Fritt fram i skogen

Varken skogen eller skogsägaren är på plats. Träden avverkades förra hösten och skogsägaren bor i Stockholm.

Mikael Östman som tar emot på hygget utanför västgötska Floby förklarar att hans bror äger marken, men sällan hinner vara här. I stället hjälper Mikael Östman till att hålla koll på gårdens 60 hektar skog, när han har tid vid sidan av sitt eget heltidsjobb hemma i Uppsala.

Bröderna illustrerar en trend. För 20 år sedan bodde var femte skogsägare i en annan kommun än sin skog. I dag är det var fjärde.

Läs mer: Valenkät − så säger partierna om skogspolitiken

− Alla är stressade, väldigt få har kunskap. De flesta lejer bort skogsskötseln. Jag var nog ovanligt aktiv, och ändå gick det så här, säger Mikael Östman.

Han pekar på en gammal stenmur som ligger begravd under gråbrun jord. Han bad virkesköparen att ta vägen runt, men fick svaret ”det här löser vi”.

Tunga maskiner körde rakt över muren. Snart kommer det att växa gräs och träd ur jorden och denna historiska lämning blir begravd, säger Mikael Östman.

− Jag tog hit Skogsstyrelsen men de sade att det ändå är skogsägarens ansvar i slutänden, så om det här skulle dras till domstol är det min bror som får problem.

Detsamma gäller för körskadorna några meter bort. Vattenfyllda fåror blänker i solen och visar precis var de breda däcken rullade.

Mikael Östman trodde att det var en självklarhet att spara några lövträd som skydd längs kärret intill, men skogsföretaget avverkade björkarna och körde över den mjuka marken för att spara tid. Längre upp i sluttningen hade han snitslat kring en grupp med gamla tallar som skulle sparas, men snitselbanden följde med timmerbilen till sågverket.

93 procent överlåter avverkningen till skogsföretag

Mikael Östman har gått på skogsgymnasium och jobbat flera år i skogen. Han har själv kört skogsmaskin och vet hur svårt det är att se snitslar inifrån förarhytten, så det kändes tryggt när virkesköparen lovade att lägga in det som skulle sparas i en digital karta till maskinföraren.

− När jag frågade hur det kunde bli så här, hur de kunde ta ner träden som jag hade snitslat att de skulle spara, så sa han att han glömde lägga in det på kartan.

På telefon från Stockholm säger brodern Johan Löfgren att skogen har ägts i släkten sedan 1700-talet. Han hinner sällan ner till Floby så han har inte sett avverkningen ännu, men utifrån vad hans bror har berättat är han besviken över att skogsföretaget inte lyssnade på önskemålen att spara lövträd och tallar.

− Som småskogsbrukare förstår jag ju att vi inte är den mest prioriterade kunden. Det är inte mycket skog kvar på vår mark nu, det dröjer innan vi kan avverka igen, så de hade väl inte så stort incitament att lämna kvar träd som de kan tjäna pengar på.

Bröderna representerar de 93 procent av Sveriges privata skogsägare som låter skogsföretag sköta avverkningen. I det här fallet bad bröderna företaget ta naturhänsyn, men det hjälpte inte.

Mossorna har bleknat och stenarna lyser kala. Hyggen är hyggen, och detta är långt ifrån något skräckexempel. Däremot ett exempel på att det är svårt för små skogsägare att bruka efter eget huvud.

Johan Nitare som är ekolog på Skogsstyrelsen beskriver att skogsföretagen jobbar enligt färdiga mallar och att resultatet är svårt att påverka för en enskild markägare.

− Det är som om man skulle anlita en målarfirma och så målar de hela köket i falu rödfärg med en bred pensel. Så jobbar virkesköparna i dag. De har ett verktyg, en pensel.

Det finns virkesköpare som jobbar på andra sätt, som Plockhugget AB, som ger råd och är ombud för markägare som vill ställa om till hyggesfritt skogsbruk.

”Finns inget bäst före-datum”

Eva-Lotta Hultén är kursansvarig på den fristående föreningen Plockhugget. Hon får samtal från många markägare om påstridiga virkesköpare, dålig rådgivning och avverkningar som blivit större eller mer kala än vad markägaren velat.

