Dubbla signaler när jordbrukets utsläpp ska minskas

Vid elva meter försvinner fiskarna från båtens ekolod. På det djupet tar syret fort slut i Vombsjön.

Christian Alsterberg lutar sig över relingen och sänker sakta ned siktskivan på sjöns djupaste plats. Vid en halv meter har de vita tårtbitarna på den runda siktskivan helt omslutits av det grumliga vattnet.

En övergödd sjö ger dricksvatten

Vombsjön är en typisk övergödd slättsjö, mitt i det intensiva skånska jordbrukslandskapet. Den förser en halv miljon Malmöbor med dricksvatten.

– Det är inte alls bra siktdjup och det är en direkt konsekvens av den algblomning som finns i sjön just nu, även om den inte syns på ytan, säger Christian Alsterberg, forskningsledare på det kommunala bolaget Sydvatten.

Han är inte förvånad över tillståndet i sjön. I år, precis som tidigare år, har Sydvatten tvingats stoppa råvaruintaget av vatten flera gånger eftersom kvalitén varit för dålig.

Nya våtmarker ska anläggas

– När nederbörden i vintras var som kraftigast rann det brunt vatten från åkrarna, över vägen och ner i vattnet. Det var där borta.

Han pekar åt nordväst och de böljande åkrarna som sluttar ner mot Vombsjön. Passande nog är det också där som grävare just nu tar de första tagen för att anlägga två nya våtmarker för att sakta ned det näringsrika vattnet innan det når Vombsjön.

– Vid den delen av sjön har inga övergödningsåtgärder gjorts och fosforhalterna här är skyhöga, så det känns väldigt bra att våtmarkerna anläggs.

Nio generationers jordbruk

Marken tillhör Övedskloster och har gått i arv inom familjen Ramel sedan 1753. Sammanlagt handlar det om 3 500 hektar skogs- och åkermark, varav 70 hektar blivit våtmark de senaste 25 åren.

– Lantbruket målas ofta ut som en bov när det kommer till övergödning, men jag tycker vi gör många viktiga åtgärder samtidigt som vi producerar mat, säger Hans Ramel, nionde generationen på Övedskloster.

Just i dag står han i hagen tillsammans med Pippi, Astrid och de andra korna som lagt sig till rätta på den artrika men magra ängsmarken intill Vombsjön. Han slår ut med händerna mot korna som lugnt ligger kvar, inramade av pilträd och sjöns gråblå vatten.

– Jag är en länk i vår familjs historia och då vill jag lämna över gården i ännu bättre skick till kommande generationer.

Även om våtmarkerna är viktiga för att lyckas med minskad övergödning är den största insatsen en annan.

– Vi lägger mindre kväve på våra grödor nu än tidigare.

Gödslar framför allt med konstgödsel

På Övedskloster gödslas framför allt åkrarna med konstgödsel, men också med stallgödsel. Det köps in från närliggande grisgårdar, som enligt lag måste ha spridningsavtal för att göra sig av med djurens avföring eftersom de inte har tillräckligt med areal i förhållande till antalet djur.

Det är ett bekymmer som inte drabbar Övedskloster där ungefär 300 nötkreatur, varav 110 är dikor, utgör en bra balans i relation till gårdens 1 600 hektar åkermark.

Även om Övedskloster äger en stor andel mark intill Vombsjön är det inte det enda lantbruket i området. Av sjöns omgivande avrinningsyta på 453 kvadratkilometer, att jämföra med Vombsjöns omfång på tolv kvadratkilometer, består 70 procent av jordbruksmark.

Lantbruket är den främsta orsaken till övergödning

Ute på sjön har Christian Alsterberg stannat Sydvattens båt vid ännu ett mätställe för vattenprover.

– Att en liten slättsjö som Vombsjön fångar upp vatten från en gigantisk avrinningsyta med sjukt många lantbruk går inte ihop.

Han poängterar att enskilda avlopp och ett vattenreningsverk också påverkar övergödningen i sjön, men att det är lantbrukets utsläpp som är den främsta orsaken till att vattnet inte uppnår god ekologisk status.

