Konflikten om artskyddet

Securitasvakterna i den lilla kuren skakar på huvudet. En veckas slit med att få fram tillfälliga passerkort till fabriksområdet för Northvolts och Volvos nya batterifabrik på Hisingen i Göteborg har inte gett resultat.

Men högsta chefen för bygget dyker upp och ger till slut tillstånd. Väl innanför det höga nätstängslet pekar tio skyltar åt olika håll, med förkortningar som ingen utomstående kan förstå.

Längs vägen djupare in i Volvoland står långa rader med bilar inslagna i vita paket. Det råder strikt fotoförbud.

Nu är inte nya bilmodeller dagens fokus, utan det gröna bredvid asfalten: en knastrig tallskog med lite björkar och berghällar. Snart ska denna skog jämnas med marken och bereda plats för fabriken.

Inga demonstrationsplakat kommer att höjas. Denna instängslade skog är ingens svampställe eller strövområde. Däremot finns det arter här med strikt skydd genom EU:s art- och habitatdirektiv, som blev svensk lag 2007 under namnet artskyddsförordningen.

Tusentals groddjur evakueras

Ingen av dessa arter får störas så allvarligt att de försvinner från området. Eftersom Volvos och Northvolts 30-miljardersbygge anses som ett ”allt överskuggande samhällsintresse” har företagen fått dispens hos länsstyrelsen för att exploatera en del av skogen innanför stängslet.

Under förutsättning att de omplacerar varje individ av de skyddade arterna.

− Hittills har vi förflyttat 3 541 groddjur och 305 kräldjur, säger Claes Andrén, professor emeritus i naturvårdsbiologi och expert på grodor och ormar.

Tillsammans med andra konsulter på företaget Naturcentrum har han fångat in och burit iväg de berörda djuren. Det är ingen enkel uppgift. Claes Andrén visar på marken var långa barriärer av byggplast har lett hoppande och krälande individer mot nergrävda hinkar.

− Man måste vara här i gryningen och ta upp dem innan solen börjar värma. När de blir varma blir det mer fart på dem, då smiter de lätt.

Han har kollat hinkarna i stort sett varje dag, sju dagar i veckan. Nu är plastbarriärerna avvecklade och dagens jobb är att vända på plywoodskivor. De mörkbruna skivorna värms upp av solen och lockar växelvarma djur att krypa in under dem.

Claes Andrén plockar fram sin reptilkrok i titan. Den liknar en minigolfklubba, fast med en smal hake ytterst.

Med kroken har han fångat ormar över hela världen, bland annat en skallerormssläkting i Kazakstan som bet honom. Ormgiftet frätte bort köttet ända ner till benet på pekfingret.

Här under den första plattan på Hisingen finns bara tillplattad mossa. Det är i sin ordning, med tanke på att de har jobbat ett halvår med att fånga in djuren. Bara de sista ska bäras ut nu.

Parallellt med orm- och grodutrymningen har fågelinventerare varit här från klockan tre på morgonen och fladdermusinventerare har varit här om natten.

Även växtlivet har kartlagts, men där finns bara en eller två arter som omfattas av artskyddsförordningen. Två exemplar av revlummer behöver flyttas, liksom en möjlig vild idegran.

Under skiva nummer 18 ligger en tillplattad brunvit plastmugg. Hoppet har sjunkit när skiva 36 närmar sig, i slänten bakom en trave plaströr och ett tistelhav. Då händer det. Något spritter till i ögonvrån − en fjolårsunge av kopparödla som Claes Andrén snabbt fångar in.

Som en tunn glänsande snörstump hänger den från hans hand. Man skulle tro att den var gjord av metall om inte tungan kom fram då och då. Ödlan läggs varsamt ner i en vit tygpåse.

Nu ska ödlan få nya jaktmarker. Claes Andrén kör ut genom vaktkuren och fortsätter till en plats några kilometer norr om det instängslade fabriksområdet.

