Överfiske och klimatförändringar har drivit på blåmusslans reträtt från Västkustens grunda vatten. I stället hittas de på flytande artificiella substrat, vilket förbryllar forskare. Foto: Getty Images
Blåmusslor söker sig till artificiella levnadsmiljöer
Blåmusslan är på reträtt i Nordatlanten, så även på svenska västkusten. Klimatförändringen driver på utvecklingen, men bilden är inte entydig. Här och var hittar musslorna nya miljöer.
Susanne Baden är forskare och professor emerita i marin ekologi vid Göteborgs universitet vid Kristineberg. Tillsammans med två forskarkollegor har hon gått igenom vetenskaplig litteratur och myndighetsrapporter för att analysera blåmusslans reträtt. Studien presenterades nyligen i tidskriften Journal of Shellfish Research.
Forskarna har ett särskilt fokus på Sverige och främst på västkusten, där blåmusslan på grunda vatten i stort har försvunnit under 2000-talet. Bland annat är en stor musselbank norr om Orust och en gigantisk bank vid Göta älvs norra mynning borta. Barnen hittar inte längre bete till det så populära krabbfisket vid stränderna på västkusten.
– Vi har tagit musslan för given så länge att vi har enbart en fragmentarisk dokumentation av var den är någonstans, säger Susanne Baden.
Dessa luckor gör utmaningen för forskarna desto större.
De övergripande förklaringarna till den globala reträtten är förvisso kända: överfiske av musselbanker och klimatförändringen, som verkar i flera led. Långvariga perioder med högre vattentemperaturer och ökade regnmängder medför ett ökat utflöde av näringsämnen och mera sötvatten, där blåmusslan inte kan överleva.
De lokala variationerna är dessutom stora, vilket gör bilden än mer komplex. Musslorna har lämnat naturliga substrat, eller underlag, för att dyka upp på flytande artificiella substrat som bojar, musselodlingar och på undersidan av båtar. Det är de tre svenska forskarnas verkligt intressanta fynd i studien.
– Det här är väldigt märkligt. Det innebär att vi kan avskriva många faktorer, sjukdom exempelvis. Om musslorna hade dött av sjukdom skulle man inte finna dem på undersidan av båtarna alldeles i närheten.
Sjöfåglar kan också spela roll för musslorna. En ejder äter cirka 2,5 kilo musslor per dag i snitt. För 40–50 år sedan övervintrade cirka 3 000 ejdrar längs bohuskusten, under decenniet efter sekelskiftet var de tio gånger fler till följd av mildvädret. Sedan dess har antalet övervintrande ejdrar minskat, förmodligen till följd av födobrist, men deras antal uppgår fortfarande till 20 000 – 30 000.
Samtidigt har hela ejderbeståndet över norra Atlanten minskat med 7 procent per år.
