De gör konst av skräp

Olivia Kraft: Förbisedda material är den största inspirationen

Designstudenten Olivia Kraft utmanas och inspireras av olika material i sitt skapande. I våras ställde hon ut på Galleri Jaktpaviljongen.

Berätta om utställningen.

– Det var en utställning till Southern Sweden Design Days på temat omsorg. Jag ville utforska det genom att ge ett nytt liv åt förvisade material och  att betraktaren skulle få reflektera över resurser och hur material används. För mig handlade det om att experimentera och utforska vad materialen hade för potential. Verken var bara skisser och experiment, inte funktionella föremål.

Vilka material använde du?

– Många olika, men bland annat plastband, dukar, spetsgardiner och trädgårdsslangar. Och fönsterisolering som kallas bottningslist, spännband, flexrör, garn, isolering och en elkabel som jag gjorde en väska av.

Har du omvärderat din relation till skräp?

– Det tror jag, men jag var nog medveten om det redan innan. Jag är lite av en hoarder skulle vissa säga, i alla fall min gamla lärare på min folkhögskola. Jag samlade på mig mycket material och han tyckte att jag skräpade ner på skolan.

Var får du inspiration till ditt skapande?

– Jag skulle säga att det är mycket materialen i sig själva. Det som faktiskt blir intressant är när man är följsam med materialet och ser vad det har för potential. Egentligen är det ju ett hållbart sätt att förhålla sig till skapandet, utan att behöva producera nytt material hela tiden.

Hur förhåller sig din konst till miljö och klimat?

– Jag vill uppmärksamma överproduktion som leder till skräp som flyter runt, men jag tror egentligen inte att det är hållbart att skapa saker som inte är nedbrytbara eller som kan få ett nytt liv. Jag har inte landat i vad som är bäst. Kanske är det att använda det vi redan har vilket också kan vara kul eftersom det innebär begränsningar som i sin tur kan ge inspiration.

Amir Faqiri: Folk ska få en tankeställare om skräp

Några färgglada plastbitar på en strand fick Amir att börja skapa konst av det skräp som han plockade upp från naturen. I dag är han en konstnärsprofil som vill sprida ett budskap om ett mer cirkulärt samhälle.

Varför var du med på Naturskyddsföreningens rikskonferens tidigare i år?

– De hörde av sig till mig och undrade om jag kunde föreläsa, så jag var med och pratade lite allmänt om hur jag försöker förebygga nedskräpning. Och så ställde jag även ut mina konstverk.

Hur började du göra konst av skärp?

– Jag har hållit på med att plocka skräp länge. Men det var först 2021, då var jag på stranden och hittade en massa färgglatt skräp, som jag började tänka på vad jag skulle kunna göra av skräpet i stället för att slänga det. Jag tog det med mig hem och skapade en tavla av en pingvin, sen dess har jag bara fortsatt.

Varför gör du det?

– Målet med min konst är att folk ska få en tankeställare kring skräpet, att det inte ska finnas i naturen.

Vilken typ av skräp blir bäst konst?

– Det bästa och det mest användbara som jag har använt är rester från fiske som fiskenät och linor. De är formbara och går att klippa i. Jag plockar förlorade fiskeredskap från havet på västkusten.

Kan du ge några exempel på vad du har gjort av fiskeredskap?

– Jag har gjort valar och fåglar, och en massa andra saker. Nät och trådar och sådant från fiske är mittfavoritmaterial. Men all plast är bra att jobba med. Just nu jobbar jag bara med det. Plast är ett stort problem eftersom det aldrig bryts ner i naturen. Den fragmenteras ner till mikroplaster och ligger kvar i havet i hundratals år.

Anna S Elfström: Jag vill lyfta vår ovarsamhet med planeten

Genom sin konst vill konstnären Anna S Elfström få utlopp för och kanalisera sin oro för klimatet och miljö och omvandla det till handlingskraft.

Berätta mer om din relation till skräp?

– Jag har tagit del av det som medierna rapporterar om händer i vår natur. Jag ser ju själv vad som finns i naturen när jag är ute och rör på mig. Mikroplaster som tas in i våra kroppar och sopberget i Stilla havet som är lika stort som Frankrike. Vi vet att de här problemen finns och att utmaningarna är väldigt stora. Jag vill med min konst lyfta och problematisera vår livsstil, konsumtion och ovarsamhet med planeten.

Vad tror du att din konst betyder för andra?

– Jag började arbeta med skräpkonst under pandemin och började visa verken först i början av det här året. Jag har fått mycket positiv respons. Det finns en efterfrågan på utställningar och föredrag på temat.

Varför har en del av din konst ett marint tema?

– Havet är viktigt för mig. Jag har arbetat tillsammans med Lysekils strandstädarteam och har samlat på mig material när vi har städat stränder. Det är jobbigt när man åker ut till öar och stränder och ser alla små fiskenätstrådar och annat som är för smått för att kunna plockas upp. Jag vill med det enskilda skräpet belysa och göra något mer bestående och höja dess värde i betraktarens öga, skapa något nytt, tänkvärt och provocerande.

Hur ser din kreativa process ut?

– Jag tänker väldigt mycket innan jag sätter i gång med ett projekt. Ibland tar det tid för att jag har en vision som jag vill manifestera eller så är jag inte färdig i tänkandet och måste låta det vara. Jag drivs av problemlösning, den där kreativa fasen när man går från vision till manifestation: Vad kan jag göra med den här skräpbiten eller produkten? Rent tekniskt hur ska jag nå fram till den vision som jag får? Det är väldigt lustfyllt och ibland kan jag bli nästan uppfylld, manisk, av den kreativa processen.

Brukar du landa nära dina visioner?

– Ibland kan det bli väldigt nära och ibland tar arbetet en helt annan och oväntad väg. Nu när jag jobbat med min film On hold ville jag att den skulle utspela sig under de fyra årstiderna och filmningarna tog mer än två år. I slutändan blev den knappt tre minuter lång men slutresultatet kändes mer sant och större än min ursprungliga idé.