Elbilens framfart hotar svenska naturvärden

Över hela landet, från Västervik i söder till Kiruna i norr, har företag fått tillstånd att leta efter mineraler som behövs för batteritillverkning inom områden där det finns skyddsvärd natur. Bakgrunden är att intresset för laddningsbara batterier har ökat kraftigt på grund av omställningen till eldrift av fordonsparken. Priset för elbilarna riskerar att bli förlust av så väl urskog i fjällnatur i Pessinki i Norrbotten som ekar i småländska Västervik.

I vissa fall handlar det om områden som är både naturreservat och klassade som Natura 2000 som Lina fjällurskog. I andra fall finns inget mer än vattenskydd, som vid sjön Unden i Laxå kommun. Men där har hotet mot naturen ändå lett till folkliga protester mot det australiensiska företaget European Cobalts planer att leta efter bland annat kobolt, en av de viktigaste mineralerna för batteritillverkning. I en elbil lär det behövas omkring tio kilo av mineralet.

Kiskamavaara utanför Kiruna är ännu inte inmutat av något företag men förväntas bli klassat som ett riksintresse på grund av att där finns kobolt och koppar, trots stora naturvärden som urskog med gammelgranar bland annat.

Per-Erik Mukka, gruvarbetare i Kiruna och medlem av Naturskyddsföreningen, är en av dem som försökt få förmå länsstyrelsen att göra området till ett naturreservat, till skydd för skog men också flera rödlistade arter av vilka kritporingen är akut hotad.

– Men länsstyrelsen vill väl inte göra naturreservat, för det kan ju bli en gruva där, säger Per-Erik Mukka.

Mineralutvinningen kommer dessutom att inkräkta på rennäringen och i området finns en sameby, precis som på många andra platser som är aktuella för mineralutvinning i de norra delarna av landet.

Kobolt finns även i det omtvistade norrbottniska området Laver även om det inte nämns i företaget Bolidens ansökan om att få börja bryta koppar där.

Naturvärden räknas inte med

Naturvärden är något som över huvud taget inte räknas med när Bergsstaten godkänner ansökningar för att leta efter mineraler.

– Vi kan bara kolla gentemot minerallagen var de ska prospektera och om där kan finnas det de letar efter. Vi undersöker också om de har gjort rätt för sig tidigare och inte gjort arbeten utan arbetsplan, varit i tvist med markägare eller sakägare, säger gruvingenjör Stefan Tuoma.

Undersökningstillstånden behöver inte leda till ingrepp i naturen. Ibland nöjer sig de undersökande företagen med att gå runt för att göra nödvändiga mätningar och ibland räcker det att flyga över området. Det är först när företagen vill borra i marken, eller göra något annat som direkt påverkar naturen, som verksamheten bedöms utifrån miljö- och naturvärden och då av länsstyrelserna landet runt.

Bara någon hundradel av alla undersökningar leder till en ansökan om bearbetning och sedan blir ännu färre gruvverksamheter. Och då kommer naturintressen med i beräkningen och företräds av länsstyrelsen i det aktuella länet. Länsstyrelsen lämnar över ärendet som en rekommendation till Bergsstaten.

– Vi går väldigt sällan emot länsstyrelsernas rekommendationer, jag kommer inte ens ihåg när det skedde senast, säger Stefan Tuoma.

LÄS MER: Efterfrågan på litium ökar med elbilarna

Hur länsstyrelserna ser på krockarna mellan natur- och mineralintressen är alltså avgörande. Olle Holmstrand, som följt krocken mellan natur- och mineralintressen under många år bland annat för Naturskyddsföreningens räkning, berättar att många länsstyrelser inte vet hur de ska hantera det nymornade intresset för just deras län.

– Jag skulle vilja påstå att såväl länsstyrelser som kommuner i den södra delen av Sverige blir mer eller mindre tagna på sängen när de här gruvprojekten dyker upp. De har agerat väldigt yrvaket, säger Olle Holmstrand.

LÄS MER: Ny bonus-malussystemet ger rabatt på elbilar

Östergötland är ett av de län där det inte funnits någon gruvbrytning på länge, men nu har European Cobalt en inmutning för att leta efter nickel och kobolt i Ruda. Karin Fridell, jurist på länsstyrelsen, får leta en stund men till slut hittar hon ärendet och ser även att här finns skyddsvärd natur.

– I vårt yttrande har vi skrivit att det finns ett biotopskyddsområde och ett område som är skyddat genom naturvårdsavtal. Det finns naturvärden knutna till skog, betesmarker och sjön Tisnaren. Vi har också upplyst om att delar av inmutningen ligger inom ett strandskyddsområde, säger Karin Fridell.

