Konstgjorda rev ska rädda torsken

Iskallt gryningsljus faller över några betongklumpar på kajen i Nogersund, där det sydligaste av Blekinge sticker ut i havet. Spretiga armeringsjärn för tankarna till rivningshus, men här står något nytt och nytänkande: konstgjorda rev. Klumparna ska bli små skyddsrum på havsbotten.

– Vi hoppas att torsken ska kunna gömma sig från säl, skarv och fiskare härinne, säger Hampus Södergren, och pekar på betongens runda håligheter.

Han kommer från ett kustsamhälle några kilometer västerut och ett par generationer bakåt var alla hans släktingar fiskare. Nu är det inget framtidsyrke. Under 2000-talet har torsken kollapsat här i Hanöbukten. Hampus Södergren försörjer sig på att köra turister med båt.

Men han är också den som har satt ihop de konstgjorda reven med långa metallskruvar. Råvaran är ändbitar som blivit över från höghusbyggen.

– Jag har försökt tänka som en torsk, ”var hade jag velat ligga?”

Dags för sjösättning

Rasslande kedjor klonkar mot durken på en lastbåt. Det ser osannolikt ut att kedjorna ska hålla för att lyfta ombord dessa två ton tunga skapelser som dinglar i en kran, men kedjorna håller. När det första revet är ombord får Hampus Södergren en kram.

– Slappna av nu, det går bra, säger hans kompanjon, fiskkocken Hannes Kindeberg.

Tillsammans drog han och Hampus Södergren i gång projektet Hanö torskrev. Och efter ett drygt års jobb har den stora sjösättningsdagen kommit.

Reven liknar något som skulle platsa på ett övergivet hörn av en soptipp, men vart och ett har sålts för 25 000 kronor styck. Köparna är sponsorer som vill göra något bra för fisken i Östersjön.

Sponsrat av rockband

En av dem står på kajen och följer lastningen. Det är Niko Röhlcke, gitarrist i Weeping Willows. Bandet har köpt ett av reven, som nu bär dess namn på en silverfärgad metallplakett.

– Det här blir något för framtida dykare att fundera på, säger Niko Röhlcke när han krokar fast kedjorna i ”sitt” rev.

Snart är 15 betongklumpar lastade. På fyra av dem sitter gula bojar i långa rep. Tanken är att se om repen lockar till sig
musslor och skapar ännu mer liv kring reven.

– Det känns inte helt hundra att lägga plast i havet men vi ska hålla ett öga på dem. Ger det inget extra så plockar vi bort dem, säger Hampus Södergren.

Hannes Kindeberg tillägger att repen har en annan fördel, som fälla för fiskare.

– De kommer vilja ha gps-positionerna för att åka ut och pilka vid reven. Men den som gör det fastnar nog i linorna.

I dag är inget torkfiske tillåtet här, men en dag hoppas både Hannes och Hampus att torsken har återhämtat sig så att det kan bli lagligt igen. Då kanske reven kan bli lika bra fiskeplatser som Barnkammaren, en punkt innanför Hanö som fått sitt namn efter att Hampus farfars far döpt det så.

Där fanns alltid gott om småtorsk. Det var på 1990-talet som det rika fisket i Hanöbukten började sina. 2008 rapporterade fiskarna om sjuka och såriga fiskar.

Fiskets nedgång beror förmodligen på en kombination av överfiske och miljögifter, övergödning och klimatförändringar. När det gäller fiskarnas dåliga hälsa har brunifiering och industriutsläpp pekats ut som möjliga orsaker enligt Josefine Larsson, forskare vid Marint centrum i Simrishamn.

– Torsken mår bättre i Ålands hav till exempel. Det är något vi gör i övriga Östersjön som inte är bra.

Forskare följer projektet

Hon är också med på kajen och kommer att följa utvecklingen på de konstgjorda reven tillsammans med tre kollegor från Lunds universitet.

Det är dags att lätta ankar. Hampus Södergren delar ut svarta balaklavor och skidglasögon till den lilla gruppen som
ska med. Vinden är bitande minusgradig, men lugnare än på länge.

Sju av tio svenska vindrekord kommer härifrån Hanöbukten och expeditionen har väntat i tre månader på en någorlunda lugn dag. Det får inte gå vågor när man ska ge sig ut på en pråm lastad med över 30 ton.

