Föreningens volontärer gör statens jobb i skogen

Under två dagar sken solen och dryga tjugotalet kursdeltagare njöt av naturupplevelser och kunskaper de fått ta del av i Sorsele. Under måndagen bytte vädret totalt humör men gruppen av frivilliga skogsinventerare låter inte detta hindra dem att praktisera vad de lärt sig under helgen.

Där den flera kilometer långa skogsvägen tar slut står tre bilar parkerade och Mats Djupsjöbacka som är projektledare, organisatör och logistiker för projektet visar på en karta i vilken riktning deltagarna ska gå. De har delat in sig i mindre grupper för att hjälpas åt.

Regnkläder och stövlar åker på, kartor och besiktningsformulär förpassas till plastfickor som skyddar mot regnet och så trampar de iväg åt olika håll.

Dokumenterar gamla träd

– Vi kollar om det här är en skog där hotade arter har förutsättningar att leva. Vi dokumenterar om det finns gamla träd, döda stående eller liggande trädstammar och andra saker som är viktiga för ett komplett skogsekosystem, säger Mats Djupsjöbacka.

I och med Skogsstyrelsens beslut tidigare i år om att sätta nyckelbiotopsinventeringar i nordvästra Sverige på paus anser Naturskyddsföreningen att kunskapen om de sista stora sammanhängande naturskogarna riskerar att gå förlorade.

Enligt föreningen skadar beslutet samverkansprocessen kring nyckelbiotoper: det kör över miljörörelsen men går helt i linje med skogsbolagens önskemål. Att klassa ett område som nyckelbiotop kan nämligen i vissa fall sätta stopp för avverkning.

LÄS MER: Bara hälften av nyckelbiotoperna upptäckta

Försöken att få Skogsstyrelsen att ändra sitt beslut har inte lyckats, och därför har fem av länsförbunden startat egna inventeringar med hjälp av engagerade volontärer.

– Vi kommer att tillhandahålla denna kunskap till politiker, myndigheter och skogsägare, men hur och när har vi inte beslutat, säger Mats Djupsjöbacka.

Knappar in svar i appen

Karin Fallén, Ann Elofsson och Christopher Johansson går försiktigt över blöta stenar för att inte halka. Ann tar fram sin telefon med appen där de kan sätta ut en punkt på kartan för att visa var de är, och så utgår de från en radie av 25 meter där de inspekterar vad som finns och inte finns i skogen.

Kriterierna finns på en checklista som tagits fram och använts av Skogsstyrelsen. Alla svar knappas in i appen och skickas tillsammans med foton till Naturskyddsföreningens experter som får avgöra om det är tal om skog som kan hålla nyckelbiotopsklass.

LÄS MER: Appen som ska hitta skyddsvärd skog

Men hur långt är egentligen 25 meter? Karin, Ann och Christopher har ett snöre som de mäter med för att vara säkra, och sedan går de igenom listan. Hur gamla är träden? Finns det spår av att det brunnit? Finns många synliga stubbar som inte är orsakade av människor? Växer mossa och lavar på träden, och hur ser markskiktet ut?

Bara att komma överens om huruvida det finns gott om träd som är över 200 år kräver lite resonemang.

– Ju noggrannare vi är desto säkrare kan vi känna oss på vår bedömning. Vi som just gått kursen vill ju vara noggranna, säger Ann.

– Har en tall små risiga grenar som börjat vika sig nedåt så är de rätt gamla. Har de grova grenar som nästan kramar om stammen är de väldigt gamla, säger Karin.

Hon berättar om en 200-årig tall som kursledarna visade dem dagen innan. Den hade en stam på ungefär tio centimeter i diameter, och såg inte alls mycket ut för världen, men hade ändå stått på sin plats så länge.

– Då kan man tänka sig vad den kämpat med, utifrån var den stod. Tallar klarar rätt mycket, eftersom deras rötter växter nedåt. Granar blir inte lika gamla, och deras rötter är mycket ytligare, säger Karin.

Mats har satt upp ett regnskydd och gjort en eld där hela gänget får trängas och äta medhavd lunch.

Stövlarna plaskar ditåt genom dyblöt mark.

– Det är ganska mysigt det här. Det finns oändligt mycket skog att inventera. Det går sakta, men genom att vara med här känner jag att jag gör något, i stället för att göra ingenting, säger Karin.

LÄS MER: Nyckelbiotopsinventeringarna återupptas efter kritiken