Ska föreningen fortsätta samarbeta med Svanen?

Naturskyddsföreningen behöver ta en förnyad diskussion om man verkligen ska sitta kvar i Svanens nämnd eller kliva av samarbetet. Risken är annars stor att föreningen legitimerar en Svanmärkning som knappast har något gemensamt med föreningens ambitioner och intressen.

För 30 år sedan satt Naturskyddsföreningen med i Svanens miljömärkningsnämnd och var en drivande kraft. Genom både Bra Miljöval och Svanen hände det häftiga grejer. Ja, det var sannerligen häftigt att kunna styra både tvättmedelstillverkarna och få skogsindustrierna att satsa miljardbelopp på två av världens mest miljöanpassade och helt klorfria massabruk.

För låga krav

Med buller och bång lämnade dock föreningen samarbetet med Svanen med hänvisning till  att kraven på klorkemikalier för pappersmassa ansågs för låga. Det fanns då en vision av att marknaden skulle kunna förses med papper som hade TCF+FSC, alltså var producerad av de bästa helt klorfria bruken med virke från skogar med den då högsta tänkbara skogsbruksstandarden.

Jag har själv jobbat på Svanen och tyckte nog att föreningen var fel ute i sin dåvarande kritik. För mig har det alltid varit viktigare att successivt kunna driva marknaden mot mognad än att ha för tuffa krav som ändå inte lyckas få genomslag. Men efter en tid blev det långtifrån självklart att Svanen längre drev marknaden mot hållbarhet. Jag avslutade senare min anställning på Svanen och började som kampanjledare, under en begränsad tid, på föreningen med tanken om att kunna göra ett mer meningsfullt arbete.

I dag är det ingen tvekan om att Svanen har vuxit enormt. Åtminstone vad gäller antalet licenser och intäkter, samtidigt som Naturskyddsföreningen har återkommit till Svanens nämnd. Jag vet inte riktigt varför, måste jag erkänna. Man ser väl att miljömärkningarna har ett gemensamt branschintresse och ska hålla ihop?

Naturskyddsföreningen syntes nyligen i ett gemensamt försvar tillsammans med Svanen i Expressen mot högerbloggaren Rebecca Uvells angrepp (14/10) mot miljömärkningarna. Men i mitt tycke var svaret oroande blekt. Den gamla bedriften att få bort LAS från tvättmedel var huvudargumentet. Om vi inte kan försvara miljömärkningarna bättre än med framgångar som skedde för 30 år sedan, så bör vi nog ta oss en rejäl funderare.

Påtryckningar

Svanen har i mitt tycke inte bara stagnerat men dessutom backat vad gäller miljönytta. Om föreningen inte gillade Svanens krav i början på 90-talet, så hade vi haft ännu större skäl att protestera 2010 när Svanen ytterligare backade på sina krav på klor. Detta skedde efter påtryckningar från den finska skogsindustrin och har lett till att marknaden för de två världsledande svenska klorfria bruken har svalnat helt. Ett direkt svek mot de miljöinvesteringar som har gjorts av SCA och Södra Skogsägarna. Men det visar också att Svanen är långt ifrån det oberoende man vill påskina. WWF protesterade ivrigt men fick tyvärr inget stöd av Naturskyddsföreningen.

Svanens skogsbrukskrav är också enligt WWF skandalöst dåliga. Naturskyddsföreningen klev tidigare ur FSC-samarbetet i protest och för att inte ge legitimitet till alltför låga skogsbrukskrav. Att sitta med i Svanen men inte i FSC är förstås inkonsekvent.

Därutöver accepterar inte Svanen miljömärkt el, miljömärker bensindrivna gräsklippare och tillåter 30 procent oljeuppvärmning för Svanenmärkta hotell. Det är ingen idé att välja fossilfri eller miljömärkt el i pappers- eller massabruken eftersom all el räknas som att den genererar 385g CO2/kWh enligt Svanens kravspecifikation.

Högaktuella aspekter

Det har till och med gått så långt att KTF, branschföreningen för tvättmedelsproducenterna, har föreslagit att Svanen nu borde ställa krav på palmkärnolja och klimatåtgärder. KTF som annars är en av miljömärkningens argaste kritiker tycker att dagens krav har gått i stå för länge sen. Det är högaktuella aspekter som KTF pekar på, men Svanen har ignorerat synpunkterna. Marknaden för miljömärkta tvättmedel är mättad men onekligen en kassako. Från ett lönsamhetsperspektiv finns allt att förlora på kostnadskrävande uppdateringar som bara kan leda till ett mindre eller större intäktsbortfall.

Miljömärkning är trots allt ett fantastiskt verktyg om man gör det rätt. Men risken att miljömärkning faktiskt motverkar en nödvändig omställning har i dag blivit påtaglig. Uppenbarligen har vi för länge betraktat miljömärkningen som ett självspelande piano utan behov av vare sig styrning eller självkritik. Ska föreningen vara med i Svanen måste det ställas krav på en rejäl skärpning. Annars är det bättre att kliva ur och åtminstone begära bättre statlig styrning.

Magnus Hedenmark, medlem

Detta är en debattartikel. Åsikten är författarens egen och syftar till att väcka debatt i ett aktuellt ämne. Vill du också skriva en debattartikel, eller svara författaren? Kontakta vår debattredaktör Malin Crona.

Läs också svaren på debattartikeln:

Replik: ”Föreningen tar ställning om frågan kommer”

Replik: ”Problemet är att Svanen accepterar annan el än miljömärkt”

Replik: ”Vi kommer att lyfta frågan om energins miljökvalitet”

Debatt: ”Naturskyddsföreningens största potential är att vara fri från Svanen”