Ekobönder ökar etiopisk skörd

Haregwa Gobezay har förvandlat en stenig ravin till en grönskande fruktträdgård med 6 700 mangoträd. Hon är en av de etiopiska bönderna inom Tigrayprojektet som vänt jordförstöring och svält till bördighet och stärkt biologisk mångfald. Modellen är smart ekologiskt jordbruk där småbönderna själva spelar huvudrollen.

Bönder litar på andra bönder och det de ser med egna ögon. Oftast är de själva de största experterna, säger Hailu Araya som följer oss på några dagars fältbesök i höglandet runt staden Aksum i Tigray, norra Etiopien.

Han jobbar för miljöorganisationen ISD som startade Tigrayprojektet 1996 med uppbackning av lokala statliga myndigheter. Internationellt har det blivit ett uppmärksammat exempel på att ett innovativt småskaligt jordbruk i samklang med ekosystemen kan öka både skördar och biologisk mångfald, även i områden som Tigray där torka och jorderosion är stora problem.

Bland annat fick initiativtagarna Sue Edwards och Tewolde Berhan Gebre Egziabher Göteborgspriset för hållbar utveckling 2011. Tewolde har också fått ”alternativa nobelpriset” Right Livelihood Award 2000 och FN:s stora miljöpris Champions of the Earth år 2006.

Men projektet tillhör i första hand bönderna, menar Hailu. Det är de som hittar lösningar och experimenterar fram de metoder som nu sprider sig över hela Etiopien.

Vi baxnar också inför driftigheten, uppfinningsrikedomen och arbetsinsatsen hos de jordbrukare vi möter. Araya Welde Aregay har ägnat 18 år åt att terrassera en hel bergssluttning och sedan fylla terrasserna med odlingsbar jord som han själv skapat genom att krossa sten och blanda med växtdelar. Abadi Redehei vattnar bördiga fält och trädgårdar med hjälp av kanaler och brunnar som han grävt för hand i ett sinnrikt system. Änkan Medhin Gereziher har stoppat erosion och säkrat vattentillgång med dammar och diken.

Förvandlat marken

Allra starkast intryck gör kanske Haregwa Gobezay, en 32-årig sexbarnsmor som förvandlat eroderad mark och steniga raviner längs en flod nära staden Rama till en stor fruktträdgård genom att flytta dit jord och tillföra kompost. I dag levererar hon produkter ända till huvudstaden Addis Abeba nästan 100 mil bort.

De flesta av bönderna här har riktigt små jordbruk, sällan mer än en hektar. Haregwa Gobezay är storbonde med lokala mått mätt. I dag har hon bland annat 6700 mangoträd på sina fem hektar mark och en hjord om 15 mjölkkor. Men hon började i den lilla skalan.

– Här fanns ingen matjord alls, bara en eroderad markplätt som jag hyrde vid floden för att odla grönsaker, berättar hon.

Det är svårt att tro, där vi sitter i skuggan av träden i den stora mangolunden. Olika fåglar sjunger och Haregwa berättar att antiloper ofta kommer hit. Den första inspirationen fick hon 1998 från ett program hon såg på eritreansk teve (gränsen ligger mindre än två mil härifrån). Hon förstod att med bevattning från floden och rätt metoder kunde hon få fler skördar än den enda som regnsäsongen ger.

För åtta år sedan planterade hon 50 mangoträd och mellan dem grönsaker som lök, kål och grönpeppar. För träden grävde hon 1,5 meter djupa hål som fylldes med gödsel och bra jord. När de växte upp och skuggan ökade skiftade hon till kvävefixerande (gödande) foderväxter som alfalfa och ärtväxten desmodium. Sedan har odlingsområdet vuxit i etapper, främst genom att hon hyrt land av andra bönder.

Till en början fick hon köpa gödsel och transportera hit, men nu ger komposten tillräcklig näring för alla odlingar. Vid huset visar hon oss de skuggade groparna där gödsel från boskapen, hushållsavfall och växtrester blandas till kompost. På köpet får hon biogas som kan användas i hushållet till matlagning och belysning. Hon använder varken bekämpningsmedel eller handelsgödsel.