Hon anser att länsstyrelsen inte alls avgör i slutändan, utan att frågan kommer att landa hos Bergsstaten. Hur länsstyrelsen kommer att se på konflikten om undersökningen leder vidare mot gruvverksamhet, kan hon inte säga i nuläget.

Konflikt kan hamna hos regeringen

Om konflikten mellan mineral- och naturintressen drivs till sin spets hamnar ärendet hos regeringen. Där är batteriindustrins mineraler en del av satsningen på hållbar råvaruförsörjning. Den utgår från att mineraler från Sverige är att föredra. I ett mejl från regeringskansliet skriver pressekreterare Maria Soläng: ”Sverige har också tillgångar av innovationskritisk mineral i berggrund och befintligt gruvavfall. Samtidigt har vi världens kanske mest hållbara gruvindustri och ett robust regelverk för miljöprövning och att väga motstående intressen.” Men i fallet Kiskamavaara har ändå mineralintresset fått övertaget, till exempel. Frågan om hur det ska gå på andra platser med motsvarande konflikt kvarstår.

Ett av de företag som kan tänkas köpa mineralerna är Northvolt, som beräknas komma igång med produktion av litiumjonbatterier i stor skala i Skellefteå 2020. Fabriken ska kunna producera 140 000 ton litiumjonbatterier när den är fullt utbyggd.

Företaget självt identifierar mineraler som något att hålla ögonen på. ”Det man kan säga är att hållbarhet, både utifrån ett socialt och miljömässigt perspektiv, är en viktig aspekt i de samtal som vi för med potentiella leverantörer, oavsett var de befinner sig geografiskt”, skriver företagets kommunikationschef Jesper Wigardt i ett mejl. Han nämner också Kongo-Kinshasa, där utvinningen av kobolt räknas som extra dålig.

Men vad som ska göras på de platser i Sverige där naturvärden riskerar att gå till spillo eller rennäringen störas, svarar Wigardt inte på. ”Jag vill inte gå in och kommentera enskilda potentiella utvinningsprojekt. Det man kan säga är att hållbarhet, både utifrån ett socialt och miljömässigt perspektiv, är en viktig aspekt i de samtal som vi för med potentiella leverantörer, oavsett var de befinner sig geografiskt.”

De miljöbästa batterierna är för övrigt inte alls litiumjonbatterier, enligt en ny rapport från  Energimyndigheten. Där framgår att batterier som kan finnas på marknaden längre fram i tiden, som magnesiumbatterier, är bättre om problem vid utvinning av mineraler och metaller tas med i beräkningen. Magnesium är ett av de vanligaste grundämnena i jordskorpan och kan utvinnas ur dolomit. Allra bäst är batterier med natrium som utvinns ur salt. Litiumjonbatterier ger visserligen lägst kostnad räknat i kronor, enligt rapporten. Men om miljö och natur prissätts blir den sammanlagda kostnaden högre.

Här finns värsta krockarna

Sveriges Natur har granskat de 200 undersökning- och bearbetningstillstånd för litium, kobolt, nickel, mangan och grafit som var gällande i mars 2018, enligt uppgifter från Bergsstaten. Samtliga ingår i batterier.  Koordinaterna för tillstånden har jämförts med dem för nationalparker, naturreservat, naturvårdsområden, djur- och växtskyddsområden, vattenskyddsområden, biotopskyddsområden samt Natura 2000.

Jämförelsen visar att 80 av 200 tillstånd ligger i naturskyddade områden. 30 krockar med naturreservat. Några reservat rymmer flera krockar, så totalt blir det 19 naturreservat på kartan. 51 stycken krockar mellan naturskydd och mineralintressen handlar om områden som klassats som Natura 2000.

De mineral som är mest problematiska är kobolt och nickel. Koboltintressen krockar med naturvärden på 34 av 72 områden med tillstånd, alltså nästan hälften. Till det kommer Kiskamavaara där naturintresset fått stryka på foten redan innan undersökningstillstånd för kobolt delats ut.

För nickel krockar natur med mineralintressen på 61 procent av områden med tillstånd från Bergsstaten, eller på 28 platser av 46, från Pessinki i norr till Ruda i söder. För litium krockar det på nio av 31 områden, för mangan två av åtta, och för grafit på sju av 43 områden med tillstånd från Bergsstaten.

Några av krockarna är värre än andra, som i Ovanåker där det finns bearbetningskoncessioner för grafit, alltså tillstånd att påbörja gruvbrytning. På några områden där gruvdrift är nära förestående finns bland annat klassisk betesmark för både hästar och kor i ett område som står på tur att bli klassat som biosfärområde enligt FN-organet Unesco.