Fossiltransporter i klimatkommuners upphandlingar

Läs också: Ministern om upphandlingar: ”Viktigt verktyg”

I 8 av de 36 granskade livsmedelsupphandlingarna ställs krav på att leverantörens transporter och drivmedel ska vara helt eller delvis fossilfria, eller ställas om under avtalets gång. Men i 28 av livsmedelsupphandlingarna ställs över huvud taget inga krav på att maten ska transporteras med exempelvis klimatbonusbilar, elbilar eller fossilfria drivmedel.

Att 78 procent av de granskade upphandlingarna helt saknar klimatkrav kopplade till bränsletyp och fordon bekymrar Per Erik Österlund, expert på upphandlingskrav för transporter och drivmedelsfrågor.

– Jag blir orolig av flera anledningar, men framför allt för att klimatet inte kan vänta. Når vi inte Parisavtalets mål så är jag bekymrad inför framtiden.

Per Erik Österlund arbetar på Stockholms stads enhet ”Miljöbilar” och har även varit med och utarbetat Upphandlingsmyndighetens fordons- och bränslekrav. Han anser att offentlig upphandling måste gå före för att minska transportsektorns koldioxidutsläpp med en miljon ton koldioxidekvivalenter årligen, som är ett av Sveriges klimatmål.

– Målsättningen känns ju extra avlägsen när inte ens kommuner med ett extra ambitiöst klimatarbete ställer skarpa klimatkrav, säger Per Erik Österlund.

Om klimatmålen ska nås borde kommunerna ha kommit längre i sina krav på elbilar och fossilfria bränslen, enligt Per Erik Österlund. Han hänvisar också till utvärderingar som Stockholms stad gjort, som visar att fordons och bränslekrav som sträcker sig utöver nationella lagkrav endast ställs i en tredjedel av stadens upphandlingar.

– Det kommer bli en tuff uppförsbacke för transportbranschen att möta de krav som kommunerna måste ställa i upphandlingarna 2025 och 2026 för att klara av sina målsättningar om klimatneutralitet och fossilfrihet 2030, säger Per Erik Österlund.

Dyrt för kommunerna

Sveriges Naturs granskning fokuserar på upphandlingar utförda av tio kommuner som ingår i föreningen Klimatkommunerna. Där får bara kommuner och regioner som har klimatmål som följs upp årligen vara med.

Klimatkommunernas övergripande syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. De stödjer också målsättningen att Sverige ska ha en fossiloberoende fordonsflotta år 2030.

– Granskningen visar att kommunerna kan och behöver göra mer om målsättningen ska nås. För den handlar ju om att alla fordon som används måste ställas om, säger Maria Ivansson, verksamhetsledare på Klimatkommunerna.

Hon poängterar att livsmedel är ett område där den största klimatpåverkan sker i produktionen och tillagningen, inte transporterna.

– Men samtidigt måste upphandlarna givetvis jobba med kraven på både livsmedel och transporter, säger Maria Ivansson och lovar en kraftsamling kring detta.

Per Erik Österlund beskriver livsmedel som ett transportintensivt område. Det är dyrt för kommuner att upphandla och viktigt för att ställa om fordonsflottan.

– Den här sektorn av transportbranschen, som kör högvärdigt gods som till exempel livsmedel, är lönsammare än andra delar av branschen och har större möjligheter att ställa om fortare, säger Per Erik Österlund.

”Finns inget i nationell lagstiftning”

Att upphandlarna inte ställer krav på elfordon och fossilfria drivmedel kan bero på flera saker, enligt Maria Ivansson. Kanske saknar kommunen biogasmackar och laddstolpar, men det kan också bero på att det inte alltid finns resurser för att göra om upphandlingar och att upphandlare därför inte vill ställa för hårda krav.

– Det kan finnas flera olika hinder som inte kommunen råder över och då vill upphandlare vara på den säkra sidan. Kanske kopierar de tidigare upphandlingar så att de är säkra på att leverantörerna ska klara av att möta kraven, säger Maria Ivansson.

Hon tycker att det läggs för stort ansvar på kommunerna.

– Upphandling lyfts ofta fram som ett av kommunernas viktigaste verktyg för att nå fossilfrihet och snabba på omställningen. Samtidigt finns det inget i den nationella lagstiftningen som säger att kommunerna måste ha ett klimatarbete.

Just därför har föreningen Klimatkommunerna föreslagit att staten ska sluta en överenskommelse med kommunerna som säger att de måste arbeta med utsläppsminskande åtgärder och identifiera upphandling som ett viktigt verktyg.

– En sådan överenskommelse skulle vara en verkligt tydlig och viktig signal från statens håll, säger Maria Ivansson.

”Inte förvånad”

En klimatkommun som ingår i Sveriges Naturs granskning av livsmedelsupphandlingar är Karlstad.

– Jag är inte förvånad över resultatet. Den här verkligheten ser vi också. Vi kan inte ställa samma tuffa krav på fossilfrihet i varje upphandling. Vi behöver prioritera, säger Martin Magnusson, kommunens upphandlingschef.

Han säger att teoretiskt hade kommunen kunnat ställa krav på förnybara bränslen till transporterna i samtliga åtta livsmedelsupphandlingar, men det hade fått stora konsekvenser.

– Vi ska vara pådrivande och möjligheten att ställa krav finns alltid, men när vi gör en konsekvensbedömning och inser att kraven kan innebära att vi inte har någon leverantör av mat till skolor och äldreboende, ja då funkar inte de kraven i verkligheten.

Per Erik Österlund lyfter bland annat fram två av Karlstads kommuns upphandlingskrav som positiva exempel: att entreprenören ska få ut ett mervärde om fordonet är en klimatbonusbil, och att om dieselbränsle används ska det baseras på minst 50 procent förnybar råvara.

– Ger man kompensation i mervärde är det ett sätt att få en renare personbilstrafik och 50 procent förnybart är ju ett mer omfattande krav än den nationella reduktionsplikten på 30,5 procent, säger Per Erik Österlund.

Han har också räknat ut att den pausade reduktionsplikten för 2022 innebar att 40 000 ton mer koldioxidutsläpp släpptes ut i atmosfären inom Stockholms stads geografiska gräns. Till skillnad från forskare som hävdar att reduktionsplikten är negativ ur klimatsynpunkt, anser Per Erik Österlund att en paus eller sänkning av reduktionsplikten är oåterkallelig när vägtrafiken står för 30 till 35 procent av de samlade koldioxidutsläppen i Sverige.

– De här utsläppen är extremt svåra att hämta hem till 2030 och Parisavtalet. De forskare jag lyssnar på menar att det då är omöjligt att nå tvågradersmålet. Vilka konsekvenser det skulle föra med sig på kort och lång sikt är det nog inte många som vill börja kalkylera på.

Efter publicering har Klimatkommunerna beskrivit hur de kommer ta arbetet framåt med livsmedelsupphandlingarna. Läs deras uttalade här.