Island offrar unik natur för energi

Eldvörp ligger 40 ­minuters bilresa från centrala Reykjavik. I en rad på det vidsträckta fältet ligger kratrar från vulkanutbrott i början av 1200-talet.

– Det är vackrare än jag trodde, utbrister Auður Magnúsdóttir. Fast så är det med varje ny plats jag kommer till på Island, jag tycker alltid att det är den vackraste jag någonsin sett.

Hon leder den isländska naturskyddsföreningen Landvernd och har tänkt besöka kratrarna länge. Eldvörp tillhör lavafältet som ger värme till det populära turistmålet Blå lagunen och det geotermiska kraftverket Svartsengi, som i sin tur levererar värme till över 20 000 hushåll på Reykjaneshalvön. Området är intressant för Landvernd eftersom Svartsengiverkets ägare, HS Orka, har utfört provborrningar vid kratrarna. Där hoppas de kunna utvinna ännu mer vulkanvärme.

– 2004 pratade man om att fridlysa det här området, men det blev aldrig av, säger Auður Magnúsdóttir. I stället godkändes provborrningarna.

Grusvägar och vändplaner för lastbilar skär genom landskapet. Energiutvinning ur förnybara källor får hela världen att snegla hit. Men priset börjar bli högt.

Island pratar gärna om sina gröna energikällor. Ett geotermiskt kraftverk pumpar varmvatten till hela Reykjavik, elledningar levererar glaciärflodernas vattenkraft till landets mest avlägsna avkrokar. Vad de isländska reklamkampanjerna sällan nämner är att fyra femtedelar av all energi som produceras i landet går till aluminiumsmältverk, kiseldioxidfabriker och andra utsläppsintensiva industrier som ägs av amerikanska och kanadensiska företag. Den isländska regeringens plan är att fortsätta bygga ut vattenkraften och de geotermiska kraftverken för att locka till sig fler internationella företag. I den senaste versionen av den så kallade ramverksplanen för naturresurser slog man fast att 23 av 29 identifierade geotermiska områden kunde exploateras eller utredas för exploatering. Det har Landvernd och andra miljö­organisationer motsatt sig.

– Vi behöver inte mer el. Vi har redan förstört för mycket för de här aluminiumsmältverkens och fabrikernas skull, säger Auður Magnúsdóttir.

Större delen av Islands el kommer fortfarande från vattenkraft och numera till en tredjedel från geotermiska kraftverk. Det är två förnyelse­bara energikällor, men de kräver stora ingrepp i landskapet. Islands största vattenkraftverk Fljótsdalur på östkusten har gett upphov till landets största insjö. Protesterna var högljudda när byggplanerna blev kända runt millennieskiftet, men de styrande politikerna hade bestämt sig. Naturvårdsverket lades ner och uppgick i Miljöverket, miljöanalysernas bedömningar fick mindre tyngd i lagstiftningen. 2007 stod dammarna och kraftverket klara. Elen gick till Alcoas nybyggda aluminiumsmältverk som ligger sju och en halv mil bort. Smältverket är i dag bygdens största arbetsgivare. Sådana faktorer är svåra att bortse från när kommunala politiker har chansen att säga ja eller nej till ett internationellt bolag som vill etablera sig. Om alternativet är utflyttning och en stagnerande ekonomi har naturvärden svårt att hävda sig, trots att de tillmäts stor vikt för den växande turistindustrin.

Enorm global efterfrågan

Ett återkommande argument för att Island ska fortsätta bygga ut sina kraftverk och bjuda in aluminium- och kiseldioxidproducenter är att alternativet är värre. Det finns nämligen en enorm global efterfrågan på metallerna. De används till smarta telefoner, fiber­optikkablar och fordon. Få andra platser i världen kan framställa dem med energi från förnybara källor på samma sätt som på Island. Så tvingas Rakel Kristjánsdottir på Miljöverkets tillståndsenhet resonera. Det är den som bedömer miljökonsekvens­analysen för planerade kraftverk eller utsläppsintensiva industrier.

– Vi kommer ju fortfarande att använda produkter som kräver aluminium eller kiseldioxid. Vill man hellre att de ska produceras i andra länder, där man kanske använder fossila bränslen till de här energikrävande fabrikerna? Visst hade det varit bra om vi slutade använda de här råvarorna, men jag tror inte det är realistiskt. Ett aluminiumsmältverk kommer att förorena, men vårt jobb är att se till att utsläppen håller sig på lägsta möjliga nivå och inom lagstiftningen, säger hon.

Att tvingas väga lokal påverkan mot en större klimatnytta påminner om diskussionen kring vattenkraft i Sverige. Naturskyddsföreningen drev i många år på för ändrad lagstiftning för att både existerande och ny vattenkraft skulle prövas mot miljöbalken. Efter långa förhandlingar trädde en sådan lagändring i kraft den 1 januari 2019. Där är man ännu inte på Island. Regeringen leds just nu av Gröna vänstern, som lovat att återinrätta Naturvårdsverket som lades ner i början av 2000-talet. Men det måste också förankras hos samarbets­partierna i regeringen, konservativa Självständighetspartiet och liberala Framstegspartiet. Till dess är det upp till Miljöverket att göra så gott det kan.

– Jag tror inte att någon här skulle protestera mot en lagändring som gav oss större makt att säga nej till projekt av miljöskäl, säger Rakel Kristjánsdottir. Naturskydd nämns i lagen här och där, men det är formulerat på ett sätt som gör att man kan tolka på olika sätt. Ett industriellt projekt kan rättfärdiga att man förstör ett lavafält för att man också skapar jobb. Vi kan säga nej till projekt i skyddade områden, som nationalparker, och det är troligtvis därför Landvernd lobbar för att fler områden ska bli skyddade.

Ministern för miljö och naturresurser, Guðmundur Ingi Gudbrandsson, har presenterat en plan för att skydda fler naturområden. Samtidigt sträcker sig ambitionerna för utvecklingen av geotermisk energi längre än till de egna gränserna. Det finns planer på att bygga en undervattensledning för grön el till Storbritannien. Om geotermisk energi går på export skulle gränserna för hur mycket man är villig att utvinna flyttas rejält, tror Auður Magnúsdóttir på Landvernd, medan det juridiska skyddet för natur­områden fortfarande är svagt.

– Det vore en mardröm. Då kan vi lika gärna lägga ner.

LÄS MER om konflikter där lokal miljö ställs mot global klimatnytta