Hotat liv under marken

Marken är livsmiljö för över en fjärdedel av alla levande arter på jorden. Bara en tesked jord kan innehålla flera tusen arter.

Marken är också en miljö som är starkt påverkad av människan, i skogs- och landsbygd såväl som i staden. Många organismer påverkas kraftigt av, eller till och med har svårt att överleva, åtgärder som jordbearbetning, tillsatser av mineralgödsel och kemiska växtskyddsmedel samt föroreningar.

Det är mycket viktigt att vi kan behålla denna mångfald av organismer för människans framtida överlevnad. Den biologiska mångfalden i marken utgörs av bakterier, arkéer (bakterieliknande organismer), svampar och markdjur av olika storlekar.

Alla dessa organismer samverkar och bidrar med olika funktioner. Vilka organismer som förekommer styrs till stor del av hur marken ser ut, vilket beror på bland annat konsistens, fukthalt och näringstillgång.

Många av de funktioner som markorganismerna utför kan tillhandahålla ekosystemtjänster av stor betydelse för människan. Som exempel kan nämnas att organismerna finfördelar och bryter ner organiskt material som frigör näring som kan tas upp av växande grödor. Det i sin tur påverkar växternas tillväxt och slutligen skörden.

Vi vet inte vilka arter som finns

Organismerna påverkar också markstrukturen, vilken har betydelse för till exempel rottillväxten hos växter, samt naturlig dränering av regnvatten. Bland markorganismerna finns även de som är skadegörare på våra växter, men med hög biologisk mångfald i marken ökar chansen att det också finns organismer som har potential att naturligt begränsa förekomsten av växtskadegörare.

Förlorad biologisk mångfald i marken, som till exempel kan ske vid ändrad markanvändning, är svår att återställa, åtminstone i sin helhet. Det är viktigt att skydda den för att inte riskera att markens ekosystemtjänster försvagas. Marken bör därför skötas så att dessa värden bevaras.

För att veta hur marken och dess organismer ska skötas behöver man ha en bra bild av förekomst och utbredning av organismerna, liksom hur de påverkas av mänskliga aktiviteter, såsom jordbruk. I dagsläget saknar flera av EU:s medlemsländer, inklusive Sverige, information om och uppföljning av de organismer som lever i jorden.

Intresset för markhälsa växer

De senaste åren har mark och jord hamnat i fokus både inom EU och globalt. Med syfte att öka medvetenheten om vikten av marken för mänskligt välbefinnande instiftades en World Soil Day den 5 december 2014, vilken sedan dess har blivit en årligen uppmärksammad dag.

Detta följdes av att internationella året för markhälsa utropades 2015. Fem år senare publicerade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) en rapport som presenterade kunskapsläget om markens biologiska mångfald och hoten mot den, samt lyfte fram markens roll för att finna lösningar på dagens globala utmaningar.

Inom EU lades ett förslag på ett direktiv för skydd av jord och mark redan 2007 men detta klubbades inte igenom. I och med den sittande EU-kommissionens initiativ på miljö- och klimatområdet har marken åter hamnat i rampljuset.

År 2021 lade EU fram en markstrategi, och ett förslag på direktiv för markhälsa läggs 5 juli. Både strategin och direktivet syftar till att skydda och återställa mark och att se till att den sköts hållbart.

EU samarbetar

Det är viktigt att öka kunskapen om statusen i marken och följa den över tid. Syftet är att kunna studera effekten av olika åtgärder på till exempel biologisk mångfald och andra faktorer som är viktiga för att bedöma statusen. För detta behövs ett miljöövervakningsprogram.

Inom ramarna för EU:s direktiv har ännu inga rättsligt bindande åtgärder gällande markens biologiska mångfald aviserats, men EU-kommissionen är tydlig med att ambitionen är att etablera en harmoniserad övervakning där data från olika länder kan jämföras.

Sedan lång tid tillbaka samlar Sverige in uppgifter för bedömning av markens tillstånd när det gäller näringsämnen och spårelement, men ännu finns ingen datainsamling för markorganismer. De EU-länder som samlar in uppgifter om den biologiska mångfalden inkluderar endast ett fåtal indikatorer eller mätinstrument, som dessutom skiljer sig åt mellan länderna.

Om den insamlade informationen i varje land skulle utgöra en pusselbit skulle det i dagsläget vara omöjligt att få ihop dessa till ett komplett pussel, eftersom bitarna inte passar ihop. För att verkligen kunna få information om statusen på den biologiska mångfalden i Europa och vidta de åtgärder som behövs för att främja markens biologiska mångfald och de ekosystemtjänster vi är beroende av behöver man titta på samma saker i samtliga länder.

Svenska forskare i bräschen

Redan 2014 var Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) med och tog fram ett förslag för ett miljöövervakningsprogram för biologisk mångfald i och kring åkermark på uppdrag av Jordbruksverket. Förslaget rann ut i sanden på grund av bristande resurser, men nu är kanske tiden den rätta att aktualisera frågan.

SLU deltar i det europeiska forskningsprogrammet European Joint Programme (EJP) SOIL, där totalt 24 länder ingår, med syfte att bidra till ett hållbart och klimatsmart jordbruk.

SLU är inom programmet bland annat inblandat i projekt som handlar just om mätinstrument för att bedöma markkvalitet och markhälsa. Ett förslag är att markövervakningen skulle kunna delas in i olika nivåer, där endast grundnivån skulle ingå i den gemensamma övervakningen inom EU.

Vilka indikatorer för den biologiska mångfalden som bör ingå har inte preciserats eftersom ytterligare kunskap behövs innan detta kan göras. Det är just denna typ av kunskap som tas fram inom ett av de pågående projekten. Där undersöks vilka organismer som påverkas mest av olika odlingsåtgärder och klimatförhållanden, och som kan bli lämpliga mätinstrument för biologisk mångfald.

Just nu sammanställs rådande kunskapsläge och planen är att presentera projektets resultat under nästa år. Förhoppningsvis kan vi genom pågående forskning få bra verktyg för att kunna skapa en tydligare bild av livet i marken.

Om vi inte vet vilka organismer som finns i marken, vet vi inte heller vilka som försvinner och vilka effekter det kan få för markens förmåga att förse oss med mat, vatten och energi.

Maria Viketoft är forskare vid SLU där hon bland annat medverkar i ett projekt (EJP SOIL) för att ta fram ett ramverk för övervakning av markens biologiska mångfald.