Debatt: ”Vi måste använda skogen på ett hållbart sätt”

Enligt Parisavtalet ska vi hålla oss under två, gärna 1,5, graders global uppvärmning. Då kan vi maximalt släppa ut 772 gigaton koldioxid. Med business as usual, tar det bara 19 år innan vi har överstigit tvågradersmålet. Gammelskogar på norra halvklotet lagrar idag ungefär 1,3 gigaton per år, vilket är cirka 13 gånger Sveriges totala årliga utsläpp av koldioxid. Forskare förutspår att om dessa gammelskogar försvinner genom skogsbruk kommer kolförrådet att försvinna till atmosfären. Samtidigt pågår det sjätte massutdöendet, och arter försvinner i en hastighet som är 100 till 1000 gånger snabbare än den normala utdöendehastigheten. I Sverige är idag minst 90 % av skogen, på ett eller annat sätt, påverkad av skogsbruk samtidigt som avverkning klassas som den största anledningen till att våra arter rödlistas och hotas.

LÄS MER: Replik: Felaktiga slutsatser om hur vi långsiktigt brukar skogen

I grund och botten handlar det om tre grundfrågor som alla behöver besvaras för att hitta vägar fram i ett hållbart brukande av skogen: Var, hur och till vad.

1. Var?

Strategiskt och långsiktigt arbete kräver en budget och prioritering, även skogen. Med skogsvårdslagens portalparagraf som utgångspunkt ska miljö och produktion väga lika, vilket rimligtvis bör tolkas som att 50 procent av skogen används för att gynna miljövärden, och 50 procent för att gynna produktionsvärden. Naturskyddsföreningen förespråkar en ”skogsbudget” som ser ut enligt följande: 20 procent skydd, 30 procent kontinuitetsbruk och 50 procent ”business as usual”, det vill säga fortsatt trakthyggesbruk på hälften av skogsytan, men med en fungerande generell miljöhänsyn. Ett första steg i att förverkliga en sådan vision är att kartlägga skogarna.

I Sverige är vi bortskämda när det gäller data. Det finns en befintlig kartläggning av skyddsvärda skogar, framtagen av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, som visar var det finns så kallade värdetrakter. De binder ihop större landskap med inslag av naturvärden, på precis det sätt som naturvården kräver.

Om dessa identifierade ytor skulle skyddas når vi vad vi har förbundit oss till enligt Nagoyaavtalet. Vilka resterande skogar som skulle brukas med hyggesfritt skogsbruk skulle kunna tas fram genom att titta på så kallade kulturskogarna som har identifierats av Skogsstyrelsen och kartlagts på uppdrag av Naturvårdsverket. Det är i dessa kulturskogar där biologiskt värdefulla skogar kan hittas som kan lämpa sig för hyggesfria metoder.

2. Hur?

De 80 procent av skogen som inte skyddas ska brukas på ett hållbart sätt. Avverkning är den främsta anledningen till varför arter måste rödlistas i Sverige. Effektivt arbete för biologisk mångfald kräver ett stopp för destruktiva avverkningsmetoder.  En återgång till hyggesfritt skogsbruk krävs, där selektiva avverkningar sker över tid. Det finns många modeller för hyggesfria skogsbruk, och många goda exempel att titta på, som till exempel Lübeckmodellen i Tyskland. Hyggesfritt skogsbruk innebär att skogen är fortsatt trädbeklädd, och inte förlorar sin funktion som ekosystem. Detta ger trygghet för privata skogsbrukare, då skogen kan generera en ekonomisk inkomst över tid. Vi får även bättre kvalitetsråvara. De träd som ger bäst avkastning för stunden kan plockas ut vid behov, istället för att en totalavverkning sker vart 70:e år.

3. Till vad?

Vad ska vi använda våra skogsresurser till? Mycket av rekreationsvärdena går att kombinera med hyggesfritt skogsbruk samt formellt skyddad skog, vilket kan gynna den ökade naturturismen i Sverige. Intresset hos Sverigeintresserade turister är högt, och nio av tio anger att de vill uppleva naturen på sin Sverigeresa. Det visar på en enorm potential för skogen som ekonomisk resurs genom att bara låta den få stå eller brukas utan kalhyggesmetoder. Trots det är det inte realistiskt att tänka att all skog ska undantas från brukande, men den skog som ska gå till råvara ska ha en verklig klimatnytta.

Grundproblemet är att vi släpper ut för mycket växthusgaser, och den krassa sanningen är att det inte spelar någon roll om det är ”gröna” eller ”svarta” kolatomer som släpps ut. Vi måste minska våra växthusgaser. Punkt. Att bygga i trä har visat sig kunna ge 5,6 gånger mindre klimatpåverkan jämfört med att bygga i betong, vilket är att förädla skogens värden på ett mer hållbart sätt än att göra kortlivade massavedsprodukter. Men idag blir bara 20 procent av det som avverkas byggmaterial. Resterande 80 procent av skogen blir kortlivade produkter, som till exempel direktreklam och engångsartiklar. Dessa förbrukas inom ett till tre år, vilket betyder att den inbundna klimatnyttan släpps ut igen. Det tar decennier för en planterad skog att kompensera för det.

För att skogsbruket ska kunna anses vara hållbart, ska råvaran komma från rätt ställen, och tas ut på rätt sätt, med hänsyn till naturen och dess invånare. Men den ska även användas till långlivade produkter som ersätter sämre alternativ, och inte bara adderas till marknaden. Det är dags att sätta röda streck över ohållbar användning av skogen så vi kan stryka rödlistade arter från sin hotades status. Först då, kan vi prata om ett hållbart skogsbruk.

Rebecka Le Moine, Naturvårdsbiolog, aktiv i Naturskyddsföreningen sedan många år och utsedd till Årets miljöhjälte av WWF

LÄS OCKSÅ: Rebecka Le Moine Årets miljöhjälte