Den tyska skogsmodellen

Den tyska fotografen Daniel möter upp i gryningsmörkret vid nattåget på Hamburgs station och får en snabb uppdatering av vad reportaget handlar om. Han ser mycket förvånad ut.

– Menar du att ni fortfarande gör kalhyggen i Sverige? Jag trodde att ni var föregångare i hållbarhet!

Nja, misstanken som tog Sveriges Natur hit är att det är tvärtom, att Sverige har mycket att lära av Tyskland när det gäller hållbarhet i skogen. Första anhalten är en skog två mil söder om Lübeck, där stadens skogar sköts enligt Lübeckmodellen som har blivit en internationell förebild för naturnära skogsbruk.

Läs också: Utreder andligheten i skogsbruket

Stadens skogschef Hannes Napp möter upp tillsammans med sina två taxar och visar vägen ut bland silvergråa stammar som man skulle behöva vara åtminstone två personer för att omfamna. Mellan dem hänger grönglänsande grenar, svävande som molnskyar på bokskogarnas speciella sätt.

Just den här delen av skogen är referensområde. Det innebär att trädens tillväxt, artsammansättning och andra parametrar följs noggrant för att denna obrukade skog ska kunna användas som förebild för den brukade.

Läs också: Forskare mäter skogens andning

Skogar som liknar naturliga ekosystem

Skogarna har varit i stadens ägo sedan medeltiden. På 1980-talet brukades de med kalhyggen och bekämpningsmedel mot insekter och skadedjur, men en växande opinion krävde naturliga och njutbara skogar. Och politikerna lyssnade. 1986 fick skogsförvaltningen en ny chef som påbörjade ett nytt skogsbruk med målet att efterlikna de naturliga ekosystemen så mycket som möjligt.

Trots att det är en solig morgon råder murrig halvskymning under det täta krontaket och ännu mörkare blir det i ett bestånd med unga ekar. De behöver egentligen mycket ljus och Lübeckmodellens kritiker anser att bristen på stora solbelysta luckor kommer göra att den skuggtåliga boken tar över här i längden.

– Eken är mest lönsam, men lönn och andra trädslag som är mer värdefulla än bok kommer att öka. Och vi planterar ny ek på åkermarker, säger Hannes Napp.

Läs också: Han har räddat nästan 200 skogar

De tyska träden säljs dyrt

Några kilometer ifrån den obrukade slottsparkslika referensytan ligger ett område där skogen brukas aktivt enligt Lübeckmodellen. Till en början ser det likadant ut, men Hannes Napp pekar på en mossbevuxen bokstubbe som är fem år gammal och över 75 centimeter i diameter.

En sådan bok säljs för drygt 200 euro per kubikmeter. Motsvarande pris för en ek är cirka 1 200 euro. Det är drygt dubbelt, respektive tolv gånger, så mycket som man får för svenska tallar och granar.

– Men snabba vinster är inte stadens primära mål med skogarna.

Ekonomin bygger på att man gör få skogsbruksåtgärder, avverkar varje träd när det är som mest lönsamt och hittar rätt köpare, enligt Hannes Napp. Han hoppas nå större lönsamhet under sina kommande 25–30 år som skogsförvaltare, när det finns 75-centimetersträd över hela ytan. I dag finns stora luckor på grund av kalavverkningar som gjordes innan Lübeckmodellen uppfanns.

Läs också: De slåss för skogen

Många vill veta mer om den tyska modellen

Efter torråret 2018 och de stora barkborreangreppen i södra Tyskland har intresset för nya sätt att bruka skogen vuxit. Och de senaste åren har Lübecks stadsskogar fått ta emot många besökare.

Flera tyska städer, som Berlin, Uelzen och Göttingen, har ställt om sitt skogsbruk helt eller delvis efter Lübecks exempel. De närmaste veckorna ska Hannes Napp guida flera svenska grupper.

Efter lunch tar hans företrädare Knut Sturm över rundturen. Han har varit med från Lübeckmodellens födelse på 1980-talet, men jobbar sedan 2024 i den angränsande delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Där har skogsbruket drivits utifrån ett traditionellt produktionsperspektiv, ganska likt det som dominerar i Sverige, säger Knut Sturm

– De har mer eller mindre samma tänkande som ”the Swedish guys”, så det är en lång väg att gå men jag jobbar på att ändra det!