− Jag pratade till exempel nyligen med en skärrad äldre dam som blivit uppringd av en mycket påstridig ”rådgivare”, alltså virkesköpare, som bestämt hävdade att det var dags att kalavverka hennes skog. Jag fick förklara för henne att det inte finns något bäst före-datum som gör att hon absolut måste avverka, säger hon.

Olika bild av småskaligt skogsbruk 

Skogsbranschen har en annan bild av det småskaliga skogsbruket. LRF Skogsägarna lyfter i sina kanaler ofta fram att 313 000 skogsägare tänker lite olika och därför ger skogar med mångfald. Så även Södra skogsägarna.

”Familjeskogsbruket har en inneboende mångfald, där skogsbrukarnas olika mål och hållbara skogsbruksmetoder gynnar biodiversitet och höga naturvärden. En stärkt äganderätt ger ännu bättre möjligheter att fortsätta utveckla familjeskogsbruket…”.

Detta beröm fick regeringens överenskommelse med Centerpartiet om skogen i november 2021 av Lena Ek, ordförande för Södra, och tidigare centerpartistisk miljöminister.

En liknande bild förs fram av flera politiska partier, som till exempel Moderaterna som vill sälja ut statliga Sveaskog eftersom man anser att de enskilda skogsägarna bidrar till biologisk mångfald, naturvård och produkter till klimatomställningen. Därför vill partiet att antalet skogsägare ska bli fler.

När Sveriges Natur frågar riksdagspartierna om deras syn på skogsbruk anser alla utom Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna, som svarar ”vet ej”, att skogsägarna bör få mer frihet och färre regler.

I mars i år röstade riksdagen ja till regeringens proposition om stärkt äganderätt i skogen och ett mer frivilligt skydd av skog. Där ingår också utökad försäljning av statliga Sveaskogs marker till mindre skogsägare. Vid årsskiftet 2018−2019 stoppades Skogsstyrelsens kartläggning av så kallade nyckelbiotoper på enskildas marker.

Skogsstyrelsen får inte ge råd

Ytterligare en förändring är att Skogsstyrelsens personal inte längre får ge råd till skogsägare när personalen är ute på ett av sina vanligaste uppdrag, att titta på planerade avverkningar. Detta kallas tillsynsarbete och har ändrats i flera steg de senaste åren.

Flera anställda på Skogsstyrelsens lokala kontor säger till Sveriges Natur att de nya reglerna får dem att känna sig bakbundna. Ingen vill bli citerad med namn. De hänvisar till kollegor som fått problem efter att ha pratat med medier.

En tjänsteman som arbetat i flera årtionden på Skogsstyrelsen säger att han ett par  gånger i veckan får frågor av markägare som han inte får besvara.

− De frågar ”vad tycker du, du kan ju det här”, och jag kan bara säga att ”jo det gör jag, men jag får inte svara”.

Av de avverkningsanmälningar han granskar lämnas de allra flesta in av virkesköpare som agerar ombud för små markägare. Enligt tjänstemannen är det vanligt att markägaren inte har någon aning om hur avverkningen kommer att skötas i praktiken. Ibland ringer han upp markägare och frågar om det stämmer att de till exempel vill plantera gran.

− Inte helt sällan svarar de ”Nej, det vill jag absolut inte!”. Då kan ombuden bli lite irriterade på mig. Men vi hinner oftast inte, och får inte lägga oss i så mycket, så markägarna har blivit mer utlämnade till virkesköpare och skogsägarföreningar.

”Det är en balansgång”

Åsa Lundberg, som är processförvaltare på Skogsstyrelsen, säger att motivet till att myndigheten inte längre får ge råd när de är ute i tillsynsärenden är att det ska bli tydligare vad som är ett myndighetsbeslut. Markägaren ska bara få veta det som är absoluta krav från myndigheten för att leva upp till lagen.

− Det är klart att jag kan ha förståelse för att det kan vara lite svårt att hålla fokus på enbart tillsyn. Det är en balansgång, säger hon.