– En förklaring till att vi inte når målet om ingen övergödning är alla gamla synder som ligger kvar i sjöns sedimentlager och som släpper fosfor från botten till ytan, vilket stundvis leder till kraftig algblomning.

Fenomenet kallas för internbelastning, vilket är svårt att veta hur man ska få bukt med, enligt Christian Alsterberg.

Läs också: Intensivt jordbruk hotar biologisk mångfald

Sveriges gödselbälte

Vombsjön är på intet sätt unik. Övergödning i svenska vatten har dokumenterats sedan 1950-talet.

Det är framför allt Östersjön och andra omgivande hav som har drabbats, men även sjöar och vattendrag i södra Skåne, Mälardalen, Östergötland och söder om Vänern. Det är områden som också går under smeknamnet ”gödselbältet” på grund av alla lantbruk.

– Jordbruket är den enskilt största källan till övergödning i Sverige och det har saknats tydliga styrmedel för att komma åt deras utsläpp av fosfor, kväve, ammoniak och lustgas, säger Romina Pourmokhtari (L), klimat- och miljöminister.

Hon säger till Sveriges Natur att Sverige under 2019 importerade 200 000 ton kväve och 13 700 ton fosfor, bland annat genom tillförsel av konstgödsel i jordbruket.

– Det är därför regeringens kvävekliv behövs. Det är ett stödprojekt där vi erbjuder finansiell hjälp till jordbrukare som är beredda att uppgradera sin gård och bättre ta hand om sitt gödsel, säger Romina Pourmokhtari.

Vill hellre se morötter än piskor

Statsrådet ger exempel på möjliga investeringar, som utrustning som minskar svinn vid gödselspridning eller tak över gödselbrunnar för att minska ammoniakavgång. Under de tre kommande åren föreslår regeringen att 300 miljoner kronor ska avsättas i det så kallade kväveklivet, en del av det nya etappmål om minskad övergödning till 2030 som presenterades i juni i propositionen Ett levande hav.

Ett annat delmål i propositionen är minskad användning av mineralgödsel. Samtidigt väljer regeringen att inte anamma rekommendationer om skatt på konstgödsel.

– Beskattning är ett klassiskt sätt att skapa förändring, men man måste tänka steget längre än så när det kommer till svenska jordbrukare. Om det blir dyrare för bönderna att ta hand om naturen då är det inget man ser positivt på, säger Romina Pourmokhtari.

Hon säger sig hellre arbeta med morötter än med piskor.

– Men för att uppnå en sund och stabil förändring och modernisering av Sveriges jordbruk kommer vi behöva jobba med både och.

LRF är kritiska

Ett annat förslag från propositionen är att lantbrukare ska göra fosforplaner, inte bara kväveplaner. Något som har kritiserats av Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

– Fosfor är det näringsämne som har störst påverkan på övergödningen. Från statens sida behöver vi veta hur fosforn hanteras av våra jordbrukare, säger Romina Pourmokhtari.

Hans Ramel och Lars Bäksted, intendent på Övedskloster, fäster sina blickar på en ensam segelbåt på Vombsjön. De undviker noga nudistbadet till höger och skrattar åt de snöpliga historier som strandens badgäster har bjudit på genom åren. Regeringens fosforplaner känns avlägsna.

– Det är viktigt att ha koll på fosforhalterna, över lag tycker jag att det är smart med fosforplaner, säger Lars Bäksted.

Han tror inte att lantbrukare gödslar marken mer än vad som behövs.

– Gödning är dyr.

Gödslar efter förhoppningens skörd

Samtidigt är det inte alltid som alla hamnar rätt. Lars Bäksted berättar om lantbrukare som ibland tycks gödsla efter ”förhoppningens” skörd snarare än den realistiska skörd som en viss åker brukar avkasta.

– Klart att en del bönder inte alltid sköter sig, men jag tycker att vi måste lita på att de allra flesta av oss gör rätt, vi behöver morötter i stället för piskor. Vi har tillräckligt med regler att förhålla oss till, säger Hans Ramel.

Miljömålet om ingen övergödning anser han inte vara särskilt realistiskt.

