Hon prisas för sin kamp mot blyförgiftning

“För sin banbrytande kamp för att säkra människors land- och miljörättigheter, samtidigt som hon fört miljörätten framåt.” Så lyder juryns motivering till att Phyllis Omido valts ut till en av årets Right Livelihood-pristagare.

Hennes aktivism ligger bakom nedstängningen av 17 smältverk för batterier som orsakat blyförgiftning i sina närområden. Hennes son är en av dem som har drabbats.

– Blyförgiftning påverkar bland annat inlärningsförmågan, och det är inget som man kan återhämta sig från utan måste leva med för alltid. Ett barn som drabbas kommer att behöva kämpa i resten av livet. Ett ljus i mörkret är att min sons lever och njurar inte tagit skada, och halterna av bly i hans kropp har minskat. Men det är många barn som har drabbats mycket hårdare, och som nu har förlorat sina liv.

Läs mer om årets pris: Unga miljöaktivister prisas av Right Livelihood

Vi träffar henne i ett snöigt gamla stan i Stockholm. En stark kontrast mot vädret i Kenya som hon anlänt från tillsammans med sina två barn. Det är dagen innan prisutdelningen, och Phyllis är upprymd.

– Det känns jättebra. Att bli uppmärksammad för det arbete som du gör är en fantastisk känsla, speciellt när jag länge har fått utstå mycket kritik, hot och hat. Ett pris som detta bidrar till att legitimera mitt arbete, och stärker och motiverar de samhällen som jag jobbar tillsammans med, säger hon.

Runtom i Kenya finns smältverk för blysyrabatterier, som används i allt från bilar till solpaneler. I smältverken utvinns det bly som finns kvar i gamla batterier, men det är en mycket giftig verksamhet. Både för de som arbetar på fabrikerna, men också för lokalsamhällen i deras närhet.

Restprodukter kan läcka ut i vattendrag och leda till bland annat hjärn- och leverskador. Det var just det som år 2007 skedde i samhället Owinoh Uhuru, i närheten av kuststaden Mombasa, vilket Phyllis Omido kunde avslöja.

Hennes varningar ignorerades, vilket ledde till att hon grundade organisationen Center for Justice Governance and Environmental Action (CJGEA). 2014 stängde smältverket ner till följd av organisationens arbete, men skadan var redan skedd.

Trots detta uteblev konsekvenser för bolaget, och problemet visade sig vara mer utbrett än man tidigare trott. På invånarna i Owino Uhuru-samhällets vägnar stämde Phyllis staten, och i mars i år (2023) kom det prejudicerande domslutet, där både staten och privata aktörer hålls ansvariga för att ha skadat Owino Uhuru-samhället.

Strider mot kärnkraft

Prispengarna, uppmärksamheten och allt som kommer med detta kommer att gå till Phyllis Omidos nästa stora strid: Kampen mot kärnkraft. I Kenya har man nyligen beslutat att bygga landets första kärnkraftverk, i ett känsligt naturområde.

– Det planeras att byggas mellan en av de äldsta skogarna i Kenya, där ett antal hotade arter lever, och en marinpark med sällsynta delfinarter. Och ett fiskesamhälle som investerat i mangroveskogar på platsen skulle behöva flytta. Detta tycker våran regering är ett perfekt ställe att bygga kärnkraft på. Så vi vill lägga all vår energi och våra resurser på att sätta stopp för detta, säger hon.

Under sitt besök i Stockholm har hon bland annat deltagit i en protest mot kärnkraft utanför riksdagen.

– Jag ville visa solidaritet med demonstranterna eftersom det är ett globalt problem. Det är viktigt att höginkomstländer visar vägen och slutar investera i kärnkraft.

Korruption ligger bakom

Hon tycker att det finns alternativ, som till exempel solenergi. Då Kenya har ett stort antal soltimmar finns det stor potential att utvinna energi på detta sätt. Men korruption sätter käppar i hjulen, enligt Phyllis.

– Makthavarna erbjuds stora summor pengar, samtidigt som kärnkraftsförespråkare blir starkare och har börjat rikta in sig på Afrika. Det är detta som fångar våra makthavares sinnen, de tänker inte långsiktigt och bortser från konsekvenserna.

Läs vår intervju med en av 2021 års pristagare här: Indisk miljörättsgrupp prisas för banbrytande kamp

Phyllis Omido är dock inte färdig med sitt arbete mot de blyförorenande smältverken. Det återstår fortfarande att få till sanering av de områden som drabbats, och kompensation till de drabbade.

– Även efter att fabrikerna stängt ner så finns rester av bly kvar. I jorden, i taken och i väggarna på husen. Och det påverkar människor fortfarande, säger hon.

Din kamp påbörjades redan 2007, hur har du kunnat hålla modet uppe så länge utan att ge upp?

– Jag har gett upp så många gånger. Det har flera gånger blivit för mycket att hantera allt.

Hon och hennes son har bland annat hotats till livet för sitt arbete.

– Beväpnade män hotade att skjuta oss. Jag sa till dem: ni kan döda mig, men snälla, döda inte min son. Men precis i denna stund så kom en av mina grannar körande med sin bil, och de beväpnade männen försvann, säger hon.

Det var första gången som hon funderade på att ge upp. Efter händelsen flyttade hon, och sov bland annat under sin säng, av rädsla för att något liknande skulle ske igen.

– Jag var rädd länge, men Owinoh Uhuru-folket behövde min hjälp. Människor dog. Det var något inom mig som sa att “jag måste få till en lösning.”

Kampen fortsätter

I och med att Phyllis namn har blivit mer välkänt, så har hoten mot henne förändrats. Nu attackeras hon inte direkt, utan i stället hennes folk.

– Makthavare och privata företag har skadat dem och bränt upp deras hus för att försöka påverka mig.

Men de olika delsegrarna, och Right Livelihood-priset, har motiverat henne att fortsätta kämpa.

– Det kommer alltid komma stunder när jag vill ge upp, men priser som detta får mig att vilja fortsätta framåt, säger Phyllis Omido.