Frances Mickelsson Herrero, Lova Lundenstam och Judith Israelsson Casta är tre av fem medlemmar i RJK. Foto: Joakim Linder-Aronson
Klubben som vill rädda jorden
Fem tonårstjejer har tagit striden för klimatet och miljön genom ett samarbete med Naturskyddsföreningen Daga-Gnesta och konstnärsföreningen Art lab, där Rädda Jorden-klubbens arbete redan fått lokalpolitisk effekt.
Från en alldeles klar himmel skiner solen in genom rutorna till det gamla hembryggeriet i Gnesta. Här bryggs det inte längre någon öl utan i stället skapas det konst. Sedan konstnärsföreningen Art lab flyttade in i lokalerna 2011 täcks allt större yta av konstverk. Här sprakar regnbågens alla färger i målarfärg och graffiti. Lokalen är också kontor för en klubb vars medlemmar redan vid åtta års ålder fick nog av klimatförändringarna. Tillsammans startade de fem naturintresserade tjejerna, som i dag är 12–13 år, Rädda jorden-klubben (RJK) som vill värna om klimat och miljö.
När Sveriges Natur kommer på besök är tre av medlemmarna på plats: Judith Israelsson Casta, 13, Frances Mickelsson Herrero, 12, och Lova Lundenstam, 12. På en av väggarna står Rädda jorden klubbens fem budord i graffiti som tjejerna läser upp högt.
– Ett, Ta plats. Två, Protestera när något är fel. Tre, Var barn för alltid. Fyra, Bygg den värld du vill leva i. Fem, Bli djur när det är svårt att vara människa.
Protester ledde till kommunbeslut
På Art lab får klubbens medlemmar chans att uttrycka sig genom konst i form av performance och sketcher, men det huvudsakliga uppdraget är att få politikerna att lyssna. De har bland annat demonstrerat utanför kommunhuset.
– Vi har också lämnat brev när vi vill att de ska ändra på saker. En gång tyckte vi att det var så många grodor som blev överkörda vid en väg att vi satte upp skyltar för att få bilarna att sakta ner, säger Judith Israelsson Casta.
Efter tre år av ihärdiga protester lyssnade till slut kommunpolitikerna, som lät sätta upp en permanent skylt som upplyser passerande bilförare om de grodor som rör sig över vägen. Men RJK nöjer sig inte med det.
Reningsverket smutsar ned
I Gnesta ligger badplatsen Frösjön som vid upprepade tillfällen varit avstängd på grund av otjänligt vatten som även rinner ut i Sigtunaån. RJK misstänker att det kan ha att göra med reningsverket vid vattenleden.
– Vi drog till ån med en vattenexpert där vi först håvade för att se vad som levde där. Det var bara insekter som tål väldigt mycket dåligt. Sedan tog vi två vattenprover. Ett från en plats innan vattnet rinner igenom reningsverket och ett efter att det har runnit förbi.
Med hjälp av Art lab och Naturskyddsföreningen i Gnesta beställdes vattenprovanalyser från laboratoriet ALS Scandinavia.
– Det visade sig att vattnet var smutsigare efter reningsverket för då innehöll det högre halter ammoniak, koffein och medicinrester, säger Lova Lundenstam.
Den skräpfyllda skogen
Sveriges Natur följer med RJK ut till skogen där Sigtunaån forsar förbi. Lova tar första språnget ned mot vattnet följt av Judith och Francis. Vid vattenkanten börjar tjejerna att städa i ån. Med händerna fiskar de upp okända föremål av nedrostad metall. Judith kallar det ena för ”medeltida hörlurar” och Lova döper det andra till ”Strypmaskin”. Snabbt efter springer de vidare till nästa skräphög som har dumpats i Gnestas natur.
Kampen för en hållbar framtid
Tjejerna vill inte bara städa upp andras skräp. Rädda jorden-klubben vill också att politikerna lyssnar och de vill även uppmärksamma alla människor om vad alla kan göra för klimatet.
– Man behöver inte göra så mycket egentligen. Om alla skulle källsortera och återvinna så skulle det bli mycket mer miljövänligt, säger Frances Mickelsson Herrero.
– Vi vill visa folk vad som händer med världen och att det inte går att skjuta upp saker man kan göra. Man måste engagera sig ännu mer. Vi vill ju ha en framtid, säger Judith Israelsson Casta.
Tar ansvar åt de vuxna
Lite varstans plockar Rädda jorden-klubbens medlemmar upp skräp. En gammal lädersko, en plastbehållare och jordtäckta plastpåsar ligger spridda runtom i skogen.
Det är svårt att hitta platser där människan inte har lämnat sina spår. För varje skräpföremål de plockar upp låter medlemmarna i RJK fantasin flöda. Skratten ljuder högt samtidigt som naturen tackar och bockar. Tillsammans har de valt ett viktigt uppdrag som de möter med tuffa tag, envishet och leenden på läpparna. Samtidigt är Frances Mickelsson Herrero tydlig med att missnöjet gror med hur människan har behandlat naturen och miljön.
– Det är skämmigt att de vuxna har lämnat det här åt oss, säger hon.
