Explosiva lodjur gör sig redo för jakt

Hur mår Sveriges lodjur?

– Lodjurspopulationen är stabil men sårbar. Den senaste inventeringen visar att det finns runt 1300 lodjur.

Hur har utvecklingen i populationen sett ut under en längre period? 

– Historiskt sett har det gått bra för alla våra stora rovdjur egentligen, tittar vi tillbaka 30, 40 år såg det riktig riktigt illa ut.  Rovdjuren har varit fridlysta i omgångar och det är först de senaste decennierna som det har varit licensjakt och en aktiv förvaltning på lodjur till exempel. En långsamt positiv trend som har planat ut på senaste tiden på grund av en hårdare förvaltning, där man satt som mål att minska antalet lodjur utan anledning enligt oss (WWF).

Läs också: I lodjurets spår

Var finns lodjuren, har de några favoritplatser?

– Lodjuret finns faktiskt över hela landet i stort sett, de är allmänt förekommande alla län utom på Gotland.

– Lodjurens favoritområden är skogsmark i närheten av öppen mark. Gärna lite otillgängligt och bergigt område där de kan söka skydd osv samtidigt som de har ett favoritbytesdjur som gärna befinner sig i närheten av öppna områden: rådjur. Andra byten som föredras är hare och skogsfågel.

Läs också: Omstridd jakt på järv igång igen efter stopp

Hur skiljer sig lodjuret från Sveriges andra rovdjur?

– De skiljer sig på många sätt, det enda stora kattdjuret vi har och det enda som kan dra in sina klor. De jagar genom smygjakt och sina fantastiska sinnen syn och hörsel som bästa egenskaper. De påverkar populationerna av rådjur i framför allt södra och mellersta Sverige och tillsammans med de övriga rovdjuren bidrar de väl fungerande ekosystem. Tack vare sina klor är de duktiga klättrare som gärna söker skydd upp i träd eller på höga avsatser.

Hur går det till när de jagar?

– Till skillnad mot till exempel vargen som är oerhört uthållig och följer efter sina byten under väldigt lång tid så är lodjuret en explosiv jägare som smyger sig på sitt byte tills de är tillräckligt nära för att göra ett utfall. Då går allting oerhört snabbt och hinner inte lodjuret upp sitt byte de första 50-60 metrarna så brukar de avbryta jakten. Lodjuren är enormt spänstiga och kan hoppa upp och fånga en skogsfågel på flera meters höjd, tre meter upp i luften utan ansats eller accelerera oerhört fort för att hinna i fatt ett rådjur eller en dovhjort.

Det är ganska få som har sett vilda lodjur. Hur ger man sig bäst chansen att få se ett?

– Det är väldigt ovanligt att se lodjur. De är mycket skygga, vaksamma och har ju sinnen som gör att de upptäcker oss människor långt före vi upptäcker dem. Emellertid kommer det in rapporter från människor som har en oerhörd tur att få se lodjur i samband med att de kommer nära bebyggelse, de vandrar över någon villatomt en tidig morgon eller sen kväll. Att gå ut i skogen och tro att man ska ha turen att få se ett lodjur, den chansen är väldigt liten. I så fall ska man veta var lodjuren rör sig regelbundet och kunna befinna sig på en sådan plats. Men ju mer man är ute i skog och natur, ju större är chansen att man råkar på ett lodjur.

Läs också: På en vecka har 22 av 30 vargar skjutits i Sverige

Den första mars börjar licensjakten på lodjur. Hur många är det som får skjutas i år?

– Man har tagit beslut om att fälla 87 lodjur fördelat på norra, mellersta och södra förvaltningsområdet, där det mellersta förvaltningsområdet står för flest lodjur.

Utöver licensjakt kan man ju också få tillstånd för skyddsjakt. Hur påverkar det stammen?

– Det kan ju påverka lokalt naturligtvis. Om lodjur orsakar skador på tamdjur i ett specifikt område så kan man söka skyddsjakt, vilket kan innebära att en familjegrupp eller en etablering i det området försvinner. Så det är klart att det påverkar förekomsten som helhet och det är någonting förvaltningen också måste ta hänsyn till när man beräknar uttaget i besluten om licensjakt till exempel.

Läs också: De iberiska lodjuren tillbaka i Portugal – Sveriges Natur

Ni på WWF är kritiska till att så många lodjur ska skjutas. Hur menar ni att man i stället ska göra för att minska skador på exempelvis tamdjur och renar?

– Vi på WWF tycker att det finns plats för fler lodjur eftersom de inte orsakar så stor skada i de delar av landet som inte är renbetesområden. Några skador är det naturligtvis och då ser vi gärna att man förbättrar ersättningssystem och stärker finansieringen till förebyggande åtgärder som rovdjursavvisande staket, nya innovationer och andra insatser som kan bidra till att människor och rovdjur kan leva i samexistens.