Förgiftad miljö i elbilarnas spår

Två vakter stoppar vår pickupbil. Trots stekande middagssol är de klädda i långärmat och byxor. En av dem kontrollerar chaufförens ID-bricka, den andra plirar mot oss i baksätet.

Vi befinner oss utanför industriparken IMIP i Morowali, på den indonesiska ön Sulawesi. Här och på andra sidan Molucksjön bryts och processas nästan hälften av all världens nickel.

Det är hjärtat av den gröna omställning som världens elbilar ska leda framåt. Parken är klassad som nationellt skyddsobjekt. För att ta oss in har vi klätt ut oss till arbetare. Bilen tillhör en underleverantör till de många företag som verkar i parken.

Läs också: Spelet om litium – det vita guldet

”Tillverkningen förstör ekosystem och människors liv”

Chauffören jobbar åt underleverantören och har sina papper i ordning. När vakten tittar in i baksätet ser han bara ännu en person i overall, munskydd och hjälm.

Bilen rullar vidare och ett reporterteam från Sveriges Natur och Svenska Dagbladet är inne. Snart tornar nio kolkraftverk upp sig. Ytterligare sju är under konstruktion.

Vid kraftverkens sida står gigantiska kolhangarer. En är ännu inte mer än ett skelett, med arbetare som små myror långt uppe i konstruktionen.

Under dem breder högar med kol ut sig, trots att taket är öppet. Varje regn kommer att skölja kol ner över kullen.

– Att nickelindustrin skulle vara del av en grön omställning är ett skämt, säger Muhammed Taufik, koordinator för JATAM, en organisation för rättvis och hållbar hantering av landets gruvdrift.

Han tar emot på organisationens kontor i provinshuvudstaden Palu. Kontorets väggar bär foton på protester. Det är manifestationer om markfrågan, hur skogar skövlas och urfolk trängs bort, enligt Muhammed Taufik.

– Berättelserna från Sulawesi borde delas med folk som köper elbilar. För tillverkningen av elbilar förstör ekosystem och människors liv.

Läs också: Försvagad lag om företagsansvar i EU

Högt tryck på problematisk metall

Världens elektrifiering är i full gång och elbilarna tar täten. På en vecka säljs i dag fler elbilar än det gjorde under hela 2013. Det är en utveckling som lett till avsevärt minskade koldioxidutsläpp.

Samtidigt har utsläppen förflyttats från de länder som köper bilarna till de länder som producerar metallerna som driver bilarna.

Vid sidan av litium är nickel kanske den viktigaste metallen i elbilarnas batterier. Det är bland annat den som avgör hur långt bilen kan köra innan den måste laddas om.

För varje år har andelen nickel i elbilsbatterierna därför pressats upp, och jakten på billigare nickel intensifierats. Oron att nickeln inte skulle räcka till har kommit på skam sedan Indonesien börjat producera nickel av batterikvalitet.

Nu är tillgången stor och priserna låga. Ändå är omvärlden kluven. Dels för att Indonesiens industri domineras av Kina. Dels för att miljö och lokalinvånare påverkas mer här än i andra länder.

Nickelboomen lockar arbetare långväga

Det är lördag kväll och blixtar tecknar mörka moln i horisonten. I dörröppningen till en barack utanför industriparken sitter Narsih. Hon har bytt om till rena kläder efter arbetsveckans slut och skriver på mobilen.

– Det är min kompis som vill att jag ska följa med på kafé. Men hon vill bara ha med mig för att hon har träffat en ny kille. Då stannar jag hellre hemma, säger hon och skrattar.

Andra arbetare sitter ute och snackar. Röker cigaretter. Gör sig redo för att åka in till byn eller för att jobba natt. De har alla kommit för att ta del av boomen. Själv har Narsih färdats 150 mil, hela vägen från ön Sumatra.

– Mitt senaste jobb var i Taiwan. Jag är så glad att äntligen kunna jobba i mitt eget land.

”Metallernas Steve Jobs”

Morowali är numer en möjligheternas plats. En katapult från bondesamhälle till modernitet. För Indonesien är det också hjärtat i satsningen mot framtiden.

I stället för att bara exportera naturresurser har man börjat förädla dem, därefter ska man bygga egna batterier och elbilar.

Vägen hit har gått via Kina. Det var entreprenören Xiang Guangda, känd som ”alkemisten” och ”metallernas Steve Jobs”, som först kom på hur man kunde förädla Indonesiens låghaltiga nickelmalm, laterit, till att kunna användas i rostfritt stål. Sedan lyckades han även bemästra tekniken för att förädla nickeln till batterikvalitet.