– Jag tror inte målsättningen är möjlig eftersom verkligheten ser ut som den gör och behovet av en stark livsmedelsproduktion är större.

Läs också: Bönderna som brinner för ekologiskt

”Sverige behöver inte färre jordbrukare”

Han sätter fingret på en tydlig målkonflikt, som även lyfts fram av Havs- och vattenmyndigheten som säger att livsmedelsstrategins mål om ökad produktion försvårar möjligheterna att uppnå miljömålet: ingen övergödning.

– Sverige behöver inte färre jordbrukare. Vi har höga miljökrav på vårt jordbruk och det behöver vi också ta hänsyn till så att resultatet inte blir att vi importerar mer, säger Romina Pourmokhtari.

När det gäller frågan om huruvida minskad övergödning står i konflikt med ökad livsmedelsproduktion hänvisar hon till sin kollega, landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Sveriges Natur har förgäves sökt honom vid flera tillfällen under fyra månader.

EU:s jordbruksstöd leder till ökad övergödning

En annan målkonflikt i arbetet med att minska övergödningen är lantbrukarnas ersättningar från EU.

– I vår studie visar vi att den sammanlagda effekten av EU:s jordbruksstöd leder till ökad övergödning av Östersjön, speciellt i Sydsverige, Danmark och Polen, säger Torbjörn Jansson, utredare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Tillsammans med forskare från universitet i Stockholm och danska Aarhus har han visat att EU:s jordbruksstöd bidrar till att hålla mark i produktion. Det leder i sin tur till att den totala mängden växtnäring ökar och därmed övergödning i Östersjön.

Forskarnas studie presenterades 2019 och enligt Torbjörn Jansson återspeglar den det faktum att jordbrukspolitiken till en början inte alls utformades för att minska jordbrukets miljöpåverkan. Syftet var snarare att öka livsmedelsproduktionen och lantbrukets inkomster.

– Men nu är EU:s utmaning inte primärt livsmedelsförsörjning utan det finns även miljöproblem att tampas med, men det har dröjt innan politiken anpassats så resultatet förvånar inte, säger Torbjörn Jansson.

Läs också: Sveriges utsläpp ökar efter pandemin

Miljö- och jordbrukspolitik drar inte alltid åt samma håll

Romina Pourmokhtari tycker inte att EU:s jordbruksstöd motarbetar den stöttning som Sverige erbjuder jordbrukare som vill göra miljöinsatser. Samtidigt bekräftar hon att det är ett problem att miljö- och jordbrukspolitik inte alltid drar åt samma håll.

– Det här är en återkommande diskussion. Hur ska vi se till att miljöministrarna i EU inte sitter i ett miljöråd och jordbruksministrarna i ett annat och beslutar om saker som jobbar i motsatt riktning?

Enstaka vasstrån sticker upp i en snustorr sand- och grusbädd. Det är en nylagd gäddvåtmark, där fisken kan leka till våren när den fylls med vatten.

– Utan Kävlingeåns vattenråd hade vi nog inte anlagt några våtmarker över huvud taget. Det gör allt jobb med att söka pengar och tillstånd. Vi upplåter bara marken, säger Hans Ramel.

Stöd för vattenvårdande insatser

Vikten av lokala samarbeten framhålls också i propositionen Ett levande hav och Kävlingeåns vattenråd är ett framgångsrikt exempel. De senaste tio åren har det betalat ut nästan 1,5 miljoner kronor till markägare som upplåtit sin mark till vattenvårdande åtgärder.

Markersättningen baseras bland annat på den uppskattade miljönytta som anläggningen bidrar med på 20 år.

– Lantbrukare har mycket att göra och har det tufft nog som det är. Därför vill vi erbjuda en helhetslösning där lantbrukaren bara kan luta sig tillbaka. Vi sköter allting, säger Therese Parodi vid Kävlingeåns vattenråd.

I dag har vattenrådet en kölista på åtgärder som markägare vill genomföra.

– Vi måste öka takten om vi ska nå miljömålet. Mer resurser behövs, säger Therese Parodi.

Hon hoppas att regeringens proposition leder till krafttag för att få bukt med övergödningen en gång för alla.

Läs också: Tre böcker om våtmarker