hembyggda insektsfällan som dinglat mellan ek och ask 17 meter upp. Han tittar ner i plastbehållaren och räknar upp de arter han omedelbart kan identifiera. Det är skinnbaggar, några getingar och något bi. Men mest fångas hans intresse av det som är minst i burken. Han pekar på några små svarta prickar.
– Det är säkerligen parasitsteklar. De parasiterar på andra insekters ägg. Väldigt få kan något om dem, säger han.
Men om man inte hyser samma fascination, varför ska man då bry sig om insekter?
Pollinering är ett svar. Utan bin, fjärilar och blomflugor skulle skördarna av främst bär, frukt, raps och klövervall bli avsevärt mindre. Insekterna är också nödvändiga för småfåglar och många, som jordlöpare, är viktiga bekämpare av skadeinsekter. Det etiska argumentet är förstås också att alla arter har rätt att finnas kvar.
Dave Karlssons oro är egentligen inte så stor. Någon generell nedgång i insektspopulationerna har han inte upplevt, åtminstone inte i hemtrakterna på Öland.
– Vissa arter går det bra för, andra går det sämre för.
* More than 75 percent decline over 27 years in total flying insect biomass in protected areas. Hallmann CA, Sorg M, Jongejans E, Siepel H, Hofland N, Schwan H, et al. (2017)
