Islands röda guld

Om vår produkt bara skulle kosta som guld skulle vi vara bankrutt i morgon, säger Arnþór Guðlaugsson och ler. Han är vd för Ísteka, bio­teknikföretaget som ­bearbetar blodet från hästarna på Island. Varje sensommar och höst levereras 170 000 liter hästblod till anläggningen vid en bakgård i ett av Reykjavíks tråkigaste områden. Där blir det till pulver som exporteras till läkemedelsföretag i Nordamerika och Europa.

– I början arbetar vi med gaffeltruckar och i slutet kan du ta en helårsproduktion och lägga den i din väska, säger Arnþór Guðlaugsson och pekar på två mjölkförpackningar på bordet i fikarummet.

Produktionsanläggningen är liten och man går genom hela byggnaden på någon minut. På nedervåningen ­hant­eras varje år flera ton blodplasma. Mellanprodukten som är några liter protein­lösning flyttas upp och ­be­arbetas vidare på övervåningen. Där förfinas framställningen i flera steg för att i slutänden bara innehålla hormonet som aktiv substans i form av protein­pulver.

Genom ett fönster syns två personer iklädda vita rockar och hårnät arbeta i ett av­skärmat rum. Bakom glasrutor står otaliga glasbägare och laboratorieglas, sterila kolvar och mätcylindrar förslutna med aluminiumfolie. Det enda som tyder på att hästar är inblandade är en affisch med den isländska hästen och dess färger. Den satte Arnþór Guðlaugsson upp på en dörr till labbet när han, som inte är uppvuxen med hästar, ville lära sig islandshästens färgteckning.

LÄS MER: Islands dilemma – offrar unik natur för energi

Hormonet PMSG, som står för pregnant mare serum gonadotropin, finns i blodet hos ston i början av dräktigheten. Systematiskt kommer PMSG-hormonpreparat till användning vid djuruppfödning, främst för att öka grisars fruktbarhet. Med hormonet blir gyltorna könsmogna snabbare och suggornas fertilitetscykler synkroniseras. De blir brunstiga samtidigt och föder kultingarna i samma smala tidsspann vilket effektiviserar arbetsprocesserna för djurhållare och påskyndar köttproduktionen.

Tappas på blod en gång i veckan

I ett vindpinat område med den mäktiga glaciären Eyja­fjallajökull som kuliss pågår blodinsamlingen för fullt under augusti och september varje år. Det är den tiden på året som stona har varit dräktiga mellan 40 till 100 dagar och producerar det värdefulla hormonet. En gång i veckan tappas de på blod genom en kanyl i halsen. Området har blivit bedövat av en ­veterinär innan. Blodet rinner ner genom en slang till en dunk som sakta byter färg från vit till röd. När stoet har tappats på fem liter blod släpps hon ur den fixerande inhägnaden och återförenas med sitt föl som vanligtvis fötts i maj efter elva månaders dräktighet. Så här års är landskapet strösslat med föl på båda sidor om de dåliga grusvägarna innan de går till slakt som en ­biprodukt av hormonutvinningen. Fölkött är en delikatess på Island och inte dyrare än isländskt gris- eller lammkött, och billigare på senhösten när utbudet är som störst.

Hästhållning som syftar till blodinsamling omfattas av den isländska förordningen om hästars välbefinnande som är en del av djurskyddslagstiftningen. Árni Stefán Árnason är jurist och har specialiserat sig på djurskyddsfrågor på Island. Han har engagerat sig för djurens rättigheter i 13 år och anser att inget i djurskyddslagen tillåter denna praktik.

– Ur juridisk synvinkel är det helt enkelt omöjligt att hela verksamheten med blodston överensstämmer med den isländska djurskyddslagen, eftersom den inte går hand i hand med det tydliga budskapet i lagen om djurens välbefinnande, säger han.

Den isländska djurskyddsföreningen har inte diskuterat ämnet ännu och har inget officiellt uttalande. Hallgerður Hauksdóttir, som är ordförande, anser dock personligen att det tas för mycket blod från ett sto vid ett och samma tillfälle. Hon tycker att de kan upplevas yra och vimmelkantiga efter blodtappningen och är orolig över hur stona hanteras.

– Självklart är det stressande för stona att bli hanterade av människor. De är ju inte tama, säger hon.

– Men generellt har de ett bra år, eftersom de hålls ute i sin naturliga miljö under 355 dagar, är väl matade, har mycket utrymme och är med sina föl fram till hösten. De har tio stressiga dagar när de hanteras, fortsätter hon.

Det skapar en märklig stämning när blodston kommer på tal på Island. Tystnaden kring industrin med hästblod är märkbar och det finns en försiktighet som gränsar till misstänksamhet mot en utländsk journalist som intresserar sig för ämnet.