Han svänger in på en grusväg med regnskogslikt framvällande grönska från båda sidor. Det är en skog som man får ont i nacken av.

Träden bara fortsätter uppåt och försvinner med spikrak hållning i krontaket. Knut Storm ställer sig i en glänta med klenare lönnar, i tjocklekar mellan människoben och elefantben.

– Fokus i traditionellt skogsbruk är att gallra, men vi har lärt oss av referensytorna att träden klarar gallringen själva. Vi vet inget om framtiden, så det är bättre om naturen får välja på många alternativ.

Han lägger handen på en elefantbenstjock lönn.

– Jag kommer ihåg det här trädet från 1992, när det var kortare än jag. Då inventerade vi med fokus på kubikmeter virke, men senare började vi följa fler aspekter, som artmångfald.

Läs också: Finska skogens panda 

Rikare fågelliv i Lübecks skogar

Några fågelarter har de dock följt ända sedan 1992. En av dem är mellanspett som försvann från Sverige i början av 1980-talet. I Lübecks skogar har den ökat från 20 till 250 häckande par. Även svart stork, som dog ut från Sverige på 1950-talet, har blivit vanligare.

Små hål i lövverket skapar små gyllene solfläckar i mattan av häxört och murgröna. Det känns långt ifrån vardagen i en svensk produktionsskog. Men hur ser då det vanliga tyska skogsbruket ut?

Omkring hälften av Tysklands skogar ägs av städer och delstater. Andra hälften ägs av privata markägare.

En del av de privata skogarna sköts av Landwirtschaftskammer, en motsvarighet till svenska Hushållningssällskapet. Två av dess förvaltare, Peer Rosenhagen och Thore Schlüter, samt deras hundar, möter upp ett par mil norr om Lübeck.

Hundarna tar täten in på en lerig väg där en skogsmaskin körde för tre veckor sedan.

– Nästa år kommer du inte att se det här, säger Thore Schlüter.

Läs också: På kurs mot hållbart skogsbruk

Mer fokus på naturvärden i det tyska skogsbruket

Det känns svårt att tro med tanke på att de plockar ut träd i snitt en gång om året ur varje bestånd, så vägen kommer snart att användas igen. För att inte köra sönder marken mer än nödvändigt måste skogsmaskinerna hålla sig på samma linjer genom skogen och linjerna måste vara minst 20 meter ifrån varandra, enligt skogscertifieringen PEFC. Med det avståndet kan maskinernas tiometersarmar nå alla träd.

Inför varje avverkning går Thore Schlüter runt och markerar de träd som är stora nog att tas ner. Boträd för fåglar eller fladdermöss markeras med ett H för habitatträd och ska aldrig avverkas. Om Thore ser en myrstack gör han ett A på närmaste träd för att den som avverkar inte ska skada stacken.

– De senaste tio åren har fokus på naturvärden vuxit mycket. Om maskinerna kör över en artrik sumpmark är det stor risk att någon polisanmäler. Det kan bli höga böter, säger Thore Schlüter.

Den leriga vägen slutar i en glänta med färska stubbar. Förvaltarna vill inte kalla det kalhygge eftersom flera av träden står kvar, men gläntan är nära maxstorleken för en öppen avverkningsyta i denna delstat. Den som vill avverka större ytor än 0,3 hektar måste begära specialtillstånd från myndigheterna.

– Större öppna ytor förstör för både djurliv och rekreation. Dessutom blir det för torrt och soligt för nya plantor. Här blir klimatet förändrat men inte förstört, säger Thore Schlüter.

Regler för storleken på hyggen

I Tyskland har varje delstat egna regler för avverkning, men för det mesta är gränsen två hektar eller mindre. I Sverige finns ingen sådan maxgräns för hyggen. Ändå finns det kala ytor i de tyska skogarna som är betydligt större än två hektar, på grund av stormar och barkborrar.

Förvaltarna visar vägen till ett ”stormhygge”, där gränsen mellan högresta granstammar och nyplanterade småträd är knivskarp. De höga granarna har vuxit så tätt att de inte har några grenar, och att titta upp på något så högt och smalt ger svindel, som om de är på väg att falla över en. Nedanför står små plantor av bok, ek, lönn, lärk och douglasgran i raka rader.

– Forskarna säger att vi måste ha många trädslag för att klara klimatförändringarna, säger Thore Schlüter.

