Läget ser mörkt ut för många havslevande arter och allvarligast är tillståndet för torsken i Kattegatt och östra Östersjön. Foto: Getty
Fortsatt mörkt för Östersjötorsken
En översikt av fisk- och skaldjursbestånden i Sverige visar att fisket på många marina arter bör minska eller upphöra helt. Allvarligast bedöms läget för torsken i Östra Östersjön och Kattegatt. Samtidigt ser det bättre ut för många arter i inlandsvatten där fisket bedöms kunna trappas upp.
Varje år gör institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) en översiktsrapport för de fisk- och skaldjursarter det fiskas mest av i Sverige. Översikten görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och bedömer tillståndet hos 48 arter samt deras bestånd i havet och de fyra största sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren). Det ges även råd för hur fisket ska förvaltas beroende på art och område.
Årets rapport visar både upp- och nedgående trender. Läget ser mörkt ut för många havslevande arter och allvarligast är tillståndet för torsken i östra Östersjön och Kattegatt. Det internationella havsforskningsrådet, ICES, rekommenderar att inte fiska torsk i dessa områden överhuvudtaget, vilket även var rådet i förra årets rapport. För det västra beståndet rekommenderar de att fisket ska minska med 18 procent jämfört med 2020.
LÄS MER: EU överens: Minska torskfisket i Östersjön
Gös, strömming, havskräfta och gråsej i havsmiljöer visar också nedåtgående trender och bör fiskas i mindre utsträckning.
Ljusare ser det däremot ut för många insjöfiskar.
– I Vättern är bestånden av sik, lake och siklöja så pass starka att vi bedömer att de klarar ett ökat fiske och detsamma gäller abborren i Mälaren och Hjälmaren, säger Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid SLU Aqua i ett pressmeddelande.
Även marina arter som kolja och rödspätta har visat en positiv utveckling, och bedöms kunna fiskas mer i Nordsjön, Västerhavet och Östersjön.
Hur görs bedömningarna?
För att utvärdera arternas bestånd och ge råd för hur fisket bör förvaltas samlas kunskapsunderlag in från flera håll. Rapporten bygger på övervakning av fiskbestånd, data från yrkes- och fritidsfisket, forskningsunderlag samt analyser från nationella och internationella forskare.
För många av arterna baseras råden på en teoretisk princip om maximal hållbar avkastning, MSY. Det innebär att man beräknar den största möjliga fångsten som kan fiskas ur ett bestånd under obegränsad tid utan att skada beståndet. Principen används med andra ord som ett verktyg för att fisket ska vara långsiktigt hållbart.
Ekosystemtjänster
Begreppet ekosystemtjänst har blivit allt viktigare inom svensk och europeisk miljöförvaltning. I rapporten radas det upp på vilka sätt fisk och skaldjur bidrar med värden som nyttjas av människor, och de sträcker sig långt bortom att endast vara viktiga livsmedelskällor.
En av de mest grundläggande nyttorna är att fisk och skaldjur är en viktig del av den biologiska mångfalden och de akvatiska ekosystemen. De bidrar till att upprätthålla ekosystemens förmåga att motstå och återhämta sig från störningar som klimatförändringar och övergödning.
En mer konsumtionsinriktad ekosystemtjänst är att restprodukter som fiskrens kan rötas och användas som biogas. Det är även möjligt att fånga eller samla in fisk och skaldjur som finns i stort överflöd för rötning och framställning av biogas, någonting som i nuläget görs på försöksnivå i Sverige. I rapporten nämns dessutom att kitosan, ett ämne som finns i skaldjursskal, kan användas som bekämpningsmedel inom jordbruket eller som bandage inom sjukvården.
