Dispens för otillåten båtfärg

År 2016 uppvaktade ett antal färgtillverkare, rederier och Föreningen Sveriges varv Kemikalieinspektionen i Stockholm. De ville få tillstånd att använda otillåtna båtbottenfärger, så kallade antifoulingfärger, på stora fartyg. Företagen upplevde att de förlorade kunder till utländska varv som fick använda produkter som var förbjudna i Sverige.

– Vi drog igång en diskussion med Kemikalieinspektionen och de visade stor förståelse måste jag säga. Till slut fick vi tio av de här nya färgerna godkända för applicering på svenska varv, säger Magnus Rignér på Föreningen Sveriges varv.

Men dispensen anses vara kontroversiell. En källa säger till Sveriges Natur att dispensen ska ha beviljats för att rederierna, varvsindustrin och färgtillverkarna inte skulle lida ekonomisk skada under tiden EU:s nya lagstiftning, den så kallade biocidproduktförordningen, arbetades fram.

I Kemikalieinspektionens beslut står det så här:

”Innan nya produkter har prövats enligt EU:s biocidproduktförordning kommer tillgången på antifoulingprodukter under en tid vara begränsad vilket skulle ha en negativ påverkan på möjligheterna för de berörda varven att behandla fartyg i nationell fart.

Kemikalieinspektionen anser därför att det finns särskilda skäl att medge dispens.”

Trots denna formulering hävdar Kemikalieinspektionen att det inte fanns några företagsekonomiska hänsyn bakom dispensen. Snarare handlade det om ett ”regeltekniskt glapp”.

– De gamla produkterna som var godkända enligt svensk nationell lagstiftning skulle fasas ut i väntan på EU:s nya lagstiftning. Detta skulle ta ett antal år. Vi såg framför oss en situation där det inte skulle finnas antifoulingprodukter tillgängliga för en viss typ av fartyg, säger Per Johansson, miljöriskbedömare på Kemikalieinspektionen.

Så det är en feltolkning att rederierna, färgindustrin och varven fick dispensen för att inte förlora affärsmöjligheter?

– Det som är skäl för dispensen är det här glappet som skulle kunna innebära att det inte finns tillgång till produkter under en viss tid. Sen kommer det rimligen också vara gynnsamt för företagen men det är inget som var skäl för dispensen, säger Per Johansson.

Enligt honom gjorde inte Kemikalieinspektionen någon särskild riskbedömning för påverkan på havsmiljön innan man beviljade dispensen.

– När man prövar en dispensansökan gör man en övergripande bedömning för att se om det finns en rimlig nivå på skyddet för hälsan och miljön.

I det här fallet fanns färgerna tillgängliga i andra EU-länder och Kemikalieinspektionen antog att fartygen skulle målas utomlands om de inte fick målas i Sverige. Eftersom fartygen ändå kommer att trafikera svenska vatten gör det ingen skillnad för miljön.

Enligt Per Johansson är Kemikalieinspektionen samtidigt medveten om att antifoulingfärgerna kan ha en negativ miljöpåverkan. Han välkomnar därför att EU granskar effekterna.

– Det är där (i EU) vi behöver ta reda på miljöeffekterna och sedan göra noggranna prövningar om produkterna verkligen behövs – om de nu har tvivelaktiga effekter, säger han.

Ida Wendt, forskare på Havsmiljöinstitutet, anser att färgerna har sådana tvivelaktiga effekter.

– Färgerna har lanserats på marknaden för att de ska bita på mikroorganismer. Men färgen är giftig mot alla organismer, säger hon.

I sin forskning har hon studerat två av beståndsdelarna i de förbjudna färgerna, så kallade zink- och kopparpyritioner. Hon konstaterar att dessa ämnen är mycket giftiga men att de samtidigt bryts ner snabbt i solljus. Det gör att färg som är målad nära vattenytan snabbt blir ofarlig. Värre är det med färg som ligger mer än en meter under vattenytan.

– På djupgående fartyg är nedbrytningen ganska låg och färgerna ackumuleras i sediment och liknande, säger Ida Wendt.

Hennes labbtester visar att de så kallade kopparpyritionerna dödar alger och att även musslor och tunicater (manteldjur) påverkas negativt.

– Med tillräckligt höga koncentrationer skulle jag säga att vad som helst dör av de här gifterna, men så höga blir inte koncentrationerna i miljön. Samtidigt lägger man ytterligare ett gift till den cocktail som redan finns där ute. Då belastar det alla djur som ska klara av klimatförändringar och försurade hav. I längden handlar det om ekosystemets överlevnadsförmåga, säger hon.

Hon påpekar också att vi inte vet hur dessa färger kommer att påverka havsmiljön i det långa loppet. Ibland har det tagit tio år innan man upptäcker att vissa gifter inte försvann som man trodde. Det gäller till exempel PCB:er, som forskarna fortfarande hittar spår av i havsmiljön.

– Vi vet inte riktigt hur pyritionerna ackumuleras i sediment – där kanske de inte bryts ner alls, säger hon.