Efter Fiskarnas rike: “tusentals har hört av sig”

Martin Falklind säger att uppföljare till succéfilmer sällan tas emot lika väl som sin föregångare. Efter framgångar med den första säsongen av Fiskarnas rike fanns det en rädsla att säsong två inte skulle leva upp till tittarnas förväntningar.

De fördomarna har snabbt kommit på skam. Under säsong två har mejlen vällt in till Martin Falklind, som jobbat hårt med produktionen både framför och bakom kameran.

– Vi hade en liten oro att folk skulle bli besvikna över den andra säsongen, men tvärtom så har vi fått ännu bättre och starkare respons än förra gången, säger Martin Falklind.

Hur har responsen varit starkare?

– Det är tusentals som har hört av sig, både från allmänheten och företag men även politiker och tjänstemän från olika myndigheter. Bland de alla handlar den vanligaste frågan om hur de kan hjälpa till. Bara under samtalet med dig har det kommit in hundra mejl.

Läs mer om Martin Falklind: “De goda krafterna skriker inte lika högt”

Serien är till stor del filmad under vatten, gör det att filmarbetet blir mer utmanande?

– Det tog tre år att filma och vi filmade ungefär tusen timmars material och av det så blev det tre timmar. Naturfilm tar sin tid att filma och ännu längre tar det när du adderar elementet vatten. Då är allting emot dig, du ska jobba under vatten och vattnet vill in i tekniken. Sedan måste man klura ut hur man ska filma fiskarnas naturliga beteende utan att de blir rädda.

Läs också: Tolvåriga Edvin räddade vattendraget
Läs också: Astor Ericsson räddar en flytande skatt

Hur gjorde ni för att inte skrämma iväg fiskarna?

– Tricket är väl egentligen att de får bekanta sig med dig och se att du inte är farlig och det kan ta några dagar. Men det är inte bara jag som filmar, det är ju även min son, Johan Falklind, sen har vi andra fotografer som är experter på olika områden som de får bevaka.

I serien tog ni upp att den blåfenade tonfisken har kommit tillbaka till västkusten, finns det andra arter som du ser positiva trender för?

– På västkusten har havsöringen kommit tillbaka starkt. Det beror bland annat på mycket ideellt arbete från frivilliga privatpersoner men även kommuner som har återställt de här små bäckarna som mynnar ut i havet. I de bäckarna går öringen upp och leker. Så utan bäckarna blir det inga fler öringar. Hundratals bäckar har återställts de senaste decennierna. Sedan är strängare fiskeregler en bidragande faktor. Både när det gäller nät och spöfiske.

Läs också: Konstgjorda rev ska rädda torsken
Läs också: Mysteriet i Rigabukten

I del ett nämns vattenkraftverken och den skada de orsakar för fiskarna som passerar, finns det ett sätt där Sverige kan fortsätta utvinna el från vattenkraft utan att förstöra för livet under vatten?

– Det elbolagen kan göra är att släppa vatten genom sina torrfåror och skapa faunapassager genom sina dammar. Men eftersom det inte finns några regler som säger att de måste, så struntar tyvärr de flesta i det. Det kan man tänka på som konsument också. Varför ska man köpa sin el från bolag som marknadsför sig som miljövänliga, men i själva verket struntar i vattenlivet. Jag tycker man ska byta till ett bolag som faktiskt miljöanpassar.

Läs också: Domstol ger fisken i Storån ny chans
Läs också: En domstol i stövlar tar sig an vattenkraften

I serien lyfter ni många slags problem med våra vatten och det är tydligt att utmaningarna är många. Samtidigt kretsar serien kring hopp och tron på att det går att förändra, men vad skulle du säga – går det att vända utvecklingen för till exempel Östersjön?

– Ja, dels är det utsläppen, både rena föroreningar och övergödande utsläpp. Där ser vi en hel del förbättringar, men det gäller också att få styr på fisket. I serien beskriver vi hur viktig fisken är för själva miljön. Ser vi till att reglera fisket så att rovfiskbestånden återhämtar sig så har vi god chans återställa ekosystemen i Östersjön.

 Du har fått en hel del mejl från tittare som vill engagera sig. Vad är ditt råd till någon som vill komma igång och bidra?

– Jag tycker att man ska berätta för sina politiker och myndigheter att det här faktiskt är frågor vi berörs av. Man kan var väldigt trevlig och konstruktiv och samtidigt tycka till. Sedan finns det överallt i Sverige bra lokala initiativ. Någon kanske vill lägga en våtmark, någon vill lägga en liten bäck. Ta reda på föreningar som engagerar sig, gå med och stötta dem med ett medlemskap eller så kan du aktivt hjälpa till med arbetet.

Läs också: Atlantstören återvänder – släpps ut i Göta älv