– Komposten ökar produktiviten och gör att jag slipper problem med skadeinsekter.

Kompost bra alternativ

Enligt ISDs forskning är avkastningen från åkrar där man använder kompost högre än i kemiskt gödslade odlingar. Andra positiva effekter är färre skadedjur, minskade ogräsmängder (fröna dör under förmultningsprocessen), ökad biologisk mångfald och mindre sårbarhet vid torka (högre mullhalt ger bättre vattenhållande förmåga). Dessutom är kompost ett billigare alternativ för småbönder med knappa resurser.

– Jag är stolt över odlingarna och har kunnat bygga ett fint hus utan att sätta mig i skuld. Min dotter studerade och jobbar på apotek i dag. Om du anstränger dig kan du få allt du behöver av jorden, säger Haregwa.

Hon anställer också skolbarn för att hjälpa till, men de får inte jobba mer än att de klarar skolarbetet. Inkomsterna har hjälpt föräldrarna att finansiera vidare studier. Efterhand har det också blivit fler odlare runt flodkröken. Haregwa har en liten plantskola och lär bland annat ut hur man ympar.

– Min dröm är att kunna bygga upp ett lokalt träningscentrum för bönder här, säger Hailu Araya.

Lokal anknytning och anpassning har varit grundpelare i Tigrayprojektet från start. Strategierna har sett olika ut i olika samhällen, men bland de viktigaste är:

• Utbildning i att återcirkulera näringsämnen med kompost.
• Dräneringsdiken uppströms och vallar för sänka hastigheten på vattenflödet och stoppa erosion.
• Dammar och diken för att samla vatten till torrperioden, ”rainwater harvesting”.
• Kvinnosatsningar som ekonomiskt stöd till änkor och utbildning i matförädling för unga arbetslösa.
• Plantering av multifunktionella träd som ger foder, bränsle, skugga och kvävegödsling.
• Återinförande av inhemska grässorter som håller kvar vatten och hjälp med frön och groddplantor.

HEMMA HOS modellbonden Gebreyohannes Tewolde får vi se exempel på odlingstekniker som projektet lär ut och vidareutvecklar med böndernas hjälp.

”Planting in space” innebär att så grödor som fingerhirs med större mellanrum i kompostbehandlad jord. Åtgärden kan dubbla skördarna. ”Push-pull” är ett sätt att bekämpa skadedjur och ogräs biologiskt (se även sid 24). Gebreyohannes odlar desmodium mellan de höga majsplantorna eftersom växtens doft driver ut skadeinsekter och hämmar ogräs, samtidigt som den göder och ger foder. Runt fältet har han planterat elefantgräs som lockar ut insekterna.

Gebreyohannes testar olika metoder och jämför kompost och konstgödsel inom odlingarna, som totalt omfattar en halv hektar. På den ytan föder han en familj på sju personer.

– Det är svårt att övertyga bönder, de vill själva se att åtgärderna ger effekt. Men fungerar det blir du deras bästa vän, säger Arafayne Asmelash som är regional projektledare i Tigray.

Lummig dal

Tillsammans med honom besöker vi också Adi Nefas där projektet startade.

– När vi kom hit var området väldigt eroderat med raviner som bredde ut sig. Först trodde bönderna att vi var ute efter mark eller ville tjäna pengar på dem.

I dag är området grönare än landskapet runt omkring. Träden kring kyrkan har spritt sig till en lummig dal kring en vattenspegel, den gamla heliga källan som växt till under åren. Här finns också ett utbildningscentrum där bland annat kompostteknik lärs ut. Men många av områdets bönder har anammat metoden bara genom att se grannarnas exempel.

Adi Nefas är ett av områdena där Tigrayprojektets metoder ställts mot ett annat statsstött program med högavkastande grödor och kemisk gödning (Sasakawa Global 2000). Det visade sig ha avigsidor som negativa miljöeffekter av långvarig konstgödning och höga kostnader för områdets fattiga småbönder. Flera fastnade i skuldfällor.

