Den dolda jakten på svenskt uran

Små byar med namn som Österåsen, Västeråsen, Möckelåsen, Skallböle och Böle avlöser varandra. Snö täcker marken men de öppna fälten söder om Storsjön i Jämtland visar att detta är en trakt där det bedrivs jordbruk.

Åt ena hållet sluttar området ner mot sjön, som ibland går att skymta på avstånd. Åt andra hållet syns Oviksfjällens mjukt rundade former.

Inget skvallrar om att flera företag här har mutat in totalt 450 kvadratkilometer mark med syfte att starta gruvor. Längre söderut, vid Myrviken, finns ytterligare en ansökan om undersökningstillstånd.

Nära till ny gruva

Det bolag som kommit längst är australiska Aura Energy, som hoppas kunna lämna in en ansökan om bearbetningskoncession till myndigheten Bergsstaten inom de närmaste månaderna. Får företaget en bearbetningskoncession återstår ett miljötillstånd för att det ska vara möjligt att starta en gruva.

Läs också: Mer hat och hot mot föreningsaktiva

Företaget är i första hand intresserat av vanadin, men projektet bygger på att man även kan utvinna andra metaller, som molybden, nickel och zink. I den senaste lönsamhetsstudien ingår också uran bland de möjliga intäktsposterna, men på grund av förbudet mot uranbrytning har detta belopp satts inom parentes.

Byn Västeråsen är närmaste granne till den planerade gruvan. Där bor Christian Häggman och Anna Norlén med två barn. De oroas av planerna på en gruva alldeles i närheten.

– För tio år sedan var det också mycket på gång när det gäller gruvor. Sedan lugnade det ner sig och jag hade ingen tanke på att det skulle bli en gruva här när vi flyttade hit för tre år sedan, säger Anna.

– Vi kommer inte att kunna bo kvar om det blir en gruva. Transporterna till och från gruvan kommer att gå förbi vårt hus. Vi har en egen brunn. Hur påverkas den? Dammspridning är en annan sak som skulle påverka oss, säger Christian.

Läs också: Omstridd gruva utmanar grön omställning

Känslosamma protester mot gruvplaner

I november förra året kallade företaget till två samrådsmöten. Det blev en värdemätare på stämningen i området.

Mötena var fullsatta, de kritiska frågorna och kommentarerna många och stämningen känslosam. Mellan mötena genomfördes ett fackeltåg med ungefär 300 deltagare i protest mot planerna.

Oviken ligger i Bergs kommun, i Jämtland. Ett enigt kommunfullmäktige har uttalat sig mot planerna på att starta gruvor.

– Vi är inte emot gruvdrift i allmänhet, utan det är brytning av alunskiffer nära Storsjön som vi inte vill se. Den påverkan på vattnet som föroreningar från gruvområdet kan få är det viktigaste för oss. Med våra mått mätt bor det många människor i området och det är en viktig jordbruksbygd, säger Lena Kjellson (C) vice ordförande i kommunstyrelsen i Bergs kommun.

Vill bryta 2,8 miljarder ton mineraler

Alunskiffer är en bergart som innehåller en rad metaller i låga koncentrationer, men tidigare erfarenheter från brytning av alunskiffer visar att risken för stora läckage av metaller är stor. I Sveriges hittills enda urangruva, i Ranstad, kostade det mer än 500 miljoner kronor att efterbehandla gruvområdet.

Aura Energy söker tillstånd för att bryta 42 miljoner ton alunskiffer i ett dagbrott. Det är mer än vad som utvanns i Falu koppargruva under dess månghundraåriga livstid.

I sin kommunikation med möjliga investerare säger företaget att den totala mineraltillgången omfattar 2,5 miljarder ton. Det är mer än all malm som utvunnits i LKAB:s gruvor i Malmfälten sedan verksamheten startade i slutet av 1800-talet.

District Metals, som också sökt undersökningstillstånd i området, har redovisat en mineraltillgång på 2,8 miljarder ton. För att nå lönsamhet krävs storskalig brytning av alunskiffer.