Tredubblad produktion sedan 2009

Det isländska bioteknik­företaget som utvinner hormonet från blodet ­behöver inte ha en hemsida för sin verksamhet. Produktionen har tredubblats sedan 2009 och omsättningen ökade till motsvarande 100 miljoner svenska kronor i fjol. Varje år ansluter sig några nya hästgårdar till blodinsamlingen. Efterfrågan på könshormonet världen över ökar fortfarande.

Stora delar av den isländska befolkningen verkar inte ­känna till att dräktiga ston tappas på mellan 25 och 40 liter blod varje säsong. Politikern Ágúst Ólafur Ágústsson är inget undantag. Han är riksdagsledamot för det socialdemokratiska partiet Samfylkingin i parlamentet och tog upp frågan i alltinget efter att en djurvän berättade för honom om praktiken för ett år sedan.

Ágústsson begärde svar från jordbruksministern och fick på så sätt i början av året känne­dom om att 5 000 islandshästar används som blodston på nära 100 gårdar runtom i landet.

– Det är lite som en hemlighet. När jag tog upp den här frågan fick jag mycket feedback från människor som inte hade en aning om det här och många tyckte att det var vidrigt. Men så fick jag också höra att vi inte borde fokusera på det, att det inte är ett problem.

I samma veva publicerade Árni Stefán Árnarson en uppmärksammad artikel där han påstår att blodtappningen bryter mot djurskyddslagar. Árnarson, som är välkänd på Island, skräder inte orden och möts av både beröm och ilska för sina uttalanden. Enligt honom förekommer det bitvis även våld när ston vägrar att gå in till eller vara på den trånga blodtappningsplatsen och kan sparka vilt omkring sig, vilket även beskrivits av arbetare.

Den statliga veterinärmyndigheten har behövt dra in tillstånd från fem häst­gårdar de senaste fem åren, eftersom de inte uppfyllde kraven för vintermatning av hästarna. Tillgång till foder är en av grundstommarna i djurskyddslagen. Blodstona är vilda hästar som hålls ute året om, vilket islandshästen i grunden är bra rustad för. Det gör hästhållningen relativt enkel och billigare än i andra europeiska länder och är en förklaring till att Island är den största leverantören av PMSG i Europa. En annan tycks vara att islandshästarnas isolering på ön har bidragit till att hålla dem fria från sjukdomar som är vanliga på kontinenten.

Socialdemokraten Ágústsson ställer sig ändå frågande till verksamheten. I hans ögon är hela processen med att göra stona dräktiga för att effektivisera köttindustrin tvivelaktig och borde förändras.

– Isländska bönder brukar ta väl hand om sina djur. Jag menar inte att bönderna misshandlar djuren. Jag ser bara inte nödvändigheten av denna praxis längre. I mina ögon är det en mycket tveksam metod i bästa fall. I värsta fall är den omoralisk och föråldrad, säger Ágúst Ólafur Ágústsson.

Fasades ut i Sverige

Han har en poäng. I Sverige, som har en förhållandevis liten grisproduktion, fasade man ut användningen av PMSG-preparat 2006 och strävar efter att uppnå god fruktbarhet hos grisar genom bra skötselåtgärder och att dela upp suggor i grupper i samma reproduktionsstadium. I vissa fall kan veterinärer dock få tag på läkemedel innehållande PMSG från andra länder.

Det kan alltså inte uteslutas att PMSG-preparat kommer till användning på enstaka svenska gårdar, men det beskrivs som väldigt ovanligt och behöver beviljas av Läkemedelsverket innan.

När en ­djurrättsorganisation för fem år sedan avslöjade plågeriet som blodston i Argentina och Uruguay utsätts för ledde det till rubriker i tidningar runtom i Europa. En namninsamling med två miljoner underskrifter för ett importförbud av ­könshormonet fick Europa­parlamentet att behandla frågan. Slutsatsen blev dock att inte förbjuda importen och debatten rann ut i sanden.

Många företag, men inte alla, har sedan dess på eget bevåg stoppat importen av könshormon från Sydamerika. Ston som där tappas på upp till tio liter blod varje vecka, delvis manuella aborter och hästar som blir lämnade svaga och avmagrade för att dö, var inget man ville förknippas med.

Blodutvinningen kan bli överflödig

Samtidigt som användningen av PMSG i köttindustrin har kritiserats de senaste åren arbetar man på flera håll med att få fram alternativ. Det har funnits ett liknande syntetiskt läkemedel på marknaden sedan 2008, men det har något färre användningsområden. I Tyskland och Danmark är det vanligare att använda läkemedel innehållande PMSG än i Sverige. Enligt rykten ska lanseringen av ett första syntetiskt framställt PMSG-läkemedel­ ligga i startgroparna. Det kan hända att blodutvinningen därmed snart blir överflödig.

Det skulle Ágúst Ólafur Ágústsson välkomna.

– Vi borde behandla våra ston bättre än så här.