Med hjälp av kinesiska investeringar på omkring 3 000 miljarder kronor har det nu öppnats omkring 200 smältverk i regionen samt dussintals kolkraftverk, hamnar och annan infrastruktur. Indonesien vill utnyttja sektorn till att bli en av världens största ekonomier.

Läs också: Den olagliga palmoljans väg till Sverige

Morowali har blivit en jobbmagnet med över 100 000 arbetstillfällen. Likadant ser det ut i angränsande provinser. Möjligheterna är stora, men priset är högt.

”Det finns knappt någon fisk längre”

I havet utanför industriparken står Upin och justerar sitt cyklop. Han dyker.

Somliga från hans folk bajau har gjort sig kända för att kunna fridyka ner till 70 meter, men här når vattnet bara till bröstet. Snart kommer han upp och rör sig mot sin träkanot. Han har fått napp.

Med båda händerna baxar han upp fångsten över relingen. En grov, skivformad metallklump.

– Sedan fabrikerna kom finns det knappt längre någon fisk, säger Upin.

Han grimaserar mot det grumliga vattnet. Säger att det blivit varmare och förorenat.

– Det kliar på huden, men jag har inget val. Metallskrot har blivit mitt sätt att överleva.

Somliga har blivit utköpta från sin mark, men bajauerna, som bygger sina hus på styltor över vattnet, har ingen mark att sälja. Andra har tvingats att sälja. I grannbyn träffar vi bönder som vaknade upp en morgon av att ett företag hade klippt ner deras risplantor.

Kor dog av stress

Bonden Syafaat berättar att hans kor dött en efter en. Först trodde han att företaget hade förgiftat dem, sedan förklarade en veterinär att det var stress från alla byggen runtomkring deras hage.

Intill Syafaats hus tronar numer ett trevåningshotell upp sig, byggt för pengar från utförsäljningen. Längre ner, vid huvudgatan, ligger en bordell.

– Tidigare hjälpte folk varandra, och gick till moskén. Nu är alla egoistiska och vill tjäna pengar, och det finns en massa droger och prostitution, säger Syafaat.

Små klimatvinster för elbilen – bygger på kolkraft

Vid sidan om den sociala friktionen grumlar den indonesiska nickelproduktionen också bilden av elbilarnas klimatvinster. Att förädla laterit, som endast innehåller cirka 1,3 procent nickel, till de dryga 99 procent som krävs för batterier är en extremt energiintensiv process.

Den är bara lönsam på grund av billigt kol. Kina har lovat att inte bygga fler kolkraftverk i utlandet och Indonesien har lovat att fasa ut sin kolkraft. Trots detta har båda länderna investerat i den indonesiska nickelindustrin.

Indonesien har stämplat kolkraft som delvis grön då den används för att bearbeta nickel till elbatterier. Och landet bränner mer kol än någonsin. I Morowali sticker det i halsen. På sina håll stinker luften av metall. Enligt uppgifter insamlade av nättidningen Rest of World är luftvägsinfektioner den vanligaste sjukdomen här.

Röken förorenar luften

Byn Kurisa där Upin bor, ligger precis bredvid ett kolkraftverk. Hans granne Fauziah står och ser på några barn som rullar varandra på en tunna, tjutande av skratt.

– I dag är luften okej. Andra dagar ligger röken mörk. Barn har börjat hosta och yra. Förra veckan dog en bebis av andningssvårigheter, säger hon.

Läs också: COP28: Världen ska röra sig bort från fossila bränslen

Tidigare hämtade Kurisaborna dricksvatten från kullen intill. Nu har de slutat med det sedan ett smältverk uppfördes på krönet. När det regnar rinner vattnet skarpt orange nedför slänten och dikena fylls av nickelblandat vatten som förs ut i naturen.

Det är illavarslande med tanke på den syraprocess som krävs för att förädla nickeln till batterikvalitet. Metoden leder till stora mängder giftigt avfall som läggs på hög för att torka och sedan begravas.

60 gånger mer nickel än Livsmedelsverkets gränsvärde

När Sveriges Natur och Svenska Dagbladet tar vattenprover på flera ställen i området är nickelhalten på vissa platser 60 gånger högre än svenska Livsmedelsverkets gränsvärde. Dessutom uppmäts fem gånger för höga nivåer av hexavalent krom, som är en cancerframkallande metall.

Som elbilsköpare är det svårt att freda sig mot den gröna omställningens baksidor. Det går ännu inte att spåra de enskilda metallernas ursprung i en bil, som till exempel nickel.