Volvo har avtalat med kommunen att skapa ett så kallat kompensationsområde, med fjorton nya dammar för hemlösa grodor och övervintringsplatser för ormar och groddjur.

Naturcentrum ska förbättra området även för fladdermöss och fåglar, bland annat genom att ringbarka träd, sätta upp holkar och röja fram solöppna nattskärremiljöer.

Som förstenad tittar kopparödlan ut genom tygpåsens öppning tills den rinner iväg över en berghäll och ut i tovigt gräs. Kan man vara säker på att den här platsen kommer att fungera lika bra och att de nya djuren inte konkurreras ut av dem som redan finns här?

− Nej, vi kan inte vara helt säkra på hur den nya miljön fungerar eftersom vi bara hade en säsong på oss. Därför måste vi ersätta med fler dammar och större områden än det som blir förstört, säger Claes Andrén.

Att skapa kompensationsområden är inte förstahandsvalet, men om man bedömer att en ny exploatering har stort samhällsintresse och det inte finns några andra bra alternativ gäller det att kompensera så gott det går utifrån bästa möjliga kunskap, resonerar han.

Andra tolkningar inom skogsbruket

Samtidigt som kopparödlor och revlumrar varsamt bärs iväg från Volvos fabriksområde kör skogsmaskiner i hela landet över samma arter och deras livsmiljöer.

Om Volvo hade avverkningsanmält skogen och tagit ut virket som ett vanligt skogsbolag hade de förmodligen kunnat göra det utan problem. När träden var borta hade fabriksbygget blivit betydligt lättare eftersom konsulterna inte hade hittat så många arter som behövde bäras bort och kompenseras. Hur går detta ihop?

Det gör det inte, meddelade Skogsstyrelsen i februari 2022. Myndigheten tolkade en dom i EU-domstolen som att svenska skogsägare i princip inte längre kan bruka sin skog eftersom alla fåglar har ett skydd på individnivå.

Skogsindustrins företrädare gick i taket och arga markägare twittrade om att ta ner alla fågelholkar ur skogen för att undvika problem. Dåvarande miljöminister, Annika Strandhäll, lovade att rätta till det hela, och nya regler började gälla i oktober 2022.

Nu var det okej att störa fåglar, så länge man inte äventyrar populationen. ”Det förbud som hittills har funnits mot att skada eller förstöra fåglars fortplantningsområden eller viloplatser kommer nu att begränsas till att gälla fåglars bon”, sade Annika Strandhäll till Sveriges radio.

En helt onödig ändring, enligt Daniel Bengtsson på organisationen Birdlife Sverige.

− EU-domstolen och naturvårdsdirektiven är väldigt tydliga med att även fåglars livsmiljöer måste skyddas, oavsett hur Sverige ändrar en enskild punkt eller paragraf i artskyddsförordningen.

Han ser det som att de nya reglerna bara skapade mer förvirring och behov av ännu fler överklaganden för att slå fast hur den nya formuleringen ska tolkas.

− Vi hade börjat få en praxis kring vad som gällde. Det har aldrig varit förbjudet att störa enskilda fågelindivider av alla arter, men nu kom vi tillbaka till ruta ett.

En dom från Mark- och miljööverdomstolen i december 2022 går i linje med vad Daniel Bengtsson säger. En mindre hackspett satte stopp för bostadsbyggande i Solberga söder om Stockholm. Domstolen motiverar domen med att arten är rödlistad och att dess population därmed per definition ”inte är tillfredställande”.

Så inget skogsbruk där det finns rödlistade fåglar? Ja, säger Rebecca Nordenstam, miljöjurist på Naturskyddsföreningen.

− Jag läser domen som att det här redan är en hotad art, då ska livsmiljön vara kvar och det går inte att tillämpa undantagsbestämmelserna. Men det går att tolka den på olika sätt.

Då gäller alltså inte regeländringen som miljöministern fick igenom, att enbart häckningsplatser är skyddade och inte andra livsmiljöer för fåglar?

