Artprojekten är konkreta exempel på ”kraft att förändra”, temat för årets rikskonferens i Kristianstad. Sedan några år häckar vilda storkar åter i Skåne.
Folkrörelse med fokus på förändring
Trollsländor och storkar visade på kraften i en förening som behövs mer än någonsin. Det mullrade i folkrörelsen i Kristianstad.
1954 häckade det sista storkparet i Skåne. Landskapets ikoniska jättefågel försvann, efter hundra år av utdikning av våtmarker, uppodling av betesmarker och skogsplantering.
Men historien slutar inte där. Efter 30 år av ideellt arbete häckar åter vilda storkar i Skåne sedan 2014. Storkprojektet som drivs av Naturskyddsföreningen Skåne och Skånes ornitologiska förening lyckades vända utvecklingen.
Väldiga vingar svävar in över träden i Fulltofta, precis intill ett av de fyra hägnen. Rikskonferensdeltagare på utflykt drar efter andan och tappar för ett ögonblick koncentrationen på projektledaren Petter Albinsson.
Han berättar att 60 volontärer matar storkarna tre gånger om dagen. Men det handlar inte bara om att rädda en art. Storken kan väcka engagemang för livsmiljöer som är viktiga för många flera arter.
Som trollsländor. Över hundra volontärer deltog i atlasinventeringen av Skånes trollsländor – medborgarforskning som lockar nya intresserade och ger koll på landskapet.
LÄS MER Reportage om inventeringen av Skånes trollsländor
De gamla tegelbruksdammarna vid Hercules är en av de artrikaste miljöerna. Här visade projektledarna Linda Birkedal och Magnus Billqvist vackert tecknade mörka lyrflicksländor, trots att det egentligen blåste lite för mycket.
Kraft att förändra
Artprojekten är konkreta exempel på ”kraft att förändra”, temat för årets rikskonferens i Kristianstad. En helg ägnad åt inspiration och samtal om hur föreningen ska engagera och nå ut till fler.
Kraften behövs, för som ordförande Johanna Sandahl konstaterade i sitt invigningstal är efterfrågan på föreningens kunskap om miljö och natur stor.
– Vår tid är nu. Debatten är en helt annan än för ett år sedan, sade hon och fick eldunderstöd av Fältbiologernas vice ordförande Leo Rudbergs brandtal:
– Vi står inför de allvarligaste hoten i mänsklighetens historia: Klimatkrisen och artdöden. ”Business as usual” leder till helvetet på jorden! Västvärldens makthavare, främst rika vita cis-män, bär skulden och värst drabbas vi unga, rasifierade och urfolk. Vi behöver ställa om, radikalt!
270 medlemmar från hela landet diskuterade omställning, miljögifter, gruvor, våtmarker, hotade miljöförsvarare och globala mål. Men också praktiskt kretsarbete som hur man påverkar lokal miljöpolitik, hittar nya medlemmar och får passiva att bli aktiva.
Konferensen ställde sig också bakom ett upprop från länsförbundet i Skaraborg om risken för spridning av miljögiftet PFAS från den militära flygplatsen i Karlsborg till Vättern.
Natur in i stan
Utomhusseminarier om Operation rädda bina, naturens simborgarmärke Naturfalken och ”Fixa grejen”, där deltagarna fick göra bivaxdukar av gammalt tyg för att minska plastanvändningen, lockade många.
I Kristianstad når naturen ända in i stan, så det var lätt att komma ut i det vårligt vackra Vattenriket. Christer Neidemans tur bjöd på fågelmöten med vadare som rödspov och brushane och rovfåglar som lärkfalk och fiskgjuse vid Håslövs ängar, följda av vandring i sandiga marker vid kusten nära Åhus. På kvällsexkursionen längs Linnérundan överröstade näktergal och gräshoppssångare motorledens buller.
Under lördagens middag underhöll Stefan Sundström med naturinspirerade låtar från nya albumet som kommer i augusti. Naturskyddsföreningens Skogspris delades ut till Cecilia Lundin och Täby kommun som enligt motiveringen ”på ett utomordentligt sätt utvecklat vård och skötsel av kommunens tätortsnära skogar och öppna landskap”. Utmärkelsen Silverfalken för uthålliga och inspirerande insatser gick till Stina Elming från Boden, Bengt Nihlgård från Höör och Karl-Axel Reimer från Trosa.
Många kretsar jobbar bra med samarbeten för att gynna biologisk mångfald. Sundsvall-Ångekretsen hjälper till exempel det allsvenska fotbollslaget GIF Sundsvall att hitta bivänliga åtgärder.
– Inte på själva fotbollsplanen förstås, men i områdena runt omkring. Det var faktiskt GIF själva som tog kontakt, berättar ordförande Björn Abelsson.
Föreningen har också samarbetat med kommunen i projekt mot invasiva arter som lupiner. I många fall kan man hitta win-win-situationer.
– Det är till exempel billigare för kommuner att sköta ängar än gräsmattor, på köpet ökar den biologiska mångfalden. Men det är viktigt att informera tydligt om vad man gör så att folk inte tror att området bara är dåligt skött.
Vad tar du med dig från konferensen?
Ola Ström, medlem, Örebro:
– Kämpaglöd och energi från andras arbete och engagemang. Jag arbetar i skogsgruppen och vill sprida kunskap om bolagens rovdrift.
Birgitta Olsson, styrelseledamot, Älvsbyn:
– Många bra workshops, till exempel om Naturfalken och att bygga bihotell. Alltid roligt med samverkan med olika föreningar.
Anders Tranberg, ordförande, Stockholm:
– Den gemensamma kraften, att inspireras av andra kretsars segrar och nya arbetssätt. Passet om vägkanternas artrikedom var bra.