Indonesien tar över allt mer

I dag kommer 70 procent av det nickel som används i elbatterier från Kina, som hämtar det från Indonesien.

Svenska Volvo cars och Polestar använder till exempel nickelbatterier från kinesiska CATL och sydkoreanska LG Energy Solutions, som båda är verksamma i Indonesien. Även Tesla köper sitt nickel därifrån. Indonesiskt nickel tar dessutom över alltmer.

Läs mer: Indonesisk nickel i svenskbaserade elbilar

Landets produktion är så stor att priserna har rasat och producenter i andra länder går med förlust. I februari i år meddelade ett av världens största gruvföretag, BHP, att man överväger att sluta bryta metallen helt.

Fler företag söker sig direkt till källan

Flera bilföretag har börjat vända sig direkt till Indonesien för att säkra sin tillgång. 15 nya fabriker för lateritförädling är på gång att öppna, bland annat en med pengar från Ford och Volkswagen.

– För sex-sju år sedan sa bilföretagen ”aldrig Indonesien”. Nu går de själva in på marknaden. De vet att deras överlevnad står på spel, säger Robert Messmer, chefsanalytiker för råmaterial på marknadsundersökningsfirman SMR.

Tillfälle att påverka produktionen

Det finns en risk att bilföretagen genom sina gruvinvesteringar cementerar miljö- och rättighetsproblemen. Men Aimee Boulanger, vd på IRMA, en organisation som utvärderar hållbar gruvdrift, säger att investeringarna också ger möjligheter. Allt fler hör av sig till dem för att få sin gruvverksamhet utvärderad.

– Bilmärken brukade vara fem till tolv led från gruvindustrin. Nu, på grund av konkurrensen om metaller, köper de direkt från gruvan. Det ger dem stort inflytande.

Enligt Mat McDermid ökar detta också exponeringen av gruvornas problem. Han är programdirektör för bilar på The Sunrise Project, ett nätverk av organisationer som jobbar för ett skifte bort från fossila bränslen.

– Om Indonesien fortsätter i den här takten kommer problemen bara att bli värre. Det är grundläggande riskhantering från affärssynpunkt att vilja göra något åt det.

Läs också: Konflikten om artskyddet

Kina sämst i miljö- och rättighetsfrågor

Från och med 2027 ställer EU också krav på att samtliga batteriers innehåll och utsläpp vid tillverkning ska kunna redovisas. Det kommer ytterligare att sätta press på den indonesiska framställningen av nickel.

Det gäller framför allt de kinesiska bilmärkena som säljer flest bilar, men ligger långt efter vad det gäller hållbarhet.

Nätverket Lead the Charge rankar elbilsföretag utifrån deras hantering av miljö- och rättighetsfrågor. De placerar de östasiatiska biltillverkarna sist. Mat McDermid, som deltar i initiativet, känner ändå tillförsikt.

– Kinesiska märken gör entré på utländska marknader först nu, och det börjar sakta få effekt. Geely, vars ägare Geely Group även äger Volvo Cars, gör ett av de största hoppen uppåt på rankingen det här året.

Elbilen – en geopolitisk fråga

Marknaden är också i ständig rörelse. De senaste åren har nickelfria LFP-batterier fått stort genomslag i Kina. LFP är billigare och innehåller förutom litium inga problematiska metaller. De är inte lika starka och mindre lönsamma att återvinna, men allt eftersom de får bättre prestanda kan de bli aktuella för fler marknader.

– Förmodligen kommer vi att se en framtid där olika tekniker används till olika ändamål, säger Mat McDermid.

Eftersom Kina dominerar elbilsmarknaden är det också en geopolitisk fråga. I USA pågår för tillfället en diskussion om ett frihandelsavtal med Indonesien skulle öka eller minska Kinas inflytande i Sydostasien, en region där maktkampen mot regimen i Peking är hård.

Läs också: Sveriges storbanker släpper ut 100 miljoner ton koldioxid

”Möjlighet att exploatera på ett bättre”

I EU överväger man tariffer mot kinesiska elbilar eftersom de hotar att slå ut europeiska bilmärken, vilket också skulle riskera att miljontals arbetstillfällen på den europeiska marknaden gick förlorade. Mat McDermid oroar sig för att det skulle vara kontraproduktivt för klimatomställningen.

Eftersom kinesiska elbilar redan är på väg att bli globala storsäljare anser han att rätt väg att gå i stället vore att tänka mer på konsekvenserna av de avtal som politiker och företag sluter.

– Nu finns det en möjlighet att exploatera på ett bättre sätt än tidigare. På ett sätt som tar hänsyn till både miljön och lokalbefolkningen, säger Mat McDermid.