Granplantor exporteras till Sverige och Finland

Detsamma säger svenska skogsforskare, men en skillnad är att i Sverige är det kontroversiellt och ovanligt att använda utländska trädslag. I Tyskland är importerade arter som lärk och douglasgran allmänt accepterade, även om de inte används inom Lübeckmodellen.

– Plantskolorna har fortfarande gran, men allt går på export till Sverige och Finland. Ingen planterar det här, säger Peer Rosenhagen.

En lite annorlunda bild ger Sven Selbert, talesperson för naturvård och hållbart skogsbruk på Naturskyddsföreningens tyska motsvarighet NABU. Även om skogsbruket är i stort sett hyggesfritt har detta satts ur spel efter de stora stormskadorna i de mellersta delarna av landet, förklarar han.

– Största problemet är inte det vanliga skogsbruket, utan de stora undantagen, som kommer att bli fler i klimatförändringarnas spår.

Han säger att skogsägare som drabbas av stormar och barkborreangrepp vinner mycket på att säga att skogen är så skadad att man måste ta ner allt, eftersom de då får ut 80 procent av kostnaden. Även om delar av skogen hade kunnat stå kvar och fungera som en oas för den gamla skogens arter.

– Tyska skogsbruksföreträdare älskar att referera till nordiskt skogsbruk och säga att vi är mycket mer hållbara och inte har lika mycket monokulturer. Men vi har uppenbarligen också stora områden med bara gran där barkborrarna kan härja fritt.

Fler väljer blandade träslag i stället för monokulturer

Enligt Sven Selbert planterar nästan ingen monokulturer längre. Alla har förstått att blandade trädslag och åldrar är enda vägen framåt, men skogsägarna vill ha ersättning av staten för att ändra kurs, säger han.

Liksom i Sverige pågår i Tyskland en hätsk diskussion om skogens framtid, där många skogsägare är kritiska till EU:s art- och habitatdirektiv. NABU hoppas på förändring genom en ny skogslag som väntas bli klar snart.

Bland annat hoppas föreningen att den nya lagen ska ställa krav på hur mycket död ved som behöver lämnas. Sven Selbert tycker att Lübeckmodellen är ett positivt exempel.

– De har visat att man kan nå ekonomisk stabilitet på ett ekologiskt sätt. De har bra jordar, gott om nederbörd och bättre utgångsläge än många andra delar av Tyskland, men de har inspirerat många att testa nya vägar och det tror jag är väldigt viktigt.

Lübeck har tagit emot flera svenska studiebesök under hösten, bland annat från forskningsprogrammet Future Forests. En av deltagarna var Emma Sandell Festin, skogsförvaltare på Stiftelsen skånska landskap.

– Vi har jobbat med hyggesfria metoder i över tio år. Inte enligt Lübeckmodellen, men vi tar in några saker därifrån.

Läs också: De vill att tallskogen blir naturreservat

”Lätt att imponeras av tyska ekar”

Skånes förutsättningar är inte så långt ifrån norra Tysklands och stiftelsen satsar också mycket på bok och ek. Många svenskar associerar nog ekskogsbruk till Gustav Vasa och ser det som hopplöst långsiktigt, men Emma Sandell Festin säger att omloppstiden för ek i södra Sverige är densamma som för tall i norra Sverige.

Hon får medhåll av Martin Jentzen som är konsult inom naturnära skogsbruk och som har besökt Lübeck många gånger de senaste 15 åren.

– Det är lätt att imponeras av tyska ekar, men blir man visad en tysk tall så har vi mycket bättre kvalitet.

Han anser att Lübeckmodellen går att tillämpa överallt där det finns skog.

– Det handlar om att förstå skogens ekologi där man är och jobba utifrån det. Sedan är det teknik och marknad, och det är faktiskt något som samhället styr. Det är en feltanke att låta traktorn avgöra hur skogen ser ut.

Enligt Martin Jentzen är Sveriges skogsbruk till stor del uppbyggt efter massafabrikernas behov, det vill säga stora volymer till låga priser. I stället för att satsa på mindre avverkning av högre kvalitet.

– De inflytelserika aktörerna har inget att tjäna på att ställa om, de har redan en fungerande verksamhet. Men både markägarna, klimatet och mångfalden skulle tjäna på ett annat slags skogsbruk