Regeringen snabbutreder att ta bort uranförbud

När prospekteringen i Ovikenområdet, intill Myrviken, inleddes för snart 15 år sedan var det i första hand uran som bolagen var intresserade av. När sedan riksdagen 2018 beslutade att förbjuda brytning och prospektering av uran började bolagen rikta in sig på vanadin och andra ämnen som finns i skiffern.

Nu kan förutsättningarna ändras på nytt. I februari tillsatte klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari en snabbutredning som syftar till att häva förbuden.

I direktiven till utredningen står det att uran ofta förekommer tillsammans med ämnen som vanadin, molybden och nickel och att möjligheten att utvinna uran kan vara avgörande för lönsamheten i sådana gruvprojekt.

Det är formuleringar som oroar den arbetsgrupp som bildats för att driva opinion mot gruvplanerna i Oviken, bland annat huruvida det kommunala vetot rörande uranbrytning kommer att få finnas kvar.

Läs också: Förgiftad miljö i elbilarnas spår

Uranpriset har fyrdubblats

Ett hävt förbud mot prospektering och brytning av uran kan få stora konsekvenser. Det finns uranfyndigheter på många håll i landet.

Priset på uran pendlade för några år sedan mellan 20 och 30 dollar per pund (1 pund är ungefär 0,45 kg). Den senaste tiden har priset legat kring 80 dollar per pund.

– Det byggs och planeras för nya kärnkraftverk på olika håll i världen, vilket driver upp priserna. Det gör att det borde finnas intresse för att prospektera efter uran i Sverige. Men det gäller att komma ihåg att vi konkurrerar med alla andra länder när det gäller intresset från prospekteringsbolagen, säger Peter Åkerhammar, utredare vid SGU.

Ur ett globalt perspektiv är de svenska uranfyndigheterna inte särskilt stora, men i jämförelse med andra EU-länder har Sverige de största fyndigheterna.

Bolag väntar spänt

I väntan på riksdagsbeslut om att eventuellt häva förbudet har ett par prospekteringsbolag fått undersökningstillstånd för andra ämnen. Ett sådant område finns runt Tåsjön i nordvästra hörnet av Jämtland.

Omkring 2005 skaffade sig prospekteringsbolaget Mawson AB en rad undersökningstillstånd för att leta efter uran kring Tåsjön, men gav efter ett par år med provborrningar upp och tillstånden löpte ut. Nu har ett annat bolag, Bergslagen Metals fått tillstånd för undersökning på ett 155 kvadratkilometer stort område.

Bolaget har även ansökt om tillstånd i andra områden. Enligt ansökningshandlingarna gäller dessa så kallade sällsynta jordartsmetaller och en del av de ämnen som också är aktuella i Oviken.

”Vi inte tror att det blir något av planerna”

I sluttningen ner mot Tåsjön ligger byn Norråker med vidsträckt vy över sjö, skog och byar på andra sidan. I väster syns de vita topparna på några låga fjäll.

– Olika bolag har varit här i omgångar, utan att detta lett till att det blivit en gruva. Nu har det varit alldeles tyst. Det är därför vi inte tror att det blir något av planerna den här gången heller, säger Ida Collin som tillsammans med sin man driver Norråkers handel.

När butiken öppnar klockan tio träffas en grupp män här för att dricka förmiddagskaffe.

– Berget ser väl ut som en schweizerost vid det här laget, kommenterar en av gästerna de många prospekteringarna.

Någon annan säger att det onekligen vore bra med fler arbetstillfällen.

– Men det beror förstås på vad det är de skulle bryta och så skulle det förstås bli ett dagbrott, invänder någon.

Skepsisen kan tyckas befogad. Informationen om Bergslagen Metals är knapphändig. Företaget bildades 2021, har inga anställda och hade en mycket begränsad verksamhet under sitt första verksamhetsår.

Uran – mest intressanta ämnet

I styrelsen finns det kopplingar till District Metals, som är aktivt i Oviken. Två av styrelseledamöterna i Bergslagen Metals sitter också i District Metals styrelse.

På District Metals hemsida finns det mer information om projektet. När bolaget listar de ämnen som det finns förutsättningar att hitta står uran först i uppräkningen.

Bland bolagets projekt finns ytterligare två där uran nämns som det mest intressanta ämnet – Árdnasvárre norr om Hornavan i Arjeplogs kommun och Nianfors i Hälsingland.