De lyckade erfarenheterna från ­Tigray har lett till att Etiopien nu tillämpar metoderna över hela landet, bland annat med understöd av fns utvecklingsprogram undp. Modellen har blivit regeringens huvudstrategi för att bekämpa fattigdom och jordförstöring.

Hjälper bönder

Institute for Sustainable Development grundades 1996 med syftet att hjälpa bönder att förbättra miljön och produktiviteten med hjälp av ekologiska odlingsmetoder. Stöd får man bland annat från Third World Network och Naturskyddsföreningen. ISD jobbar även med projekt som stadsjordbruk, biogas och kulturell mångfald. Man samarbetar också med miljögrupper i skolor.

Flora bakom Tigrayprojektet

Upprinnelsen till Tigrayprojektet är det äkta paret Sue Edwards och Tewolde Gebre Egziabhers mastodontarbete med Etiopiens och Eritreas flora, ett verk i sju volymer som tog 30 år att färdigställa. Sverige och Uppsala har spelat en viktig roll.

Den unga engelska botanisten Sue Edwards kom till Etiopien 1968 för att undervisa. Ungefär samtidigt kom Tewolde Berhan Gebre Egziabher tillbaka till Etiopien efter att doktorerat inom ekologi i Wales.

– Tewolde märkte att han inte kunde tillämpa det han lärt sig eftersom han inte kunde identifiera de lokala växterna, berättar Sue när vi träffar paret i deras hem mitt i en grön oas i utkanten av Addis Abeba.

Lösningen blev ett bokprojekt med Sue som redaktör: en flora för Etiopien och Eritrea. Uppgiften visade sig vara stor, inte minst som landet har en unik mångfald med uppåt 7 000 växtarter. Här finns många ursprungliga varianter av odlade arter som utgör en viktig genbank. Till exempel räddade gamla etiopiska sorter världens skördar av korn när spannmålen höll på att slås ut av rödsotsvirus på 50-talet.

Två viktiga samarbetspartner blev Uppsala universitet och Kew Garden i Storbritannien. Svenska biståndsorganet Sarec sköt till resurser och svenskan Inga Hedberg blev medredaktör. Under militärdiktaturen fungerade Uppsala bland annat som utbildningsbas för Tewoldes studenter som arbetade med verket.

Både han och Sue hade själva vuxit upp med jordbruk och ville gärna koppla lokala jordbrukares kunskaper till modern ekologisk teknik. Ett tillfälle kom när rebellerna som leddes av Tigreanska befrielsefronten störtat militärregimen 1991 och Tigray som länge varit stängt och eftersatt öppnades. Sue och Tewolde startade isd och fick med de lokala myndigheterna på idéerna.

– Området runt Aksum är en urgammal högkultur och landskapet var väldigt utarmat. Här var nästan trädlöst, stora raviner och uttorkade floder. Det kändes som ett bra område för att försöka vända processen, säger Tewolde.

Parallellt spelade han en viktig roll som förhandlare för utvecklingsländerna inom de internationella förhandlingarna om biologisk mångfald och bönders rättigheter till genetiska resurser. I dag är han chef för Etiopiens naturvårdsverk, en position som i princip motsvarar miljöminister, och har utarbetat landets nya miljöpolicy.

Både Sue och Tewolde menar att det är nödvändigt med samarbete mellan civila organisationer som isd och statliga myndigheter i ett land som Etiopien.

– Det är just det som säkrar kontinuiteten i projekten. På egen hand skulle isd aldrig kunnat få till en sådan process och dessutom utveckla den på nationell nivå, säger Tewolde.

Även om de klimatiska förhållandena ser väldigt olika ut på olika håll finns goda förutsättningar för matsäkerhet i Etiopien som helhet i dag, menar paret. Men handelsutbytet mellan olika områden behöver förbättras.

– Det jag tror att vi lyckats visa är att om du tar hand om miljön så blir den mycket bättre på att ta hand om dig, säger Sue Edwards.