Cyklar för jordens liv

Det är inte första gången Emil Jensen skriver om miljö och klimat. Men den här gången är livet på jorden det genomgående temat på hela föreställningen. Dessutom har hans eget synsätt på frågorna justerats lite, berättar han.

– Förut har min ingång kanske varit mer ur ett mänskligt perspektiv. Nu tänker jag mer att livet på jorden finns för sin egen skull, och då finns magin där redan från början. När man ställs inför trädens samlade erfarenhet av 400 miljoner år på jorden till exempel, det är ju poesi bara det.

Den senaste tidens stora omvärldshändelser har fått honom att fundera ännu mer över relationen mellanmänniskan och naturen.

– Det sägs ofta att kriget i Ukraina och pandemin överskuggar klimatet och den biologiska mångfalden, men allt det här hänger ju ihop. Pandemin hängde samman med vår djurhållning och kriget i Ukraina har gjort det tydligt hur långt fossilberoendet faktiskt sträcker sig.

Vill  inspirera med glimten i ögat

Föreställningen går under namnet ”Än susar skogen” och att han kommer att cykla mellan stoppen är en del av konceptet. Han vill inspirera till förändring utan att komma med pekpinnar, något som också återspeglas i materialet.

– Jag hoppas att man tar med sig en genuin känsla av att livet är värt att både leva och bevara. I bästa fall kanske till och med en liten häpnad över livet. Det är en liten och modest förhoppning jag har, säger Emil Jensen och skrattar.

Föreställningen är ett samarbete med Naturskyddsföreningen, där Emil Jensen är hedersmedlem. På några av stoppen kommer det att anordnas aktiviteter tillsammans med riksföreningen eller lokala kretsar. Det ska till exempel planteras träd på ett eller flera ställen. Både trädplantering och cyklande är exempel på aktiviteter som sker på individplan men som i grunden handlar om något större, menar Emil Jensen.

– Jag har grubblat mycket på balansen mellan individens ansvar och vikten av en systemförändring och tror på en tredje väg, baserad på aktiv organisering. Vi kan ju inte lägga för mycket ansvar på individen men vi kan samtidigt inte hamna i att allt känns lönlöst. Jag försöker balansera det.

– Turnéformen är å ena sidan på individplan eftersom jag väljer cykel i stället för buss och senare tåg i stället för flyg, men innehållet handlar om de stora frågorna och det är dem vi möts kring, fortsätter Emil Jensen.

Är ingen van långcyklare

Det är andra gången Emil Jensen förenar cyklande med turnerande men det har hunnit gå 15 år sedan den förra cykelturnén, och han är inte längre van att cykla långt.

Från början tänkte han att han inte skulle cykla mer än fem mil de dagar då han också har spelning, men det upplägget har havererat i takt med att bokningarna trillat in. Nu är han som mest uppe på 13 mil om dagen, toppat med spelning samma kväll.

– Jag tänker att turnéformen kan bidra till en känsla av att om jag kan göra det här kan vem som helst göra vad som helst, och dessutom blir det lite kul om det går lite snett. Om jag råkar ut för ett åskväder eller punktering och blir 20 minuter sen till en föreställning kanske det bidrar till en lite mer levande närvaro, säger han.

Efter sommaren övergår cyklandet i tågresande och under hösten kommer han fortsätta spela men i lite annorlunda form.

– I sommar spelar jag huvudsakligen ensam, med några undantag om det går att stråla samman med någon artist som är i närheten. Och jag kommer bara att ha med mig det som ryms i min cykellåda, vilket i stort sett är min gitarr. I höst kan jag återigen släpa med mig min kära overhead-apparat och mina älskade medmusiker. Då blir det en större föreställning.

Läget för den biologiska mångfalden och klimatet är frågor som ger många ångest. Hur har du det med din egen klimatångest?

– All min ångest är samlad i en enda klump. Det är kärnvapen, krig, miljö, artdöd och klimat tillsammans, i en enda färgsprakande ångestregnbåge. Men den här föreställningen handlar framför allt om att hylla och påminnas om det snillrika livet på jorden.