− Nej, här verkar domstolarna göra en bättre tolkning ur naturvårdsperspektiv, åtminstone när det gäller rödlistade arter.

Branschorganisationen LRF Skogsägarna vill inte kommentera konsekvenserna av domen kring den mindre hackspetten i Solberga men skriver på sin hemsida att organisationen har arbetat länge för ändringar i artskyddsförordningen. Bland annat kräver man ett förtydligande av att nationella fridlysta arter inte får stoppa skogsbruk och jordbruk.

”Nationellt fridlysta arter” syftar på de arter som Sverige valde att lyfta in i artskyddsförordningen, till exempel alla fridlysta växter, till skillnad från ”EU-arter” som Sverige var tvunget att ha med eftersom de är skyddade genom EU:s art- och habitatdirektiv.

Enligt Naturvårdsverket är alla arter i artskyddsförordningen skyddade oavsett hur de hamnat där. Det gäller även för jordbruk och skogsbruk, men det är lättare att få dispens när det handlar om nationellt fridlysta arter.

Skogsbruk på en enskild plats klassas inte som ett ”allt överskuggande samhällsintresse” och kan inte få dispens för att förstöra livsmiljöer för EU-arterna, däremot är det möjligt när det gäller nationellt fridlysta arter. Här har den lilla vita orkidén knärot, som tillhör de nationellt fridlysta i artskyddsförordningen, hamnat i skottlinjen.

Knäroten växer i gammal skog och ideella naturvårdare har lärt sig att den kan fungera som verktyg för att stoppa avverkningar. När Skogsstyrelsen får in en avverkningsanmälan kollas automatiskt om några känsliga arter, som knärot, är rapporterade i skogen som ska avverkas.

Egentligen är skogsägarna skyldiga att undersöka vilka känsliga arter som finns i ett område inför en avverkning, men om de inte har anmält något särskilt får Skogsstyrelsen förlita sig på andra källor, framför allt Artportalen, där allmänheten kan lägga in sina observationer.

Huruvida ett skogsområde får avverkas eller inte beror alltså delvis på om någon har rapporterat en känslig art, men vilka arter som är känsliga nog för att stoppa en avverkning är inte solklart. Därför har Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket fått regeringens uppdrag att ta fram förebyggande strategier och vägledningar för artskyddet i skogen.

Livsmiljöer utraderas

På Hisingen hade hade Volvo troligen kunnat få dispens för att förstöra livsmiljön för kopparödlan, som är nationellt fridlyst, utan att samla in alla individer. Men i området har man också
hittat hasselsnok, som tillhör EU-arterna och inte går att kompromissa med.

Eftersom konsulterna på Naturcentrum ändå behövde samla in en kräldjursart kunde de lika gärna samla in alla. Arbetsinsatsen var i stort sett densamma.

Samma resonemang gällde grodorna, då även åkergroda hör till EU-arterna. Åkergroda är en av Sveriges vanligaste grodarter och finns förmodligen i en stor del av de skogar som avverkas.

Om lekplatser eller övervintringsplatser för åkergroda finns inom en avverkningsanmälan ska skogsbruket ta hänsyn till det, enligt Skogsstyrelsen. Detta bygger på att myndigheten får kännedom om att grodorna finns där, exempelvis genom att någon har rapporterat in dem på Artportalen. Hur ofta en skogsbrukare fått anpassa avverkningen efter åkergrodor har myndigheten ingen uppgift om, men uppskattar det till relativt sällan.

Naturskyddsföreningens Rebecca Nordenstam befarar att skogsbruket tills vidare ignorerar artskyddsförordningen och kör på som vanligt, så länge inte en kunnig skogsstyrelsekonsulent eller ideellt engagerade naturvårdare råkar hinna blanda sig i.

− Men elefanten i rummet är alternativa skogsbruksmetoder. Om vi hade ett annat skogsbruk som inte utraderade livsmiljöer för så många arter skulle vi inte behöva sitta här och vrida på paragraferna.