Båten styr mot Hanö, en snöpudrad sommaridyll med röda och vita hus tätt ihopträngda på mitten av ön. Reven ska ligga innanför det lilla skäret Malkvarn, där skarvarna, här under namnet ålakråkor, sitter uppradade på första parkett inför föreställningen.

Små undervattensoaser

Från Hanö till Malkvarn går en undervattensås som skapar ett naturligt rev. Det är inga rev som är förstörda just här och ska återskapas, utan detta handlar om att göra en del i torskens livspussel lättare när mycket annat har blivit svårare. Tanken är att reven ska bli viloplatser för fiskar och små oaser där annat undervattensliv kan få fäste, förklarar Josefine Larsson.

En dykare tar på sig en genomskinlig hjälm som får honom att se ut som en astronaut. Han gör sig redo för att följa första revet till botten och knäppa loss det från kedjorna. Båtens djupmätare visar på 17 meter.

– Gärna lite djupare. Jag hade velat ha större skillnad mellan de första två punkterna, säger Josefine Larsson.

När mätaren visar 19 meter gör Josefine tummen upp. Betongklumparna försvinner långsamt ner i havet.

– Då kastar vi pengarna i sjön, säger Hannes Kindeberg.

Förenades av torsken

När åtta av reven är lyckligen sjösatta bjuder Hannes på lunch i Hanö hamnkrog som han driver om sommaren. Det var här han träffade Hampus Södergren, som kör dyk-, säl- och fågelskådningsturer, och kom med lunchbeställningar till sina grupper.

De förenades snart i sin längtan att göra något för torsken i Hanöbukten. En dykarkompis berättade lyriskt om ett vrak här utanför där det samlas stora torskar.

Hampus och Hannes hörde talas om konstgjorda rev i Byfjorden på Västkusten och fick idén att göra något liknande. Forskarna på Marint centrum och Lunds universitet trodde på idén och ville gärna följa upp vad som hände.

– Det var helt nödvändigt för oss, för att vi skulle kunna visa upp det här exemplet och vara trygga med att det funkar. Och om det inte funkar så är det också ett resultat, säger Hannes Kindeberg.

Han förklarar att han har älskat fisk och fiske sedan sex års ålder.

– Jag tror inte att vi kan rädda Östersjötorsken med några rev men jag tror att det kan bli ett gott exempel som kan skalas upp.

– Om ett gäng idioter som vi kan skrapa ihop en halv miljon på ett halvår så borde det kunna inspirera andra, säger Hampus Södergren.

Alla kanske inte kan bygga rev, resonerar de, men den som bor inne i landet kan jobba för att ta bort vandringshinder för fisk, anlägga våtmarker som hejdar övergödning eller jobba för havet på något annat sätt. Under det senaste året har Hampus Södergren ordnat temadagar för skolklasser i trakten, med reven som startpunkt för att prata om havet.

Mer torsk förr

Vid bordet sitter också Lasse Jönsson, som började fiska på Hanö 1977. Då kunde en liten tvåmannabåt få upp flera ton fisk på en dag, men kring år 2000 var det svårt att få ihop 100 kilo. Han lade ner yrkesfisket och började köra turbåt.

– Hannes var på mig och tjatade om de där reven och jag sade: ”Faan, du kan inte rädda torsken med några stenklumpar. Lägg ner!”, säger han på kraftig Blekingemål.

Men samma dag som Lasse Jönsson avfärdat idén om konstgjorda rev satt han vid ett litet skär och såg hur tången var alldeles full av småfisk.

– Sedan kom det en flock med ålakråkor och tjoff så var där ingenting kvar. Jag gick till Hannes och sade att ”du, det var nog inte så dumt det där ändå…”

På 1970-talet var det fullt med små fiskebåtar i hamnen på Hanö, säger han. Nu är det nästan inga kvar och det mesta av Östersjöns fisk tas upp av stora trålare för att bli foder.

– Jag kan inte förstå att det är som det är, det finns ju inte en människa som vurmar för supertrålarna. Alla vill att Östersjön ska leva, men många har gett upp och knyter näven i fickan, säger Hannes Kindeberg.

Lasse Jönsson berättar om en man som kom fram till honom i hamnen och sade: ”är du med i det där idiotprojektet, ni kommer bara att mata sälarna…”.

– Och jag sade: ”Vad har du gjort för att rädda torsken? Jag har i alla fall gjort något.” Det blev helt tyst på kajen. En stund senare kom faktiskt den där gubben fram och sade förlåt.