Stora mängder bly i gamla telefonkablar

Under nittonhundratalet byggde Televerket upp ett landsomfattande telenät. Mellanortsnätet byggdes med dåtidens bästa teknik, blymantlade kopparkablar. I dag är de helt och hållet ersatta av fiberledningar. Men de gamla blykablarna ligger kvar i marken, eftersom det är för dyrt att ta upp dem, om man ens vet exakt var de går. Sammanlagt handlar det om minst 200 000 ton bly nedgrävd i svensk mark, ganska nära ytan. Oftast ligger kablarna på kring 60 centimeters djup.

Detta blyförråd är det största i landet, men är det ett miljöproblem med så mycket bly lagrat i marken? Kan det urlakas till grundvattnet och nå människor och djur?

Turligt nog är metalliskt bly väldigt stabilt och korroderar endast mycket långsamt. Blymanteln är till för att skydda kabeln inuti mot vatteninträngning och kortslutning, och det verkar fungera även i mycket gamla kablar. De äldsta har blymantlingen ytterst, modernare kablar har ett ytterhölje av ”tjärpapp” och från sextiotalet av plast. Men minst hälften av blykablarna är ”nakna”, med blyet i direkt kontakt med marken.

Frågan är då – läcker kablarna bly?

En blykula från slaget vid Halden år 1718 (ni vet där Karl VII blev skjuten i huvudet med en försilvrad byxknapp och dog) har analyserats, liksom marken runt omkring. Ett tunt oxidskikt hade bildats som skärmade av kulan från marken. Men förhöjda blyhalter kunde mätas i den omgivande jorden endast 10-20 cm under kulan. Korrosionshastigheten beräknades till 0,05 procent per år.

Liknande korrosionshastigheter har uppmätts för blykablar. Mätningar på 1990-talet gav en blyspridning bara några få centimeter från kablarna. Bly korroderar som sagt mycket långsamt i jord och utlöst bly bildar omedelbart svårlösliga föreningar i form av blykarbonat, blyhydroxidkarbonat eller blysulfat, som normalt sitter fast på metallytan.

Dock finns ett annat fenomen som påverkar situationen, nämligen gropfrätning. Begreppet har blivit känt i samband med diskussionerna om slutförvaret för kärnbränsle, där oro finns för att kopparkapslarna ska börja läcka genom gropfrätning. Samma fenomen inträffar även i bly. Processen kan gå mycket snabbare än den vanliga korrosionen, men omfattar bara ytterst små ytor, några kvadratmillimeter stora.

Telia har som policy att låta gammal blykabel ligga kvar i marken. Sjökablar av bly och gamla blykablar i tunnlar med mera har dock tagits bort.

Naturvårdsverket utredde frågan i en rapport för 10 år sedan och drar följande slutsats: ”Helt klart frigörs icke försumbara mängder bly från ett stort lager. Spridningen i mark är dock starkt begränsad vilket bör ge en liten påverkan på miljön.”

Om man kunde finna en metod för att enkelt ta upp de gamla kablarna så representerar metallvärdet i dem stora summor, i synnerhet kopparn är värdefull. Teknik för återvinning av kablar finns tillgänglig när man väl fått upp dem ur marken.