Forskare larmar: Arktis inte längre en kolsänka

Sveriges Natur har tidigare skrivit om hur permafrosten i Arktis, som tidigare betraktats som en kolsänka, nu riskerar att frigöra stora mängder koldioxid och metan. Arktis är ett av världens störta kollager, eftersom permafrosten håller kvar det organiska kolet i marken. Men det bundna kolet riskerar nu att frigöras till atmosfären i takt med att kolbalansen ändras till följd av stigande temperaturer, visar en ny internationell studie publicerad i Nature Climate Change.

LÄS MER: Smältande jordar påverkar uppvärmningen mer än man trott

Kolsänka har blivit kolkälla

Kolbalansen visar på skillnaden mellan hur mycket kol som tas upp av växtlighet och hur mycket som släpps ut i atmosfären. De flesta processer går långsammare när det är kallt och forskare har antagit att utsläppen av koldioxid i permafrostområdena under den kalla tiden på året nästintill avstannar, något som den nya studien problematiserar.

I den nya studien har man sammanställt vintermätningar från 104 platser runt om i Arktis och det är oroande resultat som presenteras. Mätningarna visar att 1,7 miljoner ton kol avges till atmosfären i de undersökta områdena från oktober till april, jämfört med 1 miljon ton som tas upp av växter i samma områden under den varma delen av året. Det ger ett nettoutsläpp på 700 000 ton koldioxid.

– Uppvärmningen i Arktis sker fortare än någon annanstans i världen och den största temperaturökningen sker under vintern. Länge har man räknat med att markprocesserna näst intill avstannar under vintern och mätningar av till exempel växthusgasflöden har därför fokuserats på den arktiska växtsäsongen, säger Mats P. Björkman som deltagit i studien från Göteborgs universitet.

Forskare bakom studien menar att inlagringsprocessen stannat av. Kollagringen vi tidigare haft är försvunnen, vilket är en allvarlig förändring då vi tidigare betraktat det som en stabil kolsänka. Mekanismen som tidigare lagrat kol och förhindrat kolet att spridas till atmosfären har förvandlats till en kolkälla som istället ger ifrån sig kol och förstärker den globala uppvärmningen.

LÄS MER: Arktis ruvar på uråldrig koldioxid

Stigande temperaturer en avgörande faktor

Många olika faktorer påverkar nedbrytning av organiskt material under vintern. När organiskt material komposteras, eller när mikroorganismer andas, produceras koldioxid och metan. Framförallt är det tillgången på ofruset vatten, som ofta påträffas i tunna lager eller i mikroansamlingar runt jordpartiklar, som möjliggör utsläppen. Med ökade temperaturer kommer andelen tillgängligt vatten att öka, vilket resulterar i en ökad nerbrytningstakt och därmed större utsläpp.

– Förändringen av vegetationen som vi förväntar oss med klimatförändringarna har en liten effekt på kolsänkan jämfört med temperaturökningen i stort. Temperaturen är den klart avgörande faktorn, säger Mats P. Björkman.

LÄS MER: Nya IPCC-rapporten – ”Värre än vi trott”

Krävs kraftfulla åtgärder

Att det sker ett skifte i den arktiska kolbalansen är oroande och visar vikten av kraftfulla åtgärder för att stoppa den globala temperaturökningen, menar Mats P Björkman. Om vi inte gör något åt utsläppsnivåerna kommer temperaturerna i atmosfären fortsätta öka, och med dem även nedbrytningsprocesserna.

– Permafrostområden i norr kommer avge mer koldioxid under vintern ju varmare vintrar vi får. Kan vi bromsa växthuseffekten så kan vi också slippa varmare vintrar och därmed den positiva återkopplingen, säger Mats P. Björkman.

– Jag hoppas att studien leder till att fler folk får upp ögonen för den problematik vi står inför och att man generellt lyckas ta steget från att leva i sin egen lilla bubbla.

Under de senaste decennierna så har stora forskningsresurser lagts på att fastställa kolbalansen i Arktis, vilket är en del av det arbete som ligger till grund för FN:s klimatpanels rapporter.

Länk till studien: Large loss of CO₂ in winter observed across the northern permafrost region