Civilsamhället vill se tuffare krav på COP16
Företrädare för civilsamhället på FN-mötet för biologisk mångfald, COP16, varnar för bristande politiskt engagemang, utbredd korruption och byråkrati. De vill se bindande mål och ökad transparens för pengar till skydd av biologisk mångfald.
För två år sedan kom världens länder överens om hur den globala förlusten av biologisk mångfald skulle stoppas. I år var tanken att länderna skulle presentera nationella handlingsplaner och strategier för genomförandet.
Som Sveriges Natur rapporterat har flera länder, däribland Sverige, brutit mot löftet från FN-mötet om biologisk mångfald, COP15, i Montreal i Kanada, 2022. Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) närvarar på årets möte, COP16, i Cali i Colombia, utan vare sig handlingsplan eller strategi.
”Ansvarslöst komma utan plan och strategi”
Enligt Mary Louise Malig agerar Romina Pourmokhtari ansvarslöst. Mary Louise Malig är vd för den internationella paraplyorganisationen Global Forest Coalition som samlar 134 organisationer som jobbar med skogsfrågan i 76 länder, däribland Skydda skogen i Sverige.
– Det står redan illa till med klimatmålen. De skulle vara obligatoriska, mätas och följas upp för att uppnås, men sen har de vattnats ur med frivilliga åtaganden och vad man nu kallar bidrag. Det är så urvattnat. Vad då bidrag? Till omställningen? Som om den vore något man kan välja bort? Med den biologiska mångfalden är det ännu värre, säger Mary Louise Malig när Sveriges Natur når henne under COP16.
Läs också: Klimatpolitiska rådet ger regeringen skarp kritik
Behövs bindande mål
Hon ser ett problem med att det inte finns bindande mål som världens länder är tvingade att leva upp till. Enligt henne är det ett tydligt tecken på att frågan om förlusten av biologisk mångfald inte tas på allvar.
– En minister kan resa till det här mötet och tala svepande om en generell plan, men utan att behöva presentera något konkret för att stoppa avverkning, begränsa förlusten av arter eller minska utvinningen av mineral eller odling av monokulturer. I stället talas det om att det behövs mer pengar och att näringslivet ska med, men om inga mål eller löften är bindande hur ska då länder och företag sedan kunna ställas till svars?
Läs också: Jorden runt – möt tre internationella eldsjälar
Vill se sanktioner vid brutna löften
Mary Louise Malig jämför med världens avtal om ekonomiska samarbeten och frihandel där länder kan straffas och utsättas för sanktioner vid brutna löften och avtal. Hon vill se något liknande för skydd av biologisk mångfald.
– Väljare i de länder där ministrarna är tillsatta måste kunna ställa dem till svars. Därför måste ministrarna också presentera konkreta lösningar som sedan kan mätas gentemot hur väl den biologiska mångfalden skyddas.
Läs också: Vilda ryggradsdjur försvinner i rasande takt
”Sverige har säkert goda intentioner”
Angela Maldonado från den colombianska miljöorganisationen Entropika är inne på samma linje som Mary Louise Malig. Hon tror att Romina Pourmokhtari har goda intentioner, men att det tyvärr inte räcker.
– Det är långt från ord och diplomatiska förhandlingar till den lokala verkligheten. Mitt råd till den svenska regeringen är att kräva mer transparens och uppföljning av vart de pengar som satsas på biologisk mångfald tar vägen och hur de används. Oftast försvinner pengarna i byråkrati, korruption och arvoden till löner åt konsulter på dyra kontor i storstäderna. Det arbete som konsulterna sedan utför är ofta för teoretiskt, rent ut sagt dåligt, och leder sällan till effektivt arbete med lokal förändring i till exempel Amazonas, säger Angela Maldonado.
Läs också: Oklart hur återställning av naturen ska finansieras
Pris för arbete mot illegal handel
För fyra år sedan tog hon emot National Geographic Society/Buffett Award för sitt arbete med att stoppa illegal handel med vilda djur i Amazonas. Till Sveriges Natur säger hon att hon ofta får fått tampas mot utbredd korruption och byråkrati som inte bara hindrar hennes arbete utan också riskerar att förvärra situationen och påskynda artdöden.
– Generellt kan man säga att den colombianska regeringen har gjort ett bra jobb inför COP. Man har bjudit in civilsamhället, lokala ledare från miljöorganisationer och urfolksrörelser och lyssnat in, men det är ett stort land och byråkratin och korruptionen från tidigare administrationer kommer ta många år att bekämpa, säger hon.
461 dödade miljöförsvarare
Ett annat hot mot biologisk mångfald som Angela Maldonado inte vill glöms bort är våldet mot dem som försvarar naturen och miljön. Enligt organisationen Global Witness är Colombia det farligaste landet i världen för miljöförsvarare.
De senaste tolv åren har 461 miljöförsvarare dödats bara i Colombia, av 2 106 totalt i hela världen under samma period. Det är något som Angela Maldonado gärna ser att den svenska regeringen hjälper till att få stopp på.
Läs också: Höjda röster för Amazonas
Det civila samhället väntar inte
Mary Louise Malig jämför det svenska och det globala civilsamhällets sätt att debattera och säger att civilsamhället ”inte lägger alla ägg i samma korg”. Att vänta på att världens regeringar ska agera går inte.
– Vi kan inte vänta och vara beroende av dem, utan behöver arbeta och försöka påverka såväl inifrån som här på mötet som utifrån. Här lägger de ner timmar på om en text ska ha ett komma eller om ett ord ska stå före eller efter en särskild fras. Ibland undrar man om förhandlarna vet hur bråttom det är. Politik och överenskommelser är viktiga, men skogarna brinner och med dem den biologiska mångfalden och allt hopp om att stoppa klimatförändringarna.