Storån börjar i Sjuhäradsbygden och mynnar ut i Kungsbackafjorden. Nedströms ligger Rolfsån och sjön Lygnern.
Domstol ger fisken i Storån en ny chans
Vattenfall måste trefaldiga vattenflödet i naturfårorna förbi kraftanläggningarna Bosgården och Apelnäs i Storån, i Sjuhäradsbygden. Det har Mark- och miljödomstolen i Vänersborg beslutat och fler kraftverk ska nu prövas.
I höstas följde Sveriges Natur med när mark- och miljödomstolen prövade två mindre vattenkraftverk i Sjuhäradsbygden. Den 31 januari föll domen.
Enligt domslutet måste måste Vattenfall följa nya villkor. Bolaget är nu tvingat att släppa fram ett vattenflöde som är tre gånger större än vad som gällde med den gamla domen från slutet av 1950-talet.
– Det är oerhört glädjande att domstolen har hörsammat naturens behov av miljöanpassning. De ökade vattenflöden vi har fått genom ökade regnmängder kommer fisken och andra djur till godo, istället för kraftverket. När detta domslut har genomförts har jag stort hopp om att få återse vandringsfisk i min hemå, något jag väntat på i många många år, säger Johan Larsson som vuxit upp intill Storån.
Läs också: Moderna miljövillkor för vattenkraft sätts på paus
Större flöden i kraftverkens naturfåror
Anläggningarna i Bosgården och Apelnäs är bland de första i landet att prövas när vattenkraftsindustrin får moderna miljövillkor. De nya bestämmelserna innebär att minst 2,0 kubikmeter i sekunden måste rinna i naturfåran året om.
Det är betydligt mer än vad såväl Vattenfall som länsstyrelsen var beredda att släppa fram. De hade föreslagit 0,9 respektive 1,2 kubikmeter i sekunden.
Under prövningen argumenterade Vattenfall för att kunna disponera vattenflödet utan några större inskränkningar i produktionen, något som är speciellt viktigt under vintertid, när elpriset är högt. Men det statliga bolaget fick kritik för att köra driften så hårt att fiskrommen hamnade på bar backe och frös ihjäl när vattnet sjönk undan.
Läs också: Bubblor hjälper fiskar förbi vattenkraftverk
– Att få en minivattenföring på 2,0 kubikmeter i sekunden i torrfåran gör att det nu faktiskt kan kallas för en naturfåra. Av en medelvattenföring på cirka 7,84 kubikmeter i sekunden är det ju 25 procent vilket känns rimligt. Det kommer skapa en fin ström-miljö för naturlivet kring forsarna. Om öringen leker igen i pighöljan vid kvillen så kommer rommen att klara sig”, säger Carl Ohlsson från Sällskapet Sportfiskare i Göteborg.
Fler vattenkraftverk ska prövas
Nu väntar ytterligare ett dussin kraftverk på omprövning i det totalt nio mil långa vattendraget, bland dem Ålgårda, Forsa och Hultafors. För att få ekologin att fungera krävs miljöanpassade domar i samtliga.
Läs också: Astor Ericsson räddar en flytande skatt
Läs också: Tolvåriga Edvin räddade vattendraget
Miljörättsexperten Lennart Frisch som har ett hus vid sjön Lygnern säger att domstolen i Vänersborg missat en chans att göra en samlad bedömning. I stället kommer kraftverken prövas olika.
– Domstolen borde för den grundläggande bedömningen ha tagit med alla kraftverk i Rolfsåns vattensystem. Inte bara de här första två som man skyndat sig att få igenom samtidigt, enbart eftersom de råkar ha samma ägare. Fisken struntar i om det är bra förhållanden under en viss sträcka om det ligger flera kraftverk uppströms i nästa fors, säger Lennart Frisch.
Missad chans till samlad bedömning
Enligt Lennart Frisch måste man utgå från en samlad bedömning av hela vattensystemet vid varje prövning. Debatten som föregick omprövningen handlade om att göra rätt avvägning mellan miljö och ekonomi, enligt skälighetsprincipen i Miljöbalkens andra kapitel. Såsom det nu gjorts har man inte fullföljt syftet med reformen, anser han.
– Vad ska vattnet användas till? Det är grundfrågan domstolen borde ha ställt men inte gjorde, utan i stället sade man att den frågan borde ha avgjorts tidigare. Fast det var rimligtvis syftet med hela reformen, att göra den här avvägningen, men genom att inte ens ta upp den så har man missat den grundläggande frågeställningen.
