Ingen fälld enligt skogsvårdslagens naturvårdsparagraf

Skogsvårdslagen handlar till stor del om skogsbruksmetoder och återplantering, men en av paragraferna handlar helt och hållet om naturvårdshänsyn. Denna paragraf 30 är skriven på ett ovanligt sätt − ett direkt brott mot föreskrifterna ger ingen påföljd. För att någon ska kunna dömas måste Skogsstyrelsen först ha skrivit ett så kallat föreläggande, som talar om för en skogsägare vad han eller hon inte får göra. Om skogsägaren ändå bryter mot föreläggandet kan hen bli dömd till böter.

Detta har dock inte hänt i något fall sedan den nuvarande skogsvårdslagen infördes 1993, visar Sveriges Naturs genomgång. Sedan 2008 har tio fall åtalsanmälts och samtliga har lagts ner av åklagare. Före dess är statistiken osäker men endast två åtalsanmälningar var kända av Skogsstyrelsens distrikt 2008, varav inget har lett till åtal.

300 förelägganden per år

Skogsstyrelsen skriver omkring 300 förelägganden per år. I de fall där skogsägaren inte följer föreläggandet finns också möjligheten att utdöma vite. Skogsstyrelsen har ingen samlad statistik över hur ofta den möjligheten utnyttjas, men deras tillsynsenhet kan hitta sex fall under två år, 2015-2016.

Det är en försvinnande liten del i relation till drygt 60 000 avverkningar varje år, anser Jan Darpö som är professor i miljörätt.

− Kravet på föreläggande som förutsättning för straff gör att risken är minimal för en skogsägare som tar bristande naturhänsyn.

Detta är väldigt ovanligt i svensk lagstiftning, menar han.

− Nästan inga andra lagar fungerar så, att ett föreläggande måste skrivas först och sedan ska straff utdömas i en domstol. Den här konstruktionen är helt tandlös.

En av föreskrifterna i paragraf 30 säger att ”Allvarliga körskador ska förhindras”. Naturskyddsföreningen testade lagstiftningen genom att uppmärksamma ett fall av grova körskador i Lycksele kommun 2014.

− Skogsmaskinerna hade kört sönder en bäck fullständigt så att bäckens lopp var helt förändrat och marken var ett hav av lera, säger Malin Sahlin som är sakkunnig i skogsfrågor på Naturskyddsföreningen.

Kunnat undvika skador

Skogsbrukaren hade kunnat undvika de stora skadorna genom att avbryta avverkningen när marken inte bar, välja en annan körväg eller bygga en bro som höll, men valde att inte göra något av detta, menar hon.

När föreningen tog upp fallet svarade Skogsstyrelsen att ”Någon anmälan till polis eller åklagare från Skogsstyrelsens sida är inte meningsfull eftersom detta inte kan leda till någon påföljd”.

Skogsstyrelsen hade skrivit ett föreläggande enligt 30:e paragrafen, men först efter att skadan var skedd. Markägaren var skyldig att återställa körskadorna och kunde straffas endast om hen vägrade att göra detta. Problemet är att en sådan körskada orsakar hydrologiska förändringar som är i stort sett omöjliga att återställa, enligt Malin Sahlin.

Utredning bereds

Men Åsa Lundberg som är tillsynsansvarig på Skogsstyrelsen tycker att skogsvårdslagens naturvårdsparagraf i stort sett fungerar bra.
− Möjligheten finns ju att skriva ett föreläggande, men sedan är det förstås inte möjligt för oss att skriva ett föreläggande vid samtliga avverkningar.

En utredning om Skogsvårdslagen från 2017 föreslog att paragraf 30 skrivs om så att skogsägaren får en direkt skyldighet att visa hänsyn till naturvårdsintressen, utan att Skogsstyrelsen först måste skriva ett föreläggande. Denna utredning bereds fortfarande i Regeringskansliet.

− Regeringen utesluter inte ändringar av skogsvårdslagen med anledning av den fyrpartiöverenskommelse som nu finns. I denna överenskommelse påtalas vikten av stärkt privat äganderätt vilket kan föranleda ändringar av nuvarande skogsvårdslagen, säger Hanna Alexandersson som är pressekreterare hos landsbygdsminister Jennie Nilsson.

Sveriges Natur granskar omvänd naturvårdsgallring

LÄS MER: Striden om skogen
LÄS MER: Tjänstemän hotas till tystnad
LÄS MER: Skogsägande väcker starka känslor
LÄS MER: Vägrade hugga nyckelbiotop – blev av med jobbet
LÄS MER: ”Debatten har blivit en ekokammare”