Per Liljas är reporter och gjorde det uppmärksammade avslöjandet om palmolja i biodiesel i Sveriges Natur.
Han gjorde avslöjandet om palmolja i biodiesel
Sveriges Natur kan få en Guldspade för granskningen om palmoljeprodukter i biodiesel.
Sveriges Natur kan få pris för avslöjande om palmolja
Vi har intervjuat Per Liljas, reportern som gjorde avslöjandet.
Grattis! Hur känns det att vara nominerad till det tunga journalistpriset Guldspaden för bästa granskande journalistik?
– Det känns jättekul och väldigt oväntat med tanke på hur många duktiga grävreportrar det finns. Jag har länge velat skriva om palmolja så när Sveriges Natur tog kontakt blev jag väldigt peppad. Tidningen var intresserad av att veta mer om palmolja i biodiesel, så det blev vinkeln.
– Därefter började jag försöka ta reda på om någon av den riktigt ”fula” palmoljan riskerar att hamna i svenskt bränsle, och om det gick att besöka platsen där den kom ifrån. Med tur, hårt jobb och hjälp av en mängd duktiga forskare och aktivister lyckades vi hitta en hel del intressant material.
Hur har du jobbat?
– Företaget jag granskade främst, Neste, var väldigt öppet för att prata med mig och de delar mer information om sin leverantörskedja än de flesta andra. Vad gäller palmoljefettsyran PFAD var det däremot mer tillknäppt, och det gick inte heller att få fram några exakta siffror från Energimyndigheten, eftersom de inte räknade PFAD separat. Därför blev det en mängd rundringningar till landets alla försäljare av drivmedel. Eftersom jag bor i Nya Zealand blev det många sena nätter och tidiga morgnar…
Stötte du på några svårigheter?
– I Indonesien hotades jag, fotografen Jonas och vår fixare Adi, av illegala skogshuggare då vi dokumenterade deras aktivitet. Det var lite spänt ett tag. Aktivister, journalister och tjänstemän har kidnappats och misshandlats. Till slut lugnade situationen ner sig, och vi återvände några dagar senare för att få deras sida av historien.
– En annan utmaning var förstås bara att försöka förstå den extremt komplexa situationen bland den korruption, byråkrati och laglöshet som styr Indonesiens skogsbruk och palmoljeodling – och sedan försöka nysta ut det för läsaren.
Hur ser du på framtiden för Indonesiens regnskogar?
– Det sker framsteg inom Indonesiens skogsvård, men de går långsamt. Att reda ut situationen är en gigantisk utmaning, framförallt för landets regering och rättsväsende.
Vad kan göras?
– Det finns sätt för oss i västvärlden att påverka, men det gäller att både vara ödmjuk och ambitiös. FN, EU, Sveriges regering, organisationer som Naturskyddsföreningen, de stora inköparna som Unilever och Neste – alla har en viktig roll att spela, och många av dem gör det, om än på olika vis. Ju mer folkligt engagemang, kunskap och påtryckningar desto bättre. Utmaningen måste tacklas från alla håll. Palmolja är en viktig resurs för Indonesien och kan också fortsätta vara det – men gemensamma krafter krävs för att det inte ska ske på regnskogens bekostnad.
Vad har du lärt dig?
– En lärdom från mitt besök på Sumatra var att det är omöjligt att garantera en helt grön palmolja. Men det finns många sätt att garantera en mer hållbar produkt – bland annat genom enkla inspektioner av kvarnarna – men det krävs att någon gör jobbet. Den största hållbarhetscertifieringen, RSPO, har gett upphov till mycket besvikelse, men verkar anstränga sig mer nu. Många andra initiativ inger hopp. Så jag tror inte att det dags att slopa palmoljan helt, utan snarare att öka pressen ytterligare.
Läs också:
Sveriges Natur kan få pris för avslöjande om palmolja
HVO-diesel utan palmolja på väg att ta slut