Läs också: Gruvligt intresserad av metaller

Området som samlat uranjägare

På andra sidan länsgränsen, i Västerbotten, väcker ett undersökningstillstånd i Björkråmyran ytterligare nyfikenhet. Området ligger mellan Åsele och Lycksele nära byn Lillögda.

Här har det tidigare letats uran, vilket Bergsstaten kan bekräfta. Under de senaste årtiondena har flera olika bolag haft undersökningstillstånd i området.

Under några år var det Mawson AB som letade uran här. Nu är det ett bolag som heter Euro Canna Holdings Limited som äger undersökningstillståndet och söker bland annat efter sällsynta jordartsmetaller, zirkonium och skandium.

Mer information om Euro Canna Holdings är svår att hitta, men efter lite efterforskning framgår att det är systerbolag till Mawson Gold, som i sin tur är moderbolag till Mawson AB, det företag som tidigare letat efter uran vid Tåsjön.

Mawson Gold sålde förra året guld- och koboltfyndigheter i Finland för att koncentrera sig på sina ”guld- och uranegendomar” i Sverige. Ett av dessa områden är Björkråmyran.

Läs också: Kommuner kräver 200 miljoner kronor efter Think Pink-skandal

Kan gå fort vid hävt förbud

Ett annat område är Pleutajokk i Norrbotten där det fanns långt gångna planer på en urangruva i början av 1980-talet. Av bolagets hemsida framgår det att planerna inte är övergivna.

I väntan på nya besked om uranbrytning i Sverige pågår jakten på detta kontroversiella ämne för fullt. Skulle förbudet hävas finns det flera fyndigheter där det redan har gjorts omfattande undersökningar och där vägen till ansökan om att få starta en gruva är relativt kort.

Kommer säga nej

Vid Storsjön, hemma hos familjen Häggman-Norlén i Västeråsen, säger Anna Norlén att kommunerna runt sjön är eniga. De kommer att säga nej till en gruva, vilket också Lena Kjellsson i kommunstyrelsen i Bergs kommun bekräftar.

– Men samtidigt så tas besluten om tillstånd för en gruva över våra huvuden. Det gör att jag inte vet vad jag ska tro. Det är oroande med den nuvarande regeringens starkt positiva inställning till kärnkraft, säger Anna Norlén.

Och stämningen i Västeråsen är sådan att om maskinerna kommer så kommer folk att stå i vägen.

– Om det går så långt, säger Anna Norlén.

Bergmästaren om intresset för svenskt uran

Helena Kjellson är bergmästare, det vill säga chef för myndigheten Bergsstaten. Hon säger att hon inte har någon anledning att ifrågasätta prospekteringsbolagens uppgifter om vilka ämnen de tänkt söka efter.

De senaste åren har olika bolag sökt undersökningstillstånd i områden som sedan tidigare är kända för sina uranförekomster, men Helena Kjellson tycker inte att det går att se ett tydligt mönster.

– Vi har uran i berggrunden på många ställen i landet. I alunskiffrarna förekommer uran tillsammans med en rad andra ämnen. Oviken är det exempel som är mest välkänt. Men det är inte jättetydligt att det skulle finnas ett kluster av ansökningar i områden där det finns uran, säger hon.

– Kan ett bolag visa att det är sannolikt att de mineral som man anger i sin ansökan finns i området måste vi bevilja tillstånd utifrån minerallagen. I de områden där det finns uran finns det nästan alltid andra ämnen som kan vara intressanta också.

Bolaget Mawson Gold säger rakt ut på sin hemsida att det är urantillgångarna man är intresserad av. Hur ser du på det?

– Vi tittar inte på vad bolagen kommunicerar till allmänheten och aktieägarna. Vi bedömer det de anger i sina ansökningar.

På vilket sätt har då förbudet mot prospektering av uran någon praktisk betydelse?

– Det är viktigt att inte se minerallagen för sig själv, utan att titta på hur den fungerar i ett juridiskt ekosystem. Ett undersökningstillstånd ger bara ensamrätt till området. För att få inleda undersökningar krävs en arbetsplan. Då kan det också krävas samråd med länsstyrelsen om den påverkan på naturen som prospekteringen kan få, säger Helena Kjellson.