Endast en liten andel av markägarna träffar Skogsstyrelsen inför en avverkning. De allra flesta har bara kontakt med virkesköparna, som är anställda av olika skogsföretag och vars utbildning varierar.

− Tidigare var det mest skogs- och jägmästare, men bolagen har fått svårare att hitta folk, så nu är det en spretig blandning. De kan ha en bakgrund som säljare eller timmerbilschaufförer, säger Malin Juter, som håller korta kurser för virkesköpare på forskningsinstitutet Skogforsk.

Ett återkommande argument för att markägarna ska ges större frihet är att de ”har skapat en stor del av naturvärdena i skogen” genom generationer av skötsel. När Sveriges Natur frågar alla riksdagspartierna om detta instämmer alla utom Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Förvirring kring begreppen

Det råder viss förvirring kring begreppet skötsel. Normal produktionsinriktad skogsskötsel skapar inga naturvärden, enligt Lars Östlund, som är professor i skogsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

− Däremot har naturvärden historiskt skapats genom en äldre typ av brukande, till exempel skogsbete eller hamling av träd.

På 1800-talet gick kor, getter och får på bete i nästan alla skogar, vilket skapade öppna, örtrika skogar. I dag bedrivs sådant skogsbete på en halv promille av den produktiva skogsmarken.

− Det kan finnas rester kvar av gamla tiders brukande som har värden än i dag. Men det förutsätter att skogen inte har brukats så hårt på senare tid, och inte med moderna avverkningsmetoder, säger Lars Östlund.

Han förklarar att nutida skötsel förvisso kan skapa naturvärden, som att avverka planterad gran och gynna lövträd, bränna skog eller ringbarka träd, men det ingår inte i normal skogsskötsel, utan kallas ”naturvårdande skötsel” och görs framför allt i skyddade områden.

− Ändå används bilden av att markägarnas skötsel har skapat naturvärden för att motivera dagens vanliga produktionsskötsel.

Statistiken talar inte för småbruket

Begreppet mångfald är också ett lurigt begrepp. Det är svårt att mäta, men den statistik som finns över naturvärden i skogen talar inte till småskogsbrukets fördel. Enskilda skogsägare lämnar mindre hänsynsytor på hyggen, gör färre frivilliga avsättningar, lämnar tre gånger mindre död ved och skadar hänsynskrävande biotoper oftare än övriga skogsägare.

Det förvånar inte Lena Gustafsson, professor emerita i naturvårdsbiologi, som har följt skogsbrukets naturvård länge.

− När jag började på 1970-talet kunde man se när man gick in i en bolagsskog. De var ofta hårdare brukade. Domänverket körde stenhårt på sina marker. När jag ser på avverkningar i dag tycker jag faktiskt att det är som statistiken anger, nämligen att bolagen ofta har högre naturvårdshänsyn, även om det finns enskilda ägare som också har höga ambitioner, säger hon.

Sveriges Natur har sökt statistik som talar i motsatt riktning. Enligt LRF Skogsägarna skapar enskilda skogsägare i snitt mindre hyggen.

Jessica Nordin som är miljöchef på Södra säger att mindre skogsägare skiljer sig från stora genom den starka anknytningen de mindre ägarna har till sin skog.

− Skogsägare har en traditionell kunskap som är viktig att ta vara på i naturvårdsarbetet. Det kan vara alltifrån att man minns att ”i min barndom hade vi betesmarker med en rik flora här” eller ”i den här bäcken gick det öring”. Så det finns mycket som inte syns i statistiken.

Få tvivlar nog på att det finns markägare som har stark känsla för sin skog. Utanför Floby säger Mikael Östman att han har bytt virkesköpare, men det är det nog inte många som gör, tror han.

− Det är som när man har en bank, man tror ju att banken vet vad den gör och man ids inte byta. Oavsett hur mycket frihet politikerna vill att vi ska ha som små skogsägare så styrs vi av skogsföretagen och deras enspåriga mallar. De pratar fint om naturhänsyn men när man väl kommer ner på marken blir